Vi står inför en akut risk för en katastrof om vi inte lyckas begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det är en enorm utmaning, men det finns fortfarande en chans att klara detta och varje tiondels grad vi lyckas bromsa uppvärmningen kommer minska påverkan på natur och oss människor. För att klara 1,5 gradersmålet behöver vi halvera våra globala utsläpp av växthusgaser till år 2030 och nå nettonoll (en balans mellan utsläpp och upptag) senast 2050. Rikare länder som Sverige måste gå ännu snabbare fram. Frågan är annars inte om det blir en katastrof, utan hur stor den blir, hur snabbt den kommer och var den kommer att slå hårdast. Klimatförändringarna påverkar redan idag alla delar av planeten. Den senaste forskningen visar att de flesta mer extrema klimatförändringarna kommer att öka i takt med ökad global medeltemperatur. Världens fattiga drabbas värst redan idag och bedömningen är att de kommer drabbas värst även i framtiden, vilket dessutom gör klimatförändringarna till en stor rättvisefråga. Klimatförändringarna ökar befintlig och skapar ny fattigdom och väntas leda till en stor mängd klimatflyktingar i världen.
Ur ett fattigdomsperspektiv förväntas klimatförändringarna sänka ekonomisk tillväxt, göra fattigdomsbekämpning svårare, urholka livsmedelssäkerhet, förlänga existerande och skapa nya fattigdomsfällor.
Så beskriver världens alla regeringar tillsammans allvaret i klimatförändringarna i den gemensamma syntesrapport som FNs klimatpanel IPCC som publicerades år 2014.
Den förstärkta växthuseffekten får allvarliga globala konsekvenser för både människa och natur, även om de lokala effekterna varierar. FNs klimatpanel IPCC visar i sina senaste rapporter om 1,5-gradersmålet och klimatförändringar på land och i haven, att riskerna för växter och djur på global skala kan vara hanterbara om vi stannar vid 1,5 graders global uppvärmning. Går vi över denna nivå kommer många ekosystemen att drabbasav betydande konsekvenser .
Unika, klimatkänsliga ekosystem som korallreven, Arktis och småöar i haven (till exempel Maldiverna) överlever antagligen inte en global uppvärmning på 2 grader, men kan kanske klara sig vid 1,5 graders global uppvärmning. Dessa begynnande insikter var en viktig bakgrund till att alla världens länder år 2015 i Paris beslutade att vi ska ha som mål att stanna väl under 2 graders global uppvärmning och sikta på att stanna vid 1,5 graders global uppvärmning, istället för den tidigare målsättning att begränsa uppvärmningen till 2 grader.
Parisavtalet bygger dock på frivilliga nationella åtaganden och planer, och trots om de åtaganden och planer som länderna antog under 2015 och åren efter skulle genomföras, är vi ändå inte i närheten av att nå målet i Parisavtalet om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C. Om världens utsläpp utvecklas i linje med nuvarande klimatåtaganden skulle det innebära ungefär 2,5 graders uppvärmning i slutet på detta århundrade. Nu måste världens ledare dessutom lägga all kraft på att genomföra planerna och investeringarna. Lyckas vi inte bromsa upp utsläppen riskerar vi upp emot 3 graders global uppvärmning vid slutet av århundradet. Det finns en hög, helt oacceptabel risk för omfattande förlust av biologisk mångfald globalt – både växter och djur – vilket skulle få katastrofala konsekvenser för människorna och ekonomin som är helt beroende av friska ekosystem.
Arter kan inte alltid hitta liknande livsmiljöer någon annanstans och många arter kan inte heller förflytta sig snabbt nog från sina nuvarande miljöer. Som en följd utrotas arter lokalt eller helt och massförflyttningar av bestånd sker i klimatförändringens spår.
