Gröna havssköldpaddor visar vad som är möjligt

TEXT: CHARLOTTE PERMELL

Förr kallades de soppsköldpaddor, en beteckning som tydliggör hur de betraktades. I århundraden jagades världshavens sju arter havssköldpaddor skoningslöst. Just soppsköldpaddor, eller gröna havssköldpaddor, Chelonia mydas, som vi säger idag, ansågs särskilt välsmakande.

Samtidigt har lokalbefolkningar i alla tider plockat ägg från sköldpaddsbon på stränderna och sköldpaddornas vackra skal har snidats till kammar, hårprydnader och annat som varit på modet. När föroreningar, exploatering av stränder och det industriella fisket tillkom, rasade havssköldpaddor i antal i närmast ofattbar omfattning. Samtliga sju arter havssköldpaddor har kategoriserats som hotade av IUCN (Internationella naturvårdsunionen), som tar fram den internationella rödlistan över hotade arter.

Fram tills nu. För i höstas meddelade IUCN att grön havssköldpadda återhämtat sig så fint att arten inte längre betraktas som ”starkt hotad”, utan nu kan betecknas som ”livskraftig”. Ett verkligt glädjebesked, särskilt mot bakgrund av att just grön havssköldpadda balanserade på gränsen till utrotning för sextio år sedan. Sedan dess har den globala populationen ökat med hela 28 procent.

-Den här återhämtningen visar vad uthålligt globalt samarbete kan åstadkomma, sa Roderic Mast, medordförande för IUCN:s expertgrupp för havssköldpaddor, när den nya bedömningen offentliggjordes i höstas.

-En stor seger för bevarandearbetet och bevis för hur koordinerade insatser kan rädda arter också på gränsen till utrotning, konstaterade Christine Madden, som leder WWFs globala arbete med havssköldpaddor.

Det är dock viktigt att komma ihåg att även om gröna havssköldpaddor ökat i antal, så är vissa populationer fortfarande i kris.

-Ökningen är en verklig global milsten, men vi kan inte luta oss tillbaka. Bevarandearbetet måste fortsätta om grön havssköldpadda ska kunna återhämta sig i områden där de fortfarande hotas av överfiske, förlorade livsområden och för att de fastnar i fiskeredskap och drunknar, varnade Christine Madden.

Samtidigt har vissa populationer, exempelvis i Brasilien, Mexiko och Hawaii ökat så gynnsamt att de nästan är tillbaka på samma nivå som före den europeiska kolonisationen. Så hur har detta varit möjligt?

Det handlar om en mix av åtgärder och en stor portion tålamod. Tiotusentals volontärer och forskare har i årtionden skyddat stränder, bevakat äggläggning och jaktförbud. Därmed har fler honor överlevt längre och kunnat reproducera sig fler gånger. Samtidigt har fler ungar kläckts och dessutom nått ut i havet. Viktiga sjögräsängar har skyddats och kunnat återhämta sig, avgörande för de gröna havssköldpaddorna, som lever på att beta just sjögräs.

Framgången bygger också på intensiv lobbying från WWF och andra naturvårdsorganisationer i förhandlingar med regeringar och fiskeindustri.

-Mer skonsamma fiskeredskap har utvecklats, som minskar risken för att havssköldpaddor fastnar som bifångst. Men fortfarande dör alldeles för många havssköldpaddor i fisknät eller när de sväljer plast och annat skräp som flyter omkring i haven, säger Inger Melander, WWF Sveriges expert på marina arter, hav och fiske.

Vägen från nära utrotad till livskraftig bygger också på samarbete med lokalbefolkningar världen över, som lever vid stränder där det finns havssköldpaddor – och som kanske också delvis livnär sig på dem.

– Genom att berätta om havssköldpaddornas viktiga roll i ekosystemet, och genom att erbjuda alternativ, har vi fått med oss före detta sköldpaddsjägare som nu i stället övervakar och skyddar sköldpaddornas stränder, berättar Karalaini Rereavosa, ansvarig för WWFs arbete med havssköldpaddor i Fiji, Salomonöarna och Papua Nya Guinea.

