Gå till huvudinnehållet

Mat, jordbruk och hållbar utveckling / Köttguiden / Om Köttguiden

Om köttguiden

Till Köttguiden

Köttguiden är en guide för konsumenter och matlagare som vill bidra till en mer hållbar konsumtion av kött, ost och ägg. Med ett trafikljussystem guidas du som konsument till vad som är bra att välja ibland – och vad som är klokt att låta bli: mindre men bättre helt enkelt!

Varför behövs Köttguiden?

Vad vi äter har betydelse och du som konsument kan göra skillnad. Det livsmedel som i allra störst utsträckning påverkar miljön är köttet och andra animalier. Att äta mer vego, och välja riktigt bra kött när – eller om – du äter det, är alltså något av det viktigaste du kan göra för planeten.

Köttkonsumtionen bidrar globalt till minskad biologisk mångfald, ökade klimatgasutsläpp och ökad användning av bekämpningsmedel. Samtidigt kan kött bidra med viktiga näringsämnen i vår kost och djur som betar på ängar och hagar är viktiga för vår biologiska mångfald i Sverige. Därför är det viktigt att välja rätt. Genom att äta mindre men miljömässigt bättre kött och välja mer protein från växtriket kan du som konsument bidra till en mer hållbar köttkonsumtion. Köttguiden kom till för att visa att det inte går att fokusera på en miljöfråga i taget, exempelvis klimat eller biologisk mångfald. Genom att väga ihop fem hållbarhetsaspekter så hjälper vi konsumenter att fatta beslut inom ett område som är rätt så komplicerat.

Köttguiden vill underlätta hållbara val av kött och andra animalier. Målet är att ge konsumenter, och de som arbetar med mat, vägledning mellan olika typer av kött och andra proteinkällor på tallriken. Ett annat viktigt syfte med Köttguiden är att bidra till en ökad diskussion och medvetenhet kring köttets miljöpåverkan. Tillsammans med WWFs andra konsumentguider Fiskguiden och Vegoguiden hjälper Köttguiden dig att äta så hållbart som bara möjligt inom ramen för en planet – One Planet Plate!

Köttguiden utvecklades ursprungligen av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och ingår idag i projektet Eat4Change, vars mål är att inspirera unga och andra konsumenter att göra mer hållbara val av mat. Projektet finansieras av Europeiska unionen.

Vad är det som bedöms i guiden?

Köttguiden baseras på ett vetenskapligt underlag som är framtaget av en forskargrupp på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Guiden är skapad av WWF och har sedan den första lanseringen 2015 utvecklats vidare med hjälp av ytterligare studier.

Köttguiden innehåller de vanligaste köttslagen och ostarna på den svenska marknaden, från relevanta länder och med eller utan certifieringar. Bedömningen baseras på lagstiftning, regelverk, branschöverenskommelser och forskning. Enskilda företag ställer utöver detta ofta egna krav på sin produktion men eftersom detta inte går att veta för en konsument så kan Köttguiden tyvärr inte ge någon information om detta.

Guiden tar upp fem olika hållbarhetsparametrar som är viktiga när det gäller animalieproduktion: biologisk mångfald, klimat, kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika. Läs mer om dem nedan:

Biologisk mångfald är variationen mellan och inom arter, livsmiljöer och hela ekosystem. Det är nödvändigt med en rik biologisk mångfald för att jordens ekosystem ska vara i balans och kunna ge oss människor det vi behöver – som luft att andas, vatten att dricka och mat att äta. Samtidigt är matproduktionen en av de största orsakerna till att den biologiska mångfalden drastiskt minskat sedan 70-talet. Ur ett globalt perspektiv utgör animalieproduktion ett av de allvarligaste hoten mot många växt- och djurarter på grund av de stora ytor jordbruksmark som krävs för bete och foderproduktion som alltså tränger undan naturlig vegetation. Efterfrågan på soja på den globala fodermarknaden driver på behovet av ny jordbruksmark i framför allt Sydamerika och leder till att mycket artrika savanner och skogar skövlas för att ge plats åt odlingsmark för sojabönor. Samtidigt kan djur som betar ha en positiv påverkan på biologisk mångfald lokalt, det beror på vad det är för mark. Naturbetesmarker är de mest artrika markerna vi har i Sverige och flera av de arter som är hotade lever där. Dessa arter är beroende av att markerna inte sås, gödslas eller bearbetas men samtidigt hålls öppna och inte växer igen. Därför är just bete av djur ett väldigt smart sätt att hålla markerna öppna och bevara den biologiska mångfalden på dem.

