Bushmeat – Jakten

Jakt efter bushmeat har blivit den mest framträdande illegala aktiviteten i Centralafrikas skyddade naturområden. Här finns världens näst största sammanhängande tropikskog efter Amazonas, det s k Kongobäckenet (eng. Congo Basin). Området har en fantastisk artrikedom som nu hotas av den omfattande jakten.


 Effektivare jaktmetoder

Det som förr tog tjuvjägarna flera veckor sker nu på några dagar eller timmar till följd av nya jaktmetoder och effektivare vapen. Nya jaktmetoder som används är bl a snaror av stålvajer och jakt med strålkastare på natten. Andra traditionella metoder är fällor, dagjakt, nätfångst och jakt med hundar. Varje metod är slagkraftig mot olika slags djur. De effektivare vapnen gör också att ett större antal olika djurarter kan dödas på kortare tid och till en lägre kostnad.

 

Oekonomisk jakt 

Den ökade illegala och kommersiella jakten är ofta förödande och på sätt och vis oekonomisk. Upp till 80 % av fångsten ruttnar nämligen i fällorna och kommer aldrig till marknaderna. Jakten intensifieras under torrmånaderna då vegetationen är glesare och djuren samlas vid de allt mindre vattenhålen och blir ett lätt byte för jägaren. Torrperioden gör det också möjligt för jägare att använda sig av en annan effektiv men förödande jaktmetod, anlagda skogsbränder. Jägare sätter eld på den torra, lättantändliga vegetationen och väntar på att djuren ska fly mot öppningen där jägarna väntar. Denna metod är strikt förbjuden eftersom den förstör växt- och djurlivet i stora naturområden.

 

Jakt över hela tropikbältet

Det är inte bara i Afrika som problemen med bushmeat finns utan även Asien och Sydamerika har stora problem med att många djurarter minskar drastiskt i antal p g a för hårt jakttryck. I Vietnamn har tolv större djurarter försvunnit de senaste 40 åren på grund av jakt. 
  

Jakt i nationalparker

Ofta försvaras jakten med att den är traditionell, men skillnaderna mellan den kommersiella och den traditionella jakten kan ibland vara svåra att se. Detta eftersom vissa ursprungliga skogslevande befolkningar även säljer en del av sina jaktbyten från den "traditionella jakten". De kommersiella jägarna som kommer utifrån, kan ha upp till 10 gånger större uttag ur viltstammarna än de lokala jägarna. I Kamerun används bara 25-30 % av köttet för egen konsumtion, resten ger den näst största inkomstkällan för hela landet i form av försäljning på marknader. Även i Korup Nationalpark, det sista området där gorillor finns kvar i Kamerun, används 80 % av det illegala jagade köttet till handel.

 

För låga böter

I många delar av Väst- och Centralafrika är böterna för tjuvjakt mindre än vad tjuvjägarna får för köttet. Böterna fyller alltså inte den avskräckande funktion de är till för. De flesta invånarna i nordöstra Kongo vet att apor är skyddade, men anser att eftersom de jagat apor för köttets skull redan innan lagarna fanns, så är det tillåtet att äta apkött. I Brazzaville, Kongo, utgör andelen gorilla- och schimpanskött ungefär 2,5 % av allt bushmeat på marknaden. Det motsvarar ca 2 ton kött från gorillor och schimpanser. Emellertid kan andelen apkött uttaget av bushmeat vara underrepresenterat eftersom den lokala jakten dödar fler gorillor och schimpanser än vad som syns på marknaden. Köttet kan även konsumeras lokalt och säljs då aldrig vidare. Det betyder att mängden kött på marknaderna är inte alltid ett mått på hur många djur som verkligen dödats. 

 

Mer skogskövling – fler skogsbilvägar – ökad jakt

I takt med att skogsbolagen bryter vägar rakt in regnskogens hjärta blir speciellt människoaporna lätta byten för en oetisk och grym jakt. Rapporter från Wildlife Conservation Society, IUCN och TRAFFIC visar att det finns ett tydligt samband mellan antalet skogsvägar och ökad tjuvjakt. I Kongo (DCR) skjuts upp till 6 gånger så många djur i områdena runt vägar jämfört med väglöst land. Med fler vägar minskar också transportkostnaderna för bushmeat genom att t ex skogsbolagen fraktar köttet i utbyte mot en del av det eller mot pengar. Detta underlättar handeln och gör den mer lönsam.

 

En skogsbilväg som skär genom Minkébé Forest i Gabon. © Michel Gunther / WWF-Canon.
En skogsbilväg som skär genom Minkébé Forest i Gabon. © Michel Gunther / WWF-Canon.


Konsumtionen av bushmeat är högst per capita i skogshuggarlägren, eftersom de många skogshuggarna har råd att äta mer kött än fattiga eller arbetslösa familjer. Skogshuggare har dessutom råd att köpa vapen och de har tillgång till fordon för transporterna till och från skogarna. Det är dock inte bara skogsbolagen som är inblandade i den illegala handeln med bushmeat utan man har även sett att oljeindustrin jagar och äter bushmeat. I nationalparken Gamba i Gabon jagar och äter oljebolagens arbetare ca 235 ton bushmeat per år. 

Senast uppdaterad 2017-10-10
 
 

 

En dykarantilop fångad med nät, som är en traditionell jaktmetod. Foto: © WWF Canon/Martin Harvey

En dykarantilop fångad med nät, som är en traditionell jaktmetod.

© WWF-Canon / Martin Harvey