EU-valet 2019

2020 ska världen komma överens om en ny strategi för biologisk mångfald och EU ska ta fram en ny handlingsplan. I de globala förhandlingarna om biologisk mångfald spelar EU en viktig roll för att upprätthålla en hög ambitionsnivå.

På samma sätt som i klimatförhandlingarna beror EUs trovärdighet delvis på om de höga ambitionerna motsvaras av ambitiösa investeringar såväl globalt som inom EU. WWFs krav inför nästa långtidsbudget är en budget i klimat- och miljöbalans där alla politikområden verkar i linje med klimatet och övriga miljömål. Samt att minst 50 procent av budgeten satsas på klimat- och miljörelaterade insatser.

Naturvårdsdirektiven utgör de lagar som är grunden i skyddet av naturen inom hela EU. De har bidragit till att flera av våra mest sällsynta arter som havsörn och iberiskt lodjur har återhämtat sig. Många av de platser som är skyddade är världsberömda som våtmarkerna i spanska Doñana National Park med sina flamingor. Samtidigt finns utmaningar när det gäller att genomföra direktiven. En del naturområden saknar tillräckligt skydd. WWF vill se ett stärkt genomförande av naturvårdsdirektiven och ökad finansiering genom t.ex. LIFE-fonden. WWF vill inte att direktiven rivs upp och helst inte se en öppning av annexen. Om en sådan sker måste det göras på vetenskaplig grund.

Avskogning och skogsförstörelse är en annan stor global hållbarhetsutmaning. 80 procent av världens arter på land finns i skogen och avskogning i tropikerna är det största hotet mot biologisk mångfald globalt. Många av världens fattiga är beroende av skogsresurser som hotas av avskogning och att skogens kvalité minskar. En stor del av den globala avskogningen beror på efterfrågan av jordbruksprodukter som soja och palmolja där EU är en betydande importör globalt. WWF vill därför att EU tar beslut om en hållbar handlingsplan mot global avskogning och skogsutarmning. Vi behöver en lagstiftning som fokuserar på att förbättra såväl konsumtions- som produktionsmönster.  

EU:s gemensamma jordbrukspolitik står för cirka 40 procent av EU:s totala budget. Miljöpåverkan från jordbruket är den sektor som påverkar Europas biologiska mångfald mest. I EU:s budgetförhandlingar förhandlas nu den jordbrukspolitik som ska gälla 2021-2027. Hur stöden utformas och fördelas är viktigt för att snabba på omställningen till ett hållbart europeiskt jordbruk. I Sverige går cirka 60 procent av landsbygdsprogrammet till miljöåtgärder, men i andra EU-länder är den andelen så liten som 20 procent. WWF vill se en utfasning av direktstöden till förmån för miljöstöd. Man behöver också se över hur stor del av stöden som går till djurproduktionen respektive växtproteinproduktion. För att möjliggöra detta krävs att minst hälften av jordbruksstöden går till åtgärder kopplade till klimat, miljö och natur.

EU:s fiskeripolitik ska säkra ett hållbart fiske. Grundläggande för ett hållbart fiske är att fiskemetoderna är skonsamma för ekosystemet och att det finns en fungerande fiskeförvaltning och kontroll. Målsättningen är att uppnå hållbara fiskbestånd till 2020 men med mindre än ett år kvar ser läget riktigt illa ut Det är viktigt att EU inte sänker ambitionsnivån eller skjuter fram deadline för när fisket ska vara hållbart som vissa länder nu driver. Ett tydligt problem är att vi fortfarande fiskar på akut hotade arter. Ålen och torsken är exempel på arter som hotas och som mår dåligt i vårt närområde. Hajar och rockor är exempel på hotade arter i andra delar av EU.

De fiskenivåer som tillåts idag tas fram av forskare och omfattar ett spann med högre och lägre nivåer för att ge viss flexibilitet till fiskarna. WWF är starkt emot att politikerna säger ja till de högre fångskvoterna nivåerna eftersom de inte är långsiktigt hållbara. Dessutom är kontrollen över fisket till havs bristfällig. Både tjuvfiske och olaglig dumpning av oönskad fångst är fortfarande vanligt förekommande i EUs vatten. För att komma tillrätta med detta vill WWF att obligatorisk kameraövervakning sätts in på fiskebåtar för att stärka fiskerikontrollen.  

EU:s vattendirektiv ska säkra god vattenkvalité i Europa, det vill säga skydda och förvalta sjöar, vattendrag, kust- och grundvatten på ett hållbart sätt. Men implementeringen i medlemsländerna är i dagsläget bristfällig och läget bekymmersamt – hela 60 procent av Europas floder, älvar, sjöar och våtmarker mår dåligt. Djuren och växterna som lever i sötvatten har också minskat drastiskt. Idag vill vissa medlemsländer urvattna direktivet, däribland Sverige. Vissa vill också överutnyttja direktivets möjligheter till undantag från att restaurera vattendrag och vattenkvalitén i dessa.

För många av undantagen finns det en tidsgräns som är satt till 2027 – till dess ska man ha uppnått direktivets mål. Flera länder vill skjuta upp tidsgränsen, vissa så länge som till 2045. WWF vill istället att genomförandet ska förbättras. EU bör begränsa möjligheterna till undantag och satsa tillräckliga resurser på åtgärdsprogrammen för att klara målen.