Om köttproduktionen gynnar eller missgynnar arter beror i stor utsträckning på hur fälten och den omgivande miljön ser ut och hur produktionen sker. Köttguiden bedömer fyra olika aspekter när det gäller biologisk mångfald: 1) Om produktionen innebär bete av naturbetesmarker eller bete i ekologisk produktion. 2) Om det används soja i produktionen och om den i så fall kommer från områden med avskogningsproblematik eller inte. 3) Om produktionen är ekologisk eftersom den biologiska mångfalden är större på ekologiska gårdar. 4) Hur mycket mark det går åt för produktionen.

KorOmkring en fjärdedel av en persons klimatpåverkan kommer från maten vi äter. Kött är sammantaget det livsmedel med högst klimatgasutsläpp – kött- och mejerikonsumtionen står för cirka tre fjärdedelar av de totala utsläppen från maten vi äter i Sverige.

I Köttguiden bedöms klimatpåverkan i kilo CO2e per kilo produkt och de olika gränserna är satta för att kunna skilja ut mer klimatbelastande köttslag från de med mindre påverkan. Gränserna är alltså inte satta utifrån en absolut gräns för vad som är hållbart att äta eller inte, det beror alltid på mängderna som konsumeras. För att få hjälp med att förstå hur mycket kött som faktiskt ryms inom ramen för en planet – testa Matkalkylatorn!

Fält

Användningen av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i foderproduktionen påverkar den biologiska mångfalden och bryter den naturliga växtföljden. Skördarna ökar visserligen men det kan ske till ett högt pris, mycket forskning visar att den biologiska mångfalden är större på ekologiska gårdar. Det råder tyvärr stor brist på data när det kommer till bekämpningsmedel, både vilka medel och vilka mängder som används till olika fodergrödor, liksom vilket foder som faktiskt ges till olika djur i olika länder. I Köttguiden beskrivs ”syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel” förenklat som ”kemiska bekämpningsmedel”.

Bedömningen av kemiska bekämpningsmedel i Köttguiden är på grund av databristen mycket generell och baseras på två faktorer. Dels om produktionen är ekologisk eftersom fodergrödorna då måste ha odlats i stort sett utan kemiska bekämpningsmedel. Dels bedöms mängden bekämpningsmedel som krävs för ett kilo färdig produkt.

Svarthöns, tupp

Djurvälfärd handlar om hur våra djur mår och har det, liksom under vilka omständigheter de dör. Utevistelse med bete eller födosök ses som en viktig förutsättning för god djurvälfärd eftersom djuren får stimulans genom att de kan söka efter föda, dessutom blir det sociala kontakter med andra djur. Det finns forskning som visar att djur i mer stimulerande miljöer mår bättre. Sverige har en djurskyddslag som omfattar alla djur som hålls i fångenskap. Här finns regler som handlar om att djur ska ges tillräckligt med vatten och foder, samt att de ska ges vård vid sjukdom. Inom EU finns också en djurskyddslag men med ett svagare skydd än den svenska. Dessutom finns det utmaningar med efterlevnad, dispenser och kontroll i många EU-länder.

I Köttguiden bedöms djurvälfärd inom tre övergripande områden: frihet från smärta, god stallmiljö och skötsel samt utevistelse som inkluderar bete eller möjligheten att picka eller böka. Inom varje övergripande område finns olika kriterier som rör respektive djurslag.

Gris på ekologisk gårdAntibiotika är ett läkemedel som räddar liv, och som används för att behandla bakteriesjukdomar hos människor och djur. Bakterierna kan dock anpassa sig och bli motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika. Resultatet blir att medicinerna gradvis förlorar sin effekt. Det här är en av våra stora folkhälsoutmaningar. I animalieproduktion används ofta antibiotika till friska djur och ges till samtliga djur i en grupp, både för att förebygga sjukdomar och stimulera tillväxt. Antibiotika förekommer inte i köttet vi äter utan används i produktionen. Det är användningen i produktionen som ger indirekta effekter på vår folkhälsa, eftersom det blir ökande antibiotikaresistens bland bakterier. I Sverige har vi låg förekomst av antibiotikaresistens eftersom vi under lång tid har arbetat för en ansvarsfull antibiotikaanvändning och friska djur genom relativt stark djurvälfärdslagstiftning. Sverige var först i världen 1986 med att förbjuda antibiotika i foder i syfte att öka djurens tillväxt, och sedan 2006 är det förbjudet i hela EU. Globalt ser det dock sämre ut, i och med att den intensiva djurhållningen ökar så ökar fortfarande användningen av antibiotika till djur.

