ÅTERKOMSTEN

För tolv år sedan samlades världens tigerländer för krismöte i Sankt Petersburg. Antalet tigrar, som för hundra år sedan beräknas ha varit minst 100 000, var nere i runt 3 200 djur. Farligt nära det otänkbara, en värld utan vilda tigrar. Då fattade de berörda länderna ett historiskt beslut – antalet tigrar skulle fördubblas till 2022. Nu är vi där. Det dags att summera – hur har det gått?

Text: CHARLOTTE PERMELL

Nu är vi alltså framme vid måldatum. Det är dags att summera hela denna jätteoperation, den största någonsin för att rädda en enskild art. Detta har i sig varit ett extremt omfattande projekt – tusentals timmar har lagts ner på att inventera skogar, bergsområden, stäpper och våtmarker i tigerländerna för att få fram pålitliga siffror. Tusentals naturvårdare, parkvakter och kringboende har varit engagerade i att följa spår, räkna tassmärken, samla in spillning för DNA-prov och vittja kamerafällor. De definitiva resultaten av tolv års tigerarbete kommer att presenteras i september.

MEN I STORT SETT HAR vi facit redan nu. För första gången på hundra år har tigrarna blivit fler. Redan 2016 – i halvtid av TX2, ökat till 3 900 individer.

Även om inga officiella siffror finns klara för hela TX2-perioden från 2010–2022, så är det tydligt att tigrarna har fortsatt att öka i antal. Indien, Nepal, Bhutan, Ryssland visar alla goda, rentav lysande resultat.

Men i Sydostasien är siffrorna nedslående. I Thailand är läget oklart. Malaysia befinner sig i en brant kurva utför. Tigrarna har försvunnit helt och hållet från Kambodja, Laos och Vietnam.

Detta väcker intressanta frågor. Som varför Nepal, ett av världens fattigaste länder, redan 2018 kunde räkna in en ökning från 121 (2009) till 235 individer. I nepalesiska nationalparken Bardia fyrfaldigades antalet tigrar på drygt tio år. Medan i jämförelse rika Malaysia inte lyckats alls.

– Det handlar om politisk vilja. När myndigheterna inte ger tillräckligt med resurser ser är det svårt att stoppa tjuvjakten, det är så mycket pengar inblandade, säger Louise Carlsson.

I Nepal har tigerprogrammet däremot stöd från toppen, förre premiärminister K P Sharma Oli är ordförande för landets tigerarbete. Tigern är en ovärderlig naturens gåva. Bevarandet är Nepals stolthet, har K P Sharma Oli sagt. Antalet nationalparker har utökats och vandringskorridorer mellan parkerna restaurerats. Lokalbefolkningar har involverats i arbetet.

POLITISK VILJA ÄR alltså avgörande. Sammanhängande naturområden, även över landgränser, med tillräckligt god tillgång på bytesdjur, är en annan grundläggande förutsättning för att tigrarna ska kunna bli fler. Det finns i Bhutan, som fortfarande till 70 procent är täckt av skog, den högsta andelen i Asien. Även där har tigrarna ökat – och etablerat sig på rekordhög nivå. Kamerafällor har lyckats fånga tigerbilder på 4 400 meters och tassmärken har dokumenterats på hela 4 600 meters höjd – de högst belägna spår av tiger som någonsin säkerställts.

Men det land som är helt i en egen klass är Indien. Inventeringar, bland annat bekostade av WWF, visar att landet rymmer över hälften av världens tigrar, 2967 individer, (siffra från 2018).

Även i Indien har TX2 haft stöd från högsta politiska nivå. Men Sejal Worah, WWF Indien, understryker att det är lika viktigt att mobilisera på gräsrotsnivå.

– Tigrar tar boskap, de dödar ibland också människor. Här i Indien har vi en kultur där vi lever i samklang med naturen. Människor som lever nära tigrar säger inte att tigrarna måste bort, trots faran. Men de vill ha bättre skydd och bättre stöd. Så vi har satsat mycket på att erbjuda hjälp så snart det uppstår problem, berättar Sejal Worah.

WWFS AKUTTEAM rycker ut när boskap attackeras, betalar ut en mindre ekonomisk ersättning direkt och hjälper de drabbade med det krångliga och tidsödande arbetet att söka det stöd regeringen erbjuder. WWF har också utvecklat samarbete med försäkringsbolag, bönder kan nu försäkra sina djur, inte bara mot tigerattacker utan även mot sjukdomar. Allt detta har gjort en stor skillnad.

– Människor som lever nära tigrar måste bli sedda och kompenseras. Den initiala ilskan efter en attack leder lätt till att man kanske förgiftar tigern. Men där har vi gått in och erbjudit hjälp har vi inte haft ett enda fall av hämndattacker, säger Sejal Worah.

Modern teknologi, bättre utbildade och utrustade parkvakter samt förstärkt skydd är andra faktorer som bidragit till Indiens goda resultat. Vandringsvägar, så kallade skogskorridorer, är också av avgörande betydelse.

– Tigrar behöver kunna röra sig mellan de skyddade områdena, vi ger råd till vägbyggen och till gruvbolag så de inte skär av vandringsvägarna, berättar Sejal Worah.

MEN EN STOR DEL av jobbet har förstås tigrarna klarat själva. För om kattdjur bara får vara ifred, om de har bra livsmiljöer, så blir de snabbt fler.

– En hona kan få många kullar under sin livstid. Ungarna stannar ungefär ett och ett halvt till två år med mamman, sedan dröjer det inte länge innan hon kan föda nya, säger Louise Carlsson.

Tigrar är också skickliga på att överleva de mest extrema förhållanden. Dessa kraftfulla katter klarar Indiens 40-gradershetta innan monsunen kommer, likaväl som nordöstra Rysslands vintrar med nedåt 40 minusgrader. I september möts alltså ledarna för tigerländerna igen, den här gången i ryska Vladivostok. Då får vi resultatet av tolv års storsatsning för att rädda världens tigrar. Men det viktigaste är inte vad som åstadkommits.

– Den stora frågan är vad länderna beslutar för de kommande tolv åren. Det är illa om makthavarna tror att jobbet är klart. Vi hoppas på en ny tolvårsplan, med löfte om att öka utbredningsområdena. För även om tigrarna totalt sett blivit fler så har deras livsmiljöer på många håll krympt, säger Louise Carlsson.

Tillsammans med en rad andra naturvårdsorganisationer arbetar WWF för att ett nytt ambitiöst mål ska antas i Vladivostok som ger tigrarna väsentligt större livsmiljöer till 2034.

– UTRYMME ÄR DEN största utmaningen. Om tigrarna blir fler, men de skyddade områdena förblir desamma, så tvingas tigrarna ut där det finns människor. Därför måste vi få till fler områden där människor och tigrar kan samexistera. De som lever där det finns tigrar måste vinna något på allt de offrar. De måste bli naturvårdens partners, sammanfattar Sejal Worah och tillägger: Det är bara så vi räddar tigrarna i det loppet.