Byskogsbruk räddar växter och djur - Världsnaturfonden WWF

Byskogsbruk räddar elefanter, lejon och korallträd

Södra Tanzania är i mångt och mycket fortfarande en enda stor Edens lustgård med vidsträckta orörda vildmarker och en viltrikedom som saknar motstycke i Afrika. Här har WWF bidragit till att utveckla uthålligt skogsbruk och klimatsmarta jordbruksmetoder i landskapet runt skyddade reservat. Metoder som ger ökat välstånd för lokalbefolkningen och som medfört effektivt skydd för elefanter, lejon och en rad andra vilda djur som lever i området.

De senaste tre åren har arealen skog som brukas uthålligt ökat med 52 procent, så i dag har hela 458 000 hektar skog och alla dess invånare en bättre framtid.

Det är människorna i ett antal byar som står för denna bedrift. Förutom att vara småbönder med husbehovsodling har de nu blivit skogsbrukare. De har plötsligt fått inkomster från vildmarken. Skogen har blivit en ekonomisk motor för landsbygdsutveckling och inbringar miljonbelopp till byarna.

Skogen ger möjlighet till socialt skyddsnät

Byborna har byggt fler klassrum till skolorna, borrat efter vatten för bättre hälsa, gravida kvinnor har fått mödravårdsbidrag, åldringar en liten pension – samhällsservice som staten inte står för, men som man nu själva kan generera genom byskogsbruk. Tack vare detta så är gemene man intresserad av naturvård och det gagnar WWFs arbete med att skydda elefanterna, lejonen, vildhundarna och de andra karismatiska arterna som har skogen som sin livsmiljö.

Samarbete ökar inkomsterna

WWF har visat att virkesförädling ökar inkomsterna till byarna avsevärt. I byn Sauti Moja – vilket betyder ”med en röst” – satsar man tillsammans med några andra byar på att, istället för att sälja skogen på rot, själva såga virket och torka det. Ett antal byar har tillsammans med en lokal NGO investerat i två mobila sågverk. Första leveransen med 900 löpmeter sågat FSC-certifierat ädeltä har under året levererats till Grumeti-koncernens nya lyxlodge i Serengeti.

Gröna vandringsleder för elefanter tack vara lokalt engagemang

Sauti Moja byskogsreservat och de andra byarnas skogar skyddar en livsviktig vandringskorridor för en av Afrikas största elefantpopulation. Det är tack vare byskogsbruksmodellen som denna korridor nu är skyddad av människor som kan leva av vad skogen ger och samtidigt uppskattar sina vilda grannar. Detta har gett elefanter i Selous reservatet i Tanzania en säker vandringsled ner till Niassa reservatet i Moçambique.

Byskogsbruken skyddar även rovdjur

Byborna är väldigt rädda om sina skogar i dag och man har vakter som patrullerar så att inga illegala aktiviteter sker. Egentligen är det två hot: illegal trädkolning och att utomstående kommer in med kor får och getter och betar. Skogarna är kända för alla tse-tse flugor och där det finns tse-tse flugor har kor svårt att klara sig. Därför röjer boskapsfösarna skogen för att skapa flugfria områden och för att få mer bete. Dessa grupper av nomadiserade boskapsskötare minskar därmed också rovdjursbeståndet. Selous och skogslandskapet runtomkring har världens största lejonpopulation som försvinner där man öppnar upp för boskapsdrift. Så även för lejonen blir byskogsreservaten och det skydd som byborna ger en fristad.

Byskogsbruken med engagerade lokalinvånare är lyckade exempel där skyddad skog och uthålligt skogsbruk genererar ekonomi till en fattig landsbygdsbefolkning, samtidigt som karismatiska arter som elefanter och lejon får en fristad.