I Köttguiden bedöms hur ansvarsfull användningen av antibiotika är: om det används i tillväxtstimulerande syfte, om det ordineras av en veterinär och om det finns tydlig dokumentation och åtgärdsprogram när det används. Köttguiden bedömer inte mängden antibiotika som används, eller om antibiotika kan spåras i köttprodukterna. Det hade varit önskvärt att kunna bedöma både mängden antibiotika som används till respektive djurslag i olika länder samt vilken typ av antibiotika som används, i dagsläget finns dock inte någon sådan statistik.

Matguiden

Matguiden app

En app med alla WWFs tre konsumentguider samlade:
Köttguiden, Vegoguiden och Fiskguiden.

Appen finns att ladda ner både i Appstore och i Google Play.

Läs mer

Vad betyder ljusen?

Kriterier

Så här sammanfattas Köttguidens olika kriterier:

Köttguiden och företag

WWF välkomnar att konsumentguiderna Köttguiden, Fiskguiden, och Vegoguiden marknadsförs mot konsumenter i butik, på restaurang och i konsumentappar och andra verktyg! Många fler behöver göra betydligt bättre val för planeten och vi är glada om företag vill bidra till det. Guiderna kan också fungera bra i utbildningar eller som information till anställda. Här finns marknadsföringsmaterial liksom mer information om hur guiderna får användas i marknadsföring.

Företag som köper in kött, ost eller ägg kan också använda Köttguidens kriterier för att ställa krav på sina inköp. På så sätt bidrar företagen till en hållbar utveckling på marknader som inte har kommit så långt. WWF gör i Köttguiden bedömningar på sådant som kan verifieras, till exempel genom godkända tredjepartscertifieringar eller lagstiftning i det aktuella landet. Men företagen kan gå längre och erbjuda produkter som uppfyller en högre nivå i Köttguiden än WWFs bedömning. Många företag ställer redan idag högre krav på exempelvis djurvälfärd, antibiotikaanvändningen och att sojan i fodret ska vara certifierad.

WWF vill gärna se företag använda Köttguidens kriterier och har därför tagit fram ett inköpsverktyg för att företag enklare ska kunna följa dem. WWF ser positivt på att företag lyfter fram Köttguiden i sin marknadsföring men om den ska kopplas specifikt till företagets egna inköpskrav så är det viktigt att det blir trovärdigt mot konsument och kunder – företaget måste kunna visa att det lever upp till sina påståenden.

Vi har satt upp några riktlinjer för företag som vill visa hur de klarar Köttguidens kriterier:

  • Företaget ska ha ett åtagande, för hela företaget eller för de produkter som påståendet gäller för, öppet tillgängligt på sin egen hemsida. Åtagandet ska visa på vilken nivå i Köttguidens kriterier som företaget kan leverera samt redogöra för hur åtagandet kontrolleras på ett trovärdigt sätt.
  • En oberoende revision av dessa påståenden ska genomföras och den ska vara publikt tillgänglig. Hör gärna av er till oss på mat@wwf.se för att diskutera den revisor ni vill använda er av.
  • För företag eller organisationer som följer Köttguiden i sina inköp så anser WWF att allt kött och andra produkter ska klara de mål som har satts upp. Om köttslag eller produkter köps in som inte finns med i guiden (som kalkon eller renkött) eller om köttslag och andra produkter från andra länder än de som listas i Köttguiden (som kyckling från Litauen etc.) köps in bör därför verifikat kunna visas upp på att de motsvarar den nivå som finns i Köttguiden för att det ska kunna anses likvärdigt.
  • Företaget kan länka till denna sida hos WWF för synlighet och trovärdighet.
  • Här laddas inköpsverktyget med Köttguidens kriterier ned. (Excel)

Frågor och svar om Köttguiden

Hur görs bedömningarna av klimat i guiden?

Bedömningarna av klimat togs ursprungligen fram av SLU som tog fram den första Köttguiden. Inför lanseringen 2021 har SLU, på uppdrag av WWF, gått igenom alla produkter i guiden och sammanställt uppdaterade data för klimat. Beräkningarna av klimat baserades på redan befintliga livscykelanalyser. Metoden livscykelanalys innebär att man analyserar en produkts klimatpåverkan steg för steg genom hela livscykeln. Nivåerna för bedömningen har sedan baserats på vilka djurslag och andra proteinkällor som är bäst respektive sämst i klassen vad gäller klimatpåverkan.

Siffror för klimatpåverkan kan se väldigt exakta ut. I verkligheten finns det givetvis skillnader mellan olika gårdar, producenter och produktionsländer. I takt med att mer forskning görs på området så blir alla data mer precisa, men dessa studier ger ändå en god bild av de olika köttslagens klimatavtryck och många andra studier av köttets klimatpåverkan pekar åt samma håll.

Hur kan ni ge grönt ljus till nötkött som är en så stor klimatbov?