Känsliga ekosystem, utrotningshotade växter och djur och områden som redan är kraftigt påverkade av utsläpp eller skövling är mest sårbara för klimatförändringar. Inträffar dessutom ett extremt väderfenomen, som en översvämning, värmebölja eller torka, kan en art helt gå under. På samma sätt är friska ekosystem mer motståndskraftiga mot klimatförändringar och kan absorbera mer koldioxid, vilket gör att ett skydd av naturen också kan minska konsekvenserna av klimatförändringarna.
Ohälsa och sjukdomar hos fattiga människor sprider sig snabbare i och med klimatförändringarna. Perioder av extremhetta kan göra vissa områden omöjliga att bo i. Extremväder, torka och andra klimatförändringar gör att skördar blir sämre och slås ut oftare. Vattenbrist kan öka i vissa regioner. Fiskebestånden försämras i tropiska områden där många är helt beroende av lokalt fiske. Skyfall och stormar ökar risken för översvämningar, där risken är störst för de som inte har råd eller möjlighet att sätta sig i säkerhet.
Klimatförändringar har, de senaste femtio åren, lett till ökade skördar i vissa regioner men minskade skördar globalt. Det är väldigt tydligt för basföda som vete och majs. Redan vid två graders global uppvärmning kommer extremvärme att oftare nå nivåer där de negativa konsekvenserna för jordbruket blir kritiska. Klimatförändringar orsakar även massförflyttning av marina organismer och fiskbestånd, vilket utmanar möjligheterna att upprätthålla produktivitet från fiskerinäringen.
Korallreven är mycket känsliga för kombinationen av varmare, försurade och överfiskade hav och andra mänskliga hot. Korallreven är ett av klimatförändringarnas mest omedelbara offer om vi inte agerar väldigt snabbt. Trots att de bara utgör 1 procent av havens yta är så mycket som 25 procent av arterna i haven beroende av korallreven.
När haven blir varmare flyttar fiskbestånd mot polerna. Haven vid polerna förväntas bli invaderade av många nya arter, medan hav i tropikerna förväntas uppleva en hög lokal utrotningstakt. Extremväder i form av värmeböljor i havet kommer att inträffa allt oftare och bli mer intensiva vilket försämrar situationen ytterligare. När haven värms upp ökar de syrefriaområdena som medför att arter inte kan leva där längre.
Medeltemperaturen vid Arktis ökar mycket snabbare än för resten av planeten och kommer att öka mer än dubbelt så mycket som det globala genomsnittet. Även havsisarna i Arktis smälter allt snabbare. En ökad global uppvärmning förväntas ytterligare påskyndas av avsmältningen av land- och havsisar, upptiningen av permafrosten och det minskade snötäcket under snösäsongen i Arktis. Det riskerar att vara helt isfritt kring nordpolen i september åtminstone någon gång före 2050. Redan 2012 hade havsisarna och snötäcket minskat med 40 procent mer än medelvärdet för de senaste årtiondena. Mätningar från bland annat National Snow and Ice Data Center, som sköter mätningar åt NASA, visar att isarna och snön smälter allt snabbare. När isarna och snötäcket smälter blottläggs mörkare hav och land. Mörka ytor absorberar mer värme än ljusa och temperaturen riskerar därmed att stiga ännu mer. Under senare år har det flera gånger varit flera tiotals grader varmare än vad som är normalt för årstiden i Arktis, vilket är mycket varmare och snabbare än vad forskningsmodellerna tidigare har förutspått. Detta oroar WWF såväl som många andra runt om i världen. När Arktis havsisar smälter hotas ekosystemen där isbjörn och valar, som narvalen, kommer få svårare att överleva. Livet för de 40 urfolk som lever i olika delar av Arktis förändras drastiskt och traditionella levnadsmönster omöjliggörs och går förlorad genom klimatförändringarna.
Havsisen har legat som ett skyddande lock i Arktis. När nu havsisen försvinner sommartid öppnas havet upp och fartyg kan ta sig fram där det tidigare var omöjligt. Detta har bland annat medfört att nyutvinning av olja och gas planeras i Arktis vilket kommer öka trycket på ekosystemen och riskerar att öka utsläppen ytterligare. Många nya gruvor planeras när fartyg nu kan ta sig fram till tidigare isolerade platser. Det medför kraftig ökad sjöfart med risk för höga bullernivåer under vattnet, oljeutsläpp vid olyckor och att främmande arter släpps ut när ballasttankarna på fartygen töms.
