Följ med Tom Arnbom på expeditionen i Laptevhavet

Följ med när WWFs Arktisexpert Tom Arnbom deltog i en expedition till Laptevhavet i ryska Arktis för att studera isbjörnar och valrossar.

 

"Jag har besökt många fantastiska platser i Arktis, men besöket till Laptevhavet slår allt med hästlängder. Det finns få områden i Arktis där så många olika häftiga arter kan påträffas på en och samma gång. Vid flera tillfällen såg jag samtidigt myskoxar, vildrenar, valrossar och isbjörnar. Helt otroligt. Dessutom på fågelsidan skulle vilken skådare som helst börja dregla; tärnmåsar, fjällugglor, bredstjärtade labbar och svartnäbbade islommar.

 

Förutom den vackra miljön med tundra så långt ögat nådde var det för mig personligen en dröm som gick i uppfyllelse. Som gammal sälforskare har jag alltid förundrats över dessa valrossar i Laptevhavet. När frågan kom om jag ville följa med på en expedition dit, fanns det ingen tvekan än ett jublande ja. "

 

Fjälluggla. Expeditionens deltagare har sett 50 olika fågelarter, vilket är ett mycket bra antal på denna nordliga latitud.

 

Syftet med expeditionen var att försöka samla in DNA-prover på valrossar i Laptevhavet för att försöka få svaret på en fråga som många forskare har funderat på i över femtio år. Är valrossarna i Laptev en egen underart, eller tillhör de populationen i Stilla Havet eller den i Atlanten? Svaret är av stor betydelse, för om de är en egen underart så måste Ryssland ge dem speciellt skydd.

 

Laptevhavet är idag i stort sett orört, men det pågår aktiviteter för att hitta gas- och oljefyndigheter. Dessutom, ökar båttrafiken mycket kraftigt via Nordostpassagen, anledningen är att havsisen smälter i Arktis.

 

"Om det blir mer aktiviteter, undrar jag om inte även fisket kommer att ta öka kraftigt. När vi träffade dolganer, som är en av flera ursprungsbefolkningar, hade endast ett fåtal varit så långt norrut som vi. Dolganer lever av fiske, jakt, plocka bär och svamp.  Ett oljeutsläpp skulle kunna slå ut deras liv på ett ögonblick. Det får bara inte ske."

 


"Vi lyckades få alla DNA-prover på valrossarna och proverna kommer snart sändas iväg till olika genetiska laboratorier. Förhoppningsvis har vi ett svar till jul. Vi observerade till vår glädje att sju av de tio isbjörnar som observerades var i riktigt god kondition. Trots att de var strandade på land hade de gott hull, normalt borde de vara helt utsvultna. Anledningen är med all sannolikhet att de kan leva gott på valrossar. Strandade isbjörnar i andra områden i Arktis är inte lika lyckligt lottade.

För mig personligen var det lika viktigt att få umgås med forskare från olika länder. Jag har själv tillbringat långa tider i fält på isolerade platser, men ombord fanns det ryska isbjörns- och valrossforskare som tillbringat närmare tjugo år i fält på Wrangelön. Vilka enorma kunskaper de sitter på som vi har tagit del av. Något som bara en längre vistelse tillsammans avslöjar. "

Expeditionen lyckades även få in DNA-prover på isbjörnen och en massa observationer på fåglar utanför tidigare känd utbredning. Nästa steg, förutom valrossprojektet, är att sjösätta en plan för att utöka skyddet i området. De biologiska värdena är enorma.

 

"Nu gäller det att sprida det vi lärt oss från expeditionen och omvandla det till bra argument för att reglera sjöfarten i Arktis, exploateringen av olja och gas och skydd av naturvärden. Arktis är värd att bevara för framtiden och jag kommer göra allt jag kan för att göra det."

 


Isbjörn på jakt efter valrossungar. Tom och flera ur expeditionen fick följa jakten, som inte lyckades den här gången.

 

Från Toms blogg den 19/8:

”Jag vet inte var jag ska börja. I dag har vi upplevt vad somliga gör under en hel livstid. Vi har till exempel observerat mer än 600 valrossar, fem isbjörnar, tre fjällugglor, myskoxe, vildren, hermelin, sibirisk lämmel, rödhalsad snäppa, spetsbergsgrissla, snösparv, silvertärna, bredstjärtad labb och fjällabb. Och vi såg till vår förvåning häckande tärnmåsar"

 

Expeditionens mål var Maria Pronchistcheva Bay som ligger på östkusten av Taimyrhalvön:

 

 

 

 

Senast uppdaterad 2017-10-06

Fakta isbjörnar

 Valrossarna i området är möjligen en egen underart. En fråga som expeditionen ska försöka ge svar på.  

 

Möt Tom Arnbom,
WWFs Arktisexpert

WWFs Arktisexpert Tom Arnbom

 

Varför är du så intresserad av Arktis?
Jag har sedan länge drabbats av polarbacillen, det vill säga att jag tycker att Arktis är en fantastisk miljö med häftiga djur, extrema växter och dramatiska landskap. Jag vill alltid återvända dit.

Har du varit i polarområdena?
När jag gick i skolan arbetade jag extra på somrarna uppe i fjällen och fick en första kontakt med denna miljö. Jag liftade sedan runt på Grönland och Island innan jag flyttade till Kanada där isberg, valar och grönlandsälar var en del av vardagen. Men det största äventyret var när jag halvårsvis bodde nere i Antarktis och studerade världens största sälar, sjöelefanter.

 

Är det kört för Arktis?
Knappast! Det finns fortfarande möjligheter att minska påverkan. I framtiden kanske vi har ett annat Arktis, med andra arter, men det gäller att se till att ekosystemprocesserna fungerar i framtiden.

Jag är en sann optimist och WWF gör ett viktigt arbete för att rädda både djur och växter i Arktis. Det handlar om allt från att stödja isbjörnspatruller och bilda valrossreservat till att informera myndigheter tillståndet i Arktis.

Vad kan jag göra?
Ett av de bästa sätten att stödja och rädda Arktis är att bli isbjörnsfadder. Då stödjer du WWFs arbete i hela Arktis.

 

Kontakt:

tom.arnbom@wwf.se