Nötkött har hög klimatpåverkan men kan bidra positivt till ett annat av våra miljömål: biologisk mångfald. De nötkreatur som betar på naturbetesmarker, som ängar och hagar, under betessäsongen gör ett viktigt jobb i att hålla dessa marker öppna. Naturbetesmark är den mest artrika marken vi har i Sverige och flera av de arter som är hotade lever där. Dessa arter är beroende av att markerna inte sås, gödslas eller bearbetas men samtidigt hålls öppna och inte växer igen. Därför är just bete av djur ett väldigt smart sätt att hålla markerna öppna och bevara den biologiska mångfalden på dem. Nötkreatur äter även gräs som inte vi människor kan tillgodogöra oss som mat. Köttguiden visar just detta – att kött kan vara bra på vissa sätt och sämre på andra sätt. Vi säger också att du alltid måste tänka på att äta mindre kött överlag – bara för att ett kött får grönt ljus betyder det inte att man kan äta hur mycket som helst.

Hur kan vissa köttslag få grönt fastän de får en röd eller gula bedömningar under vissa kategorier?

Köttguiden gör det enkelt för dig att välja och varje köttslag har därför fått en helhetsbedömning där inget av de fem kriterierna väger tyngre än de andra. Det betyder att köttslag med grönt ljus kan prestera olika bra inom olika områden. När du väljer ett kött med grönt ljus så vet du att viktiga steg har tagits för att minska miljöpåverkan men det är fortfarande viktigt att minska köttkonsumtionen totalt sett.

Hur kan vissa köttslag i Köttguiden vara lika ”gröna” som baljväxter?

Vi behöver äta mindre kött. Grönt ljus för kött betyder därför ”Ät ibland”, men när det gäller baljväxter kan vi äta hur mycket vi vill – det är ett bra alternativ för att bygga upp en hållbar kost. Läs gärna ännu mer om växtbaserat protein och andra vegetabilier i Vegoguiden: www.wwf.se/vegoguiden

I vissa länder används det mycket stora mängder av antibiotika i djurproduktionen. Varför blir bedömningen ändå gul?

Cypern, Italien och Spanien är de länder i Europa som ger allra mest antibiotika till djuren inom lantbruket. Djuren på Cypern får omkring 35 gånger mer antibiotika än svenska djur och Italien och Spanien upp emot 20 gånger. Samtidigt kan vi inte se vilka djur som får denna antibiotika. Troligen är det en större användning i grisproduktionen (dvs. det finns större anledning att känna skepsis mot charken från Italien och Spanien än halloumin från Cypern) men statistiken finns inte uppdelad per djurslag så det är svårt att veta.

Köttguidens kriterier för antibiotika baseras inte på mängd antibiotika som används utan på att det finns kontrollmekanismer för hur antibiotika används i produktionen. Enligt detta når EU-lagstiftning upp till gul nivå vilket ger alla europeiska länder gult ljus. På många vis vore det önskvärt att även kunna titta på mängden antibiotika per djurslag, liksom vilka typer av antibiotika som används. Även en bedömning av hur väl lagstiftningen följs upp vore önskvärt. Denna data är dock bristfällig vilket gör att det idag inte går att bedöma.

Den senaste rapporten från European Medicines Agency, publicerad i oktober 2019, visar att försäljningen av antibiotika för användning i djur i Europa minskade med mer än 32% mellan 2011 och 2017 så det går åt rätt håll.

Jag vet ett företag som säger att de ställer höga krav på kött/ost från ett land som ni ger rött ljus – stämmer inte det de säger då?

Köttguiden bygger på en bedömning av länders lagstiftning, branschöverenskommelser, på certifieringar och forskning. När en produkt får rött ljus i Köttguiden kan det vara så att företag som importerar faktiskt har ställt högre krav, något som inte guiden tar upp eftersom den inte bedömer på företagsnivå. Ibland kan alltså produkterna med rött ljus i praktiken nå upp till gult ljus om företag ställt högre krav på certifierad soja, djurvälfärd eller kontroller av antibiotikaanvändning. Köttguiden visar när du som konsument bör fråga företagen, din butik eller restaurangen om de har särskilda krav för inköp – och den visar när företagen bör ställa högre krav.

Många företag går idag längre i sina inköpskrav än lagarna i olika länder vilket gör att vissa bedömningar i Köttguiden kan vara hårdare än det kött som faktiskt säljs i butiken. Vi på WWF tycker att det är jättebra att företagen tar initiativet att ställa högre krav! För att WWF ska kunna lyfta dessa företag behöver de ha ett åtagande, för hela företaget eller för de produkter som påståendet gäller för, öppet tillgängligt på sin egen hemsida. Åtagandet ska visa på vilken nivå i Köttguidens kriterier som företaget kan leverera. En erkänd extern revision av dessa påståenden ska också genomföras och den ska vara publikt tillgänglig.

Kan jag jämföra WWFs tre konsumentguider med varandra?

Kriterierna för varje guide är satta för att vara så relevanta som möjligt utefter respektive guides innehåll. Det går inte att jämföra fisk, kött och vegetabilier rakt av då framtagandet av produkterna ser så olika ut och guiderna bör därför inte ställas mot varandra. Inom köttindustrin är till exempel användningen av antibiotika i vissa fall hög och därför ser vi ett värde av att ha med den aspekten i utvärderingen av olika köttslag, något som inte blir aktuellt inom produktion av vegetabilier. I Fiskguiden bedöms bland annat hur beståndet av arten ser ut, det vill säga hur många fiskar av en viss art som lever i ett bestämt område, en fråga som inte heller blir jämförbar mot vegetabilier och i köttindustrin.

Då vegetabilier i allmänhet har ett lägre avtryck på planeten än animalier, har Vegoguiden en extra nivå av grönt – grönt med en stjärna – för att markera att detta är det allra bästa valet att göra om man ska konsumera den råvaran. Att vego generellt sett har ett lägre avtryck än animalier illustreras också av att Vegoguiden inte innehåller något rött ljus. Gult ljus i Vegoguiden betyder “Ät ibland”, för att nå samma betydelse i Köttguiden behöver produkten ha grönt ljus.

Metan från idisslare och fossilt koldioxid bör väl inte bedömas på samma sätt i livscykelanalyser när metanen från idisslare är en del i ett naturligt kretslopp och dessutom stannar i atmosfären så oerhört kort tid?

Metanet från djur ingår mycket riktigt i ett kretslopp där nedbrytningstiden i atmosfären är kort (ca 10 år). Detta skiljer sig starkt från fossilt koldioxid som stannar kvar i atmosfären mycket länge. Alltså gäller att så länge vi inte ökar antalet idisslare bidrar inte dessa till en ökning av metangasutsläpp och temperaturen. Konstanta utsläpp av metan ökar inte ytterligare temperaturen eftersom det metan som släpps ut bara ersätter det metan som försvinner. Men under de år metanutsläppen snurrar runt i atmosfären bidrar de till ett varmare klimat. Om vi dessutom globalt ökar antalet djur (som idag sker) så ökar utsläpp av metan och då ökar uppvärmningen, medan minskade utsläpp av metan medför en temperatursänkning. I dagsläget befinner vi oss i en klimatkris och vi behöver göra allt vi kan för att minska vår klimatpåverkan. En av dessa saker är att minska köttkonsumtionen eftersom det i praktiken skulle innebära färre djur. Läs mer i exempelvis denna rapport: www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/epok/dokument/koroklimat_web.pdf

När man pratar om att köttet har hög klimatpåverkan så baseras de siffrorna på livscykelanalyser, vilket är det vanligaste sättet att kvantifiera påverkan på hållbarhet idag, av livsmedel och annat. I dagsläget är det denna metod som de flesta forskare utgår ifrån och då behandlas metanet omräknat i koldioxidekvivalenter, även om nedbrytningstiden är oerhört mycket kortare än koldioxid. Hur man ser på metanutsläppen från kor är viktigt eftersom det är en så stor del av djurens utsläpp. Det har börjat komma en del forskningsrapporter och metodutveckling som handlar om utveckling av hur man ser på metanet, men i dagsläget behandlas det i jämförelse med koldioxid i avseende hur stark den är i sin uppvärmande effekt.

Om något inte finns i guiden (exempelvis kalkon) – betyder det att det inte finns några hållbarhetsproblem och att det är fritt fram att köpa?

Nej. I Köttguiden finns främst de produkter som vi äter mycket av i Sverige. De produkter som inte finns med i Köttguiden kan ha hållbarhetsutmaningar om de inte klarar de mål som satts upp i Köttguiden. WWFs rekommendation är därför att de företag eller organisationer som vill köpa in ett köttslag eller produkt som inte finns med i guiden (t.ex. kalkon eller renkött) eller en produkt från ett land som inte listas i Köttguiden (t.ex. kyckling från Litauen) begär ett verifikat från producenten på att produkten motsvarar den önskade nivån som finns i Köttguiden. Exempel: En restaurang önskar köpa in kyckling från Litauen, och vill säkerställa att den inte har en produktion som motsvarar rött ljus i Köttguiden. De begär då ett verifikat av producenten där en oberoende part verifierar att produktionen uppfyller de krav som finns för gul nivå i Köttguiden. Här kan du läsa mer om hur företag kan arbeta med Köttguiden och ladda ner ett inköpsverktyg för att lättare kunna ställa krav enligt guidens kriterier.