Här, i södra Stilla havets ö-rika arkipelager rör sig fem av världens sju arter havssköldpaddor. WWF arbetar både lokalt i byarna, och på regeringsnivå, för att öka skyddet för livet i havet.

– Det handlar om att bygga förtroende och stödja andra former av försörjning. Vi har till exempel hjälpt kvinnogrupper med solcellsdrivna frysar, så att de kan förvara fisk längre tid och därmed öka inkomsterna från försäljning.

WWF stöttar också byar som fridlyst områden som är viktiga för havssköldpaddor – och övrigt marint liv.

– Byarna har då upptäckt hur fisken återhämtar sig i de skyddade områdena och sprider sig. Fiskebåtarna behöver inte längre åka långt ut för att hitta fisk. När människor ser att bevarandearbetet är till nytta för alla så vill man vara med och jobba för bättre skydd, säger Karalaini Rereavosa.

WWF arbetar samtidigt globalt med högteknologiska hjälpmedel för att vi ska förstå mer om hur havssköldpaddor rör sig i världshaven och vilka områden som är särskilt viktiga för dem. Data från sändarmärkta sköldpaddor kombineras med genetiska analyser och ger helt ny kunskap om de olika populationernas flyttvägar och var de lägger sina ägg. Målet är att skapa så kallade ”blå korridorer”, alltså att med vetenskapligt underlag kunna visa viktiga områden för havssköldpaddornas migrationer. Arbetet går framåt med stora steg.

– Det globala datasetet omfattar hittills 166 genetiskt distinkta populationer, över 4 000 häckningsplatser i 147 länder och det har gjorts över 1 000 satellitspårningar av samtliga sju arter havssköldpaddor, säger Inger Melander, och fortsätter:

– Havssköldpaddor passerar ofta flera nationella gränser och internationella vatten under sina livscykler, samtidigt som de utsätts för hot som bifångst, tjuvjakt och klimatrelaterade

förändringar. Deras överlevnad bygger på fri rörlighet, genetiskt utbyte mellan populationer och motståndskraft mot miljöförändringar. Därför måste blå korridorer skyddas som sammanhängande nätverk, inte isolerade punkter.

Ett annat viktigt initiativ, som WWF har också bidragit till, är DNA-databasen Shellbank. Med hjälp av DNA- provtagning från havssköldpaddor vid olika äggläggningsstränder kan tjuvjakt kartläggas. Produkter går att spåra till djurens ursprungsområde. På så sätt blir det också lättare att förstå var tjuvjakten sker och försöka stoppa den.

Förhoppningen är förstås att det omfattande arbetet ska leda till att fler arter havssköldpadda så småningom ska följa i de grönas spår och öka i antal. Men det kräver att vi kommer till rätta med det på sikt kanske största hotet mot världens havssköldpaddor – klimatförändringarna.

– På senare år har vi drabbats av extrem hetta och svåra cykloner. Vi ser hur nykläckta sköldpaddsungar dör i hettan innan de hinner ner i havet. Och mängder med bon har förstörts när cyklonerna river med sig delar av stränderna ut i havet, berättar Karalaini Rereavosa.

Situationen kompliceras av att könet på havssköldpaddors ungar bestäms av temperaturen i sanden under inkubationstiden. Är sanden varm utvecklas merparten av ungarna till honor, är sanden kall blir de flesta hanar. Det har väckt farhågor om framtida brist på hanar när klimatet värms upp. Än så länge finns dock inga tydliga tecken på att någon population skulle ha råkat ut för detta.

Med tanke på att sköldpaddor i olika former funnits på jorden i 260 miljoner år, så får vi hoppas de klarar alla vår tids prövningar och finns med också i framtiden. De gröna havssköldpaddornas remarkabla ökning, från nära utrotade till livskraftiga, väcker ändå hopp om att vi kan vända utvecklingen i en bättre riktning.