Gör Sverige vildare

Tjuvjakten pågår för fullt på många platser och eftersom noshörningen ser mycket dåligt är den också lätt att komma åt.

Det är noshörningarnas horn tjuvskyttarna vill åt. Pulvriserat horn har länge varit eftertraktat som medicin och i dag används 60 procent av hornen till detta. I fjärran östern ingår hornpulver i traditionell kinesisk medicin som sägs bota förkylningar, feber, huvudvärk, malaria och många andra krämpor. Det är inget ”magiskt” med hornet och det är ingen medicin! Det består av kompakta fibrer av keratin, liknande människans naglar.

I Vietnam har efterfrågan på noshörningshorn ökat kraftigt, efter ett falskt påstående om att hornet har egenskaper som botar cancer och även ger styrka. Hornen betingar nu ett högre pris än guld på marknaden i Hanoi, enligt TRAFFIC.

Ett annat hot är befolkningsökningen främst i Sydostasien och i Indien som gör att noshörningens områden minskar.

Bränder som härjar okontrollerat för att rensa mark till oljepalmplantager och jordbruk är också ett stort problem. På ett år (1997) förstördes miljontals hektar skog och många orangutanger brändes ihjäl. WWF Indonesien uppskattar att kanske så mycket som 10 miljoner hektar skog brann ner.

Under de senaste hundra åren har kommersiell valjakt kraftigt minskat antalet valar i haven. Anledningen till att blåvalen nästan utrotades är att så fort valfångare upptäckte en blåval så övergav man all annan jakt, eftersom blåvalen är så stor och ger mer olja än alla andra valarter. Nordkaparen var även den ett mycket populärt byte, och jagades redan på medeltiden. Den är långsam och därför lätt att komma ikapp och harpunera. Dessutom flyter den när den är död, så det blev lättare för jägarna att ta hand om fångsten. Nordkaparen är idag den mest hotade av de stora valarna med ca 300 individer i Nordatlanten och ännu färre i Stilla Havet.

Rent generellt har man jagat de valarter som är störst och lättast att fånga, tills de i princip tagit slut och man blivit tvungen att välja andra, mindre valarter. Valjakten nådde sin kulmen innan 2:a världskriget och hade ännu en topp under 50- och 60-talen. Valjakten minskade sedan mycket på grund av att det inte fanns många valar kvar att jaga. Åtta av de tretton stora valarna anses fortfarande vara hotade eller sårbara, trots att de varit ”skyddade” från valfångst under mer eller mindre lång tid. Glädjande är att flera valarter ökar i antal – bland annat knölval, sydkapare, grönlandsval och blåval.

Klimatförändringarna kan verka både på ett negativt och positivt sätt för valarna. När havstemperaturen förändras kan det påverka bytesdjurens utbredning och fortplantning, samt havsströmmarna styrka och riktning. Eftersom valar är lättrörliga kan de troligen flytta med när bytet ändrar utbredning. I framtiden räknar forskarna med att Arktis kommer att bli allt mer isfritt sommartid, vilket medför att många valarter kan födosöka i vatten som tidigare var täckt av havsis.

Man har även sett att valturism kan ha en negativ påverkan genom att valhajarnas ätbeteende ändras, samt att valhajar skadas av förbipasserande båtar och båtmotorer.