Vad grundar sig Köttguiden på?

Köttguiden togs ursprungligen fram av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitetet, SLU. Sedan dess har WWF låtit forskare och konsulter inom olika områden ta fram nya rapporter och studier för att kunna vidareutveckla guiden. 2016 utökades den med ett kriterium för antibiotika och en utveckling av djurvälfärdskriteriet och 2019 lade vi till fler sorters ost i guiden. Vid återlanseringarna har även en del uppdateringar av bedömningarna gjorts för att spegla den idag bäst tillgängliga kunskapen.

Vad menar ni med ”mer långsamväxande hybrider”?

Det finns ingen entydig internationell standard för vad som menas med långsamväxande raser. Långsamväxande hybrider kan definieras som djur med en tillväxt om högst 50g/dag (Saatkamp et al., 2019). I Sverige brukar man prata om en tillväxttakt på max 45 gram om dagen om kycklingarna får fri tillgång till foder. Snabbväxande raser har i allmänhet en tillväxt om mer än 65g/dag, vilket innebär att de når en slaktvikt på 2,5 kg inom 38 dagar (Aviagen, 2019, Cobb, 2015). Långsamväxande når en sådan vikt på ca 80 dagar. Det är viktigt att ta just tillväxthastighet och inte slaktålder i beaktande, då det är tillväxthastigheten som är avgörande för om kycklingarna får problem med sin gångförmåga eller inte.

Inom European Chicken Commitment, ett initiativ med kriterier som är framtagna av omkring 30 olika djurrätts- och djurskyddsorganisationer, finns ett visst antal raser som i dagsläget är godkända, liksom även flera lantraser som har ännu lägre tillväxthastighet. Det är detta som WWF utgår ifrån i vår bedömning:
“Adopt breeds that demonstrate higher welfare outcomes: either the following breeds, Hubbard Redbro (indoor use only); Hubbard Norfolk Black, JA757, JACY57, 787, 957, or 987, Rambler Ranger, Ranger Classic, and Ranger Gold, or other breeds that meet the criteria of the RSPCA Broiler Breed Welfare Assessment Protocol.”

Vad är det ni bedömer i Köttguiden?

De kategorier som ligger till grund för bedömningen är:

  • Biologisk mångfald
  • Klimat
  • Kemiska bekämpningsmedel
  • Djurvälfärd
  • Antibiotika

För att det ska vara enkelt att använda guiden har WWF gjort en helhetsbedömning för varje köttslag, där inget av kriterierna väger tyngre än de andra. Anledningen är att det kan finnas målkonflikter mellan de olika kriterierna. Ett köttslag som är bra ur klimatsynpunkt kan vara sämre för djurvälfärd, biologisk mångfald eller bekämpningsmedel. Ett köttslag som är sämre för klimatet kan vara viktigt för den biologiska mångfalden. När vi vägt samman de fem kriterierna är alla med på samma villkor. Inne på respektive köttslag i guiden syns först den sammanvägda bedömningen och längre ner på varje sida återfinns bedömningen av varje kategori.

Vad är Label Rouge och varför finns kyckling märkt med det i guiden?

Label Rouge är en fransk kvalitetsmärkning för mat och blommor som också har vissa regler kring miljö och djurvälfärd. Märkningen har grundkrav som kompletteras med en rad specifika krav beroende på nivå av certifiering och vilket område produkten kommer ifrån. Label Rouge-märkt kyckling har funnits i svenska butiker i några år och bör därför vara med i Köttguiden. I Sverige finns i första hand Label Rouge-kyckling från området Auvergne och det är den som bedöms i Köttguiden med ett gult ljus.

Vad är målet/syftet med Köttguiden?

WWF vill att Köttguiden ska fungera som ett enkelt verktyg bland konsumenter och människor som arbetar med mat för att ringa in vilka problemområden det finns när det gäller kött. I Living Planet Report 2020 konstaterar vi att de ekologiska fotavtrycken ökar, och livsmedelsproduktionen är en stor orsak till det. Och här ser vi att köttproduktionen står för en stor del av avtrycken: kött- och mejerikonsumtionen står för cirka tre fjärdedelar av de totala klimatgasutsläppen från maten vi äter i Sverige. Vi vill att Köttguiden ska hjälpa till med att minska det ekologiska fotavtrycket från mat.

Vad är nytt i 2021 års version av Köttguiden?

Den främsta nyheten är att guiden har en ny layout på hemsidan och nu ingår i en gemensam app tillsammans med de andra två konsumentguiderna (Fiskguiden och Vegoguiden): WWF Matguiden!

