Invasiva främmande arter är globalt ett av de största hoten mot biologisk mångfald och hotet ökar bland annat på grund av klimatförändringarna och ökad internationell handel. I Sverige har vi minst 451 arter som är eller riskerar att bli invasiva.
Vi människor har under många år avsiktligen flyttat runt djur och importerat vackra växter till våra trädgårdar och parker. Ibland introduceras också djur och växter oavsiktligen, som när mördarsingeln kom till Sverige med planteringsjord och därifrån kunde sprida sig i landet.
Främmande arter som har förmågan att sprida sig och hota de inhemska arterna, ekosystemen eller de tjänster som ekosystemen tillhandahåller, kallas för invasiva. Det kan handla om vattenlevande arter som spridit sig med fartygens barlastvatten. Eller växter som har planterats i våra trädgårdar för att sedan sprida sig och tränga undan till exempel inhemska arter som annars hade levt där och skapat större variation i landskapet.
De flesta främmande arter utgör inget hot mot våra inhemska arter – en del arter håller man ögonen på – och vissa främmande arter har blivit invasiva. När invasiva arter tar över är det ett av de stora hoten mot världens djur och växter. Inom EU är 88 invasiva främmande arter reglerade genom att de är upptagna på unionsförteckningen, och av dessa återfinns 25 i svensk natur.
Invasiva arter har tidigare inte varit ett lika stort problem i Sverige, med vårt svala klimat och vårt avskilda geografiska läge. Vartefter klimatet blivit varmare och vi tagit in fler arter från andra länder, har problemen med invasiva arter ökat även här. Invasiva arter kan innebära:
I Sverige finns mer än 2 000 främmande arter. Av dessa finns det 451 arter som löper mycket hög eller hög risk att vara invasiva, enligt SLU Artdatabanken. Några välkända exempel är parkslide, bisam och signalkräfta. Det kan vara arter som finns i både vatten och på land. På Naturvårdsverket kan du läsa mer om vilka invasiva arter som finns på land och hur du bekämpar dem. På Havs- och vattenmyndigheten kan du läsa mer om invasiva arter som lever i vatten.
Lövplattmasken – en ny bekantskap
Lövplattmasken (Obama nungara) är en av de senaste påträffade invasiva arterna i Sverige. Den härstammar från Sydamerika och är cirka 5 – 8 cm lång. Färgen skiftar mellan beige och mörkbrun, med svarta linjer. Äggen är cirka 0,5 cm och är först klarröda för att sedan bli mörkbruna efter några dagar.
Kan orsaka stor skada
Den lever i jord och under stenar, löv och krukor, där den jagar daggmaskar och andra marklevande djur. Eftersom daggmaskar är viktiga för jordens kvalitet och ekosystemens funktion kan lövplattmasken orsaka stor skada om den etablerar sig i svensk natur. Arten upptäcktes första gången i Sverige under 2024. Lövplattmasken har oavsiktligt kommit till Sverige genom internationell handel med växter och planteringsjord. Fynd har framför allt gjorts i och under krukor samt i växtleveranser från europeiska plantskolor.
Vad ska du göra om du hittar lövplattmask?
För att minska risken för att denna besvärliga mask sprider sig är det en bra idé att kolla igenom importerade plantor och dess jord som du köper, både efter ägg och maskar! Om du hittar en misstänkt lövplattmask bör du fotografera den och rapportera fyndet till Artdatabanken via artportalen.se. Därefter ska masken avlivas genom att hälla kokande vatten över den eller frysa den i minst ett dygn.
Jätteloka är en storväxt art som kan bilda mycket stora och täta bestånd, med en växtsaft som kan orsaka svåra blåsor på huden. Jättelokan omfattas av EU:s regelverk om invasiva arter och det är bland annat förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut jätteloka i naturen.
Parkslide är en storväxt som kan bli upp mot 250 cm hög, en flerårig ört som växer på ett sätt som liknar bambu. Parkslide är en växt som är svår att ta död på och den växer med mycket stor spridningskraft, med förmågan att ta över områden snabbt och tränga ut andra arter. Parkslide föreslås tas upp i den kommande nationella förteckningen och kan komma att omfattas av förbud i framtiden.
Gul skunkalla är en storvuxen kallaväxt som just nu växer främst i södra och mellersta Sverige. Växten har förmågan att bilda stora bestånd och tränga undan andra arter, och med tillräckligt stor spridning kan den ta över tidigare orörda naturliga miljöer som stränder, sumpskogar och kärr. Gul skunkkalla omfattas av EU:s regelverk om invasiva arter och det är bland annat förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut gul skunkkalla i naturen.
Den nordamerikanska blomsterlupinen togs en gång i tiden till Sverige som trädgårdsväxt. Sedan dess har den spridit sig långt utanför vår kontroll. Blomsterlupinen binder kväve i marken – så mycket att den slår ut svenska ängsblommor. Dessutom är blomsterlupinen giftig för människor och boskap. Blomsterlupin föreslås tas upp i den kommande nationella förteckningen och kan komma att omfattas av förbud i framtiden.
Signalkräftan är rödbrun i färgen och kan bli omkring 16 centimeter lång. Den liknar vår inhemska flodkräfta. Signalkräftan kan sprida kräftpest, en parasitisk svampsjukdom, som är dödlig för flodkräftan. Signalkräftan omfattas av EU:s regelverk om invasiva arter. Det är en art med stor spridning och den omfattas av särskilda regler. Läs mer om reglerna på Havs- och vattenmyndigheten.
Mårdhunden har en förmåga att tillfälligt enbart livnära sig på en eller ett fåtal arter av bytesdjur. Den kan ha stark påverkan på små utrotningshotade populationer av amfibier, fåglar och däggdjur. Den har i andra europeiska länder visat sig ha negativ inverkan för markhäckande fåglar och amfibier. I dagsläget kommer mårdhunden in i Sverige från norra Finland, men det finns även risk att den i framtiden kan komma att sprida sig till södra Sverige från Danmark. Mårdhunden omfattas av EU:s regelverk om invasiva arter och det är bland annat förbjudet att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut mårdhund i naturen.
Det finns mycket som du själv kan göra för att förhindra spridningen av invasiva arter:
De kan innehålla växter som är eller kan bli invasiva. Ha en egen kompost eller lämna på en återvinningsstation. Det är dessutom förbjudet.
– lägg avfallet i sopsäckar och släng som avfall för förbränning vid återvinningsstationen.
Plantera inte invasiva arter i din trädgård! Kolla först att de inte är klassade som invasiva. Detta är ett område där det tillkommer ny kunskap kontinuerligt och det kan vara svårt som privatperson att orientera sig. På Artdatabanken risklista kan du själva söka efter de arter som har utvärderats.
Spansk skogssnigel, svarthuvad snigel och obamamasken är några kändisar som kommit hit via importerad jord. Samma sak här – fråga efter svensk jord!
Olika arter bekämpas på olika sätt. På Naturvårdsverkets hemsida finns råd om hur du hindrar spridning av invasiva arter i och från din trädgård.
Eftersom växterna är just invasiva så är risken stor att växterna sprider sig över tomtgränserna. Gör en gemensam insats med grannarna för att bekämpa invasiva arter. Det blir både roligare och mer effektivt.
Det allra viktigaste är att hålla dig uppdaterad om vilka arter som räknas som invasiva och hur de bekämpas bäst.
Dela med dig av den kunskap du tar till dig eftersom du då hjälper till att öka medvetenheten, som i sin tur gör det troligare att fler hanterar invasiva arter på rätt sätt.
Det bästa är att förhindra invasiva arter att etablera sig från början. Förutom att vara påläst kan du undvika att köpa och plantera invasiva arter. Fråga gärna i din trädgårdshandel om den växt du vill köpa är eller riskerar att bli invasiv. Fråga också var växten är odlad – invasiva arter och sjukdomar kan även spridas med till exempel planteringsjord. Ta inte heller med växter från utlandet som kan vara invasiva, och om du upptäcker en invasiv växt i din trädgård – åtgärda direkt. Kontakta din länsstyrelse om du behöver råd om hur du ska bekämpa arten. Tänk också på att noggrant rengöra exempelvis fiskeredskap som du flyttar från en sjö till en annan. Annars riskerar du att sprida fröer från invasiva arter som fastnat.
Sverige har en skyldighet gentemot EU att bekämpa invasiva arter, men regeringen har hittills underfinansierat dessa insatser. Erfarenheter visar att tidiga och välfinansierade insatser kan förhindra omfattande skador.
WWF vill att regeringen ska ta problemet med invasiva arter på större allvar och agera nu för att bekämpa dem. Bland annat genom att:
Mer information om definition, rapportering och rapportering av invasiva arter på land finns att hitta på Naturvårsverket.se
Naturvårdsverket – invasiva arter
Främmande, invasiva arter som lever i vatten? Läs mer på Havs- och vattenmynigheten.se
Havs- och vattenmyndigheten
Parkslide, mördarsniglar, stenmårdar och andra invasiva arter – hur kom de hit och vad kan vi göra för att bli av med dem? Lyssna på Anna Sandström, miljöjurist och WWFs talesperson för ämnet invasiva arter, när hon i Rix FM berättar om dessa djur och växter som är ett stort hot mot vår biologiska mångfald.
Podcasten Martina Thun
Igelkotten, skogsharen och björktrasten… Antalet rödlistade arter ökar. Idag är 5217 arter i Sverige rödlistade och för nästan hälften av dem är läget så allvarligt att de klassas som hotade. Vårt arbete är viktigare än någonsin.
Anna SandströmMiljöjurist, expert invasiva arter
Jurist med expertis inom miljöjuridiska frågor och talesperson för ämnet invasiva arter på WWF.
Mer om migSenast ändrad 28/05/26