Enligt IPCC kan havsnivåerna stiga med upp till en meter de närmaste hundra åren. När vatten värms ökar volymen. Smältvatten från ismassor tillkommer också. Ö-nationer i Indiska oceanen och Fijiöarna i Stilla havet drabbas redan idag av höjda havsnivåer och några av öarna kan på sikt försvinna helt. Tidigare i jordens historia när koldioxidhalterna i atmosfären var lika höga som idag låg havsnivån många meter (6-30 m) högre än idag. Havsnivåhöjningen är dock en relativt långsam och trög process och även om vi kan nå en höjning på cirka en meter till 2100 pågår processen i flera hundra år. På grund av trögheten i processen kommer havsnivån att fortsätta stiga även om vi lyckas med att snabbt minska utsläppen. Enligt FNs klimatpanels rapport från augusti 2021 kan havsnivån år 2300 vara allt mellan 2 och över 7 meter högre än 1990 beroende på om vi snabbt lyckas minska utsläppen eller om de fortsätter öka på dagens nivå. Forskare på Fraunhofer Institute har räknat ut att om vi bränner alla våra fossila kol-, olje- och gasreserver så smälter vi all glaciäris och riskerar en havsnivåhöjning på 50 meter på längre sikt.
Funafuti i Stilla Havet är en av de ö-nationer som riskerar att försvinna helt på grund av klimatförändringarna. Den ständigt stigande havsnivån hotar att göra ön obeboelig. Redan idag drabbas befolkningen hårt av översvämningar, jorderosion och saltvatteninträngning. För andra delar av världen innebär detta utöver stora risker för översvämningar att städer kan behöva flytta, med enorma investeringsbehov som följd. Risken är enorm att antalet klimatflyktingar kommer drastisk öka när det salta havsvattnet slår ut kustnära jordbruksmark.
Klimatförändringarna har redan lett till att extremväder som värmeböljor, torka och skyfall har ökat betydligt i frekvens och intensitet sedan mitten av 1900-talet, med ökat antal översvämningar och skogsbränder som följd. Ökningen är tydlig i väldigt många delar av världen. Med den senaste allt mer avancerade och fördjupade klimatforskningen (som bland annat sammanfattats i FNs klimatpanels rapport från 2021) är det tydligt att många av de extremväder vi sett under senare år, till exempel värmeböljor i Arktis, kan kopplas till människans utsläpp av växthusgaser och hade varit extremt osannolika utan dessa utsläpp. Frekvensen och intensiteten i olika typer av extremväder, exempelvis även vissa stormar, kommer att öka ytterligare framöver så länge halten av växthusgaser i atmosfären fortsätter öka.
Dödsfall på grund av extremtemperaturer har ökat mycket under det senaste decenniet, inte minst i Europa. Enligt forskningen kommer klimatförändringarna föra med sig fler och kraftigare extrema väderförhållanden i framtiden. Vi måste anpassa oss till dessa förändringar. Världens fattiga har svårast att anpassa sig så de behöver ekonomisk hjälp.
Under de senaste åren har översvämningar, vinterregn och torka drabbat Sverige och det är svårt att överskåda konsekvenserna. Ett exempel är att majoriteten av samebyarna har begärt katastrofhjälp för att kunna utfodra renarna. Vinterregnen med efterföljande kyla medför att det bildas skare på snön och nere vid marken ett ogenomträngligt istäcke. Renarna kan inte slå igenom skaren eller bryta sönder istäcket och de svälter. Renarna kan inte ens känna doften var maten finns under snön vintertid. Under renflytten mellan vinter- och sommarbete är det allt svårare och ibland omöjligt att flytta renhjorden på de istäckta sjöarna utan måste i stället gå genom tät skog vilken medför extra stor arbetsinsats. Antalet bitande insekter och ökad sommartemperatur medför att renarna måste vandra allt högre upp på fjället till snöfläckar för att undgå renstygn och kyla ned sig. Risken är att vajorna inte får i sig tillräckligt med mat för sin dimjölk och kalvarna minskar i vikt med ökad dödlighet. Om renskötseln går förlorad riskerar vi att tappa kärnan i den samiska kulturen, för alltid.
Antalet bränder ökar i världen på grund av extremväder. Människor måste fly sina bostäder och enorma områden ödeläggs som medför att djur svälter ihjäl. Forskare uppskattar att flera miljarder djur dog under de stora bränderna i Australien för några år sedan. Tiotusentals flygande hundar ramlade ned döda från träden efter att ha ”bokstavligen kokats” till döds av hettan. Bränderna i Sibirien medförde att stora mängder växthusgaser släpptes ut och sotmolnen drev upp i Arktis som med all sannolikhet medförde större avsmältning av snö och is.
Kostnader för extremväder och dess konsekvenser har ökat betydligt sedan slutet på 1900-talet. Flera studier, bland annat från Columbia University och Potsdam Institute visar att det är svårt att uppskatta framtida kostnader för direkta och indirekta effekter från klimatförändringarna och att när uppskattningar görs är de ofta en underskattning av de verkliga kostnaderna. Dels är förståelsen bland beslutsfattare inte tillräcklig och dels är det så att många av de händelser som kommer drabba oss har mänskligheten inte varit med om tidigare. Denna risk för väsentligt ökade och ofantligt stora samhällskostnader bordefå beslutsfattare världen över att påskynda genomförandet av åtgärder för att minska utsläppen i linje med 1,5-graders målet men även att lägga stora resurser på att anpassa samhället för de klimatförändringar som redan är här och kommer att öka. tt extremt skyfall i Köpenhamn under 24 timmar kostade över 7 miljarder kronor för att täcka skador och förebyggande åtgärder. Alla regeringar i världen bör ta ansvar för att skydda sin befolkning och sina ekosystem, men här behöver också de fattigare länderna stöd från de rikare länderna. Det är viktigt att de löften om klimatfinansiering till fattigare länderna som givits inom ramen för FNs klimatförhandlingar infrias.
När klimatet förändras påverkas också livsmiljön för många djur. Man kan redan idag se hur olika arter anpassar sina vandringsmönster eller får minskad avkomma till följd av klimatförändringarna. Ju mer klimatet påverkas, desto svårare kommer det att bli att anpassa sig till förändringarna.
Flera WWF-rapporter har visat att den biologiska mångfalden är hotad på grund av klimatförändringarna. Exempel är rapporterna:
WWF arbetar tillsammans med lokalbefolkningar, företagspartners, forskare och organisationer för att bevara vår fantastiska planet. Utan stöd från våra fantastiska supportrar hade det varit omöjligt att nå alla framgångar. Bli fadder du också!
I Alaska har antalet valrossar som går iland ökat dramatiskt när havsisen är borta. Vanligtvis ligger de utspridda i små grupper på havsisen. På land riskerar ungar och äldre att trampas ihjäl när tiotusentals valrossar skräms och samtidigt i panik ska ta sig ned i vattnet.
Renar i Arktis brukar genomföra årliga förflyttningar där de vandrar över is och frusen mark. När sjöar, älvar och myrar inte längre är frusna på samma sätt som förr måste de ta långa omvägar för att klara samma sträcka.
En annan art som påverkas av klimatförändringarna är den nordatlantiska laxen, som riskerar att minska drastiskt. När vattentemperaturen ökar så minskar överlevnaden hos både yngel och vuxna individer.
På följande webbplatser kan du läsa mer om klimatfrågan.
En studie i den vetenskapliga tidskriften Science visar att en av sex arter riskerar att utrotas på grund av klimatförändringen. WWF släppte 2021 en global rapport som visar hur klimatförändringen påverkar ett dussin specifika arter och deras livsmiljöer.
Senast ändrad 09/08/23