Innehållsmässigt så är de största förändringarna ett striktare klimatkriterium liksom en utveckling av kriteriet för djurvälfärd för kyckling. I praktiken innebär det att kyckling generellt får en sämre bedömning. Dessutom har SLU, på uppdrag av WWF, uppdaterat den klimatdata guiden grundar sig på. Det belgiska universitetet UCLouvain har också anlitats för att uppdatera data kring bekämpningsmedelsanvändning. Detta har också justerat bedömningarna i guiden något. Vi har även delat upp det svenska konventionella nötköttet i två grupper baserat på om djuren får beta eller inte, detta för att synliggöra att omkring en fjärdedel av de svenska nötkreaturen faktiskt inte omfattas av beteskravet, något WWF vill se en ändring på.

Varför får all kyckling så mycket sämre bedömning nu?

Detta beror dels på att klimatkriteriet har gjorts striktare, dels på att kriteriet för djurvälfärd för kyckling har utvecklats för att nu inkludera att kycklingarna bör vara av mer långsamväxande ras.

Varför får inte den KRAV-märkta kycklingen grönt ljus på djurvälfärd när det finns krav på att deras kycklingar måste leva minst 80 dagar?

Det är viktigt att ta just tillväxthastighet och inte slaktålder i beaktande, då det är tillväxthastigheten som är avgörande för om kycklingarna får problem med sin gångförmåga eller inte. Kycklingar kan leva länge och inte vara av mer långsamväxande ras, antingen får de då gå hungriga en stor del av tiden eller få väldigt ont då de är avlade för att växa snabbt. Många ekologiska producenter använder mer långsamväxande raser, men certifieringen är ingen garanti för att det är sådana raser som använts.

Varför får vissa svenska konventionella ostar gult ljus och andra grönt ljus?

Inför lanseringen 2021 har det belgiska universitetet UCLouvain, på uppdrag av WWF, undersökt bekämpningsmedelsanvändningen i animalieproduktion. Detta har i vissa fall justerat de tidigare bedömningarna. Svensk hårdost hamnar nu över gränsen för rött ljus, medan grillost hamnar under. Detta beror på att mindre mjölk går åt till denna typ av mjukare ostar. Hårdost certifierad med Svenskt Sigill Klimatcertifierad får även den grönt ljus vilket beror på att det i denna produktion finns förbud mot att använda soja från Brasilien. Odlingen av brasiliansk soja har enligt studier generellt sett högre användning av bekämpningsmedel än i Europa, och även USA.

Varför ger WWF ut Köttguiden?

Kött är en viktig del av kosten för många människor och det påverkar planeten. Det vi äter står för omkring en fjärdedel av våra klimatutsläpp och jordbruket är den främsta drivkraften bakom förlust av biologisk mångfald. Kött- och mejerikonsumtionen står för cirka tre fjärdedelar av de totala klimatgasutsläppen från maten vi äter i Sverige. WWF vill hjälpa dem som äter kött och andra animalier som ost och ägg att äta på ett mer hållbart sätt – det vill säga mindre men bättre. Köttguiden gör det lätt att välja rätt.

Varför har ni sänkt gränsen för grönt ljus på klimat?

Klimatkrisen är än mer belagd idag än när den första Köttguiden kom 2015. Vi ser ett tydligt behov av att öka konsumtionen av växtbaserade proteiner och guidens kriterier behöver skärpas för att hänga med i det akuta läget vi idag står inför. Under 2020 tog forskare på SLU fram Vegoguiden och baserade då gränserna i kriterierna på en metod för att få fram en hållbar nivå för olika typer av livsmedel. För proteinkällor hamnade gränsen nära 3 kg CO2e per kilo livsmedel vilket gör det naturligt att följa denna gräns även i Köttguiden.

De ursprungliga nivåerna för bedömning i Köttguiden baserades på vilka djurslag och andra proteinkällor som är bäst respektive sämst i klassen vad gäller klimatpåverkan. Den tidigare gränsen på 4 kg CO2e var alltså inte baserad på någon absolut hållbarhetsgräns eller liknande vilket gör det mer logiskt att följa Vegoguidens metodik även i Köttguiden.

Varför inkluderar ni nu ett kriterium för långsamväxande raser för kyckling?

Ben och fothälsa är de viktigaste djurvälfärdsindikatorerna för kyckling och just tillväxthastighets effekt på gångförmåga är en nyckelfaktor för att bestämma djurvälfärden hos slaktkyckling. Dessutom finns ett flertal andra problem direkt kopplade till tillväxthastigheten. Snabbväxande kycklingar har exempelvis större risk att få hjärtinfarkt, sämre immunförsvar och de avlivas i större utsträckning på grund av de problem de får med gångförmågan.

Under 2021 förde WWF diskussioner med professor emeritus Bo Algers på ämnet, och tog därefter beslut om att djurvälfärdskriteriet för kyckling behöver uppdateras. Nu inkluderas rastyp i delen ”Frihet från smärta”, då mer långsamväxande hybrider är avgörande för kycklingarnas hälsa. European Chicken Commitment (ett initiativ med kriterier som är framtagna av omkring 30 olika djurrätts- och djurskyddsorganisationer, som i dagsläget närmre 300 företag har antagit) lyfter det som en av de viktigaste aspekterna och även WWF Frankrike har det som en huvudpunkt i djurvälfärdskriterierna i sin köttguide.

Varför är det svenska nötköttet nu uppdelat i två?

Vi har delat upp det svenska konventionella nötköttet i två grupper baserat på om djuren får beta eller inte, detta för att synliggöra att omkring en fjärdedel av de svenska nötkreaturen faktiskt inte omfattas av beteskravet, läs mer om det här. Nötkreatur som betar får en bättre bedömning av djurvälfärd i Köttguiden, men om nötköttet kommer från djur som får beta eller från djur på stall är tyvärr ingenting som syns på förpackningen. Det finns i dagsläget även grupper som vill att beteskravet för mjölkkor ska dras in, om det skulle bli verklighet skulle Köttguidens bedömning för allt svenskt nötkött bli sämre inom området djurvälfärd.

Varför är protein från växtriket, ost och ägg med i Köttguiden?

När man minskar mängden kött i kosten behöver man hitta andra sätt att få i sig protein. Köttguiden visar även hur det ser ut med miljöpåverkan för andra proteinkällor än kött, till exempel ost, ägg, baljväxter och olika vegokött. Produkterna är valda utefter hur de fungerar som alternativ till kött på tallriken, vilket förklarar varför till exempel inte andra mejeriprodukter än ost är med.

Miljöpåverkan minskar stort när man ersätter kött med baljväxter. Men när det gäller ost är det viktigt att titta på var mjölkråvaran till osten kommer ifrån och för äggen är det viktigt hur hönan haft det och vilket foder hon har ätit. När man minskar köttintaget så bör baljväxter vara första valet, men proteinet kan också komma från flera olika källor, till exempel ost eller ägg om man äter sådant.

För guidning när det gäller val av fisk – kolla in Fiskguiden. För ytterligare guidning kring det växtbaserade på tallriken – se Vegoguiden.

Vilka står bakom Köttguiden?

Världsnaturfonden WWF står bakom Köttguiden. Den togs ursprungligen fram av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU 2015. Köttguiden är inte finansierad av något företag eller organisation med branschintresse. I det vidare arbetet med Köttguiden har vi låtit forskare och konsulter inom olika områden ta fram nya rapporter och studier för att vidareutveckla guiden, liksom förankrat och tagit in synpunkter från bransch och användare. Men det är vi på WWF som har fattat alla beslut om kriterier, avvägningar och kommunikation.

Är alla gröna köttslag jämförbart bra?

I Köttguiden kan du se att ett köttslag faktiskt kan ha rött ljus för någon av kategorierna och ändå få grönt ljus i sammanvägningen. Det betyder att köttslag med grönt ljus kan prestera olika bra inom olika områden. När du väljer ett kött med grönt ljus så vet du att viktiga steg har tagits för att minska miljöpåverkan men det är fortfarande viktigt att vi minskar vår köttkonsumtion totalt sett.

Är det inte rimligare att titta på klimatpåverkan i förhållande till näringstäthet? Köttguidens metod missgynnar näringstäta livsmedel. 

Självklart är det viktigt att maten vi äter är näringsrik och bra. Beslutet att använda den funktionella enheten 1 kg/produkt i butik har tagits då det är det vanligaste sättet att kommunicera klimatpåverkan av mat idag och då det är enklast att relatera till för en konsument som i regel utgår ifrån vikten av ett livsmedel i recept/i matlagningen. Dessutom finns det ett kilopris att jämföra med i butik. Sättet tenderar dock att missgynna näringstäta livsmedel. Det finns andra sätt att jämföra produkter med varandra, till exempel genom att jämföra klimatpåverkan i relation till proteininnehåll, något som skulle passa bra i en guide som Köttguiden som just jämför olika proteinkällor. I dagsläget äter vi i denna del av världen dock långt mer protein än vi behöver och de allra flesta människor väljer sin mat utifrån smak, inte proteininnehåll, vilket gör att det blir mer logiskt att jämföra faktiskt mängd av köttet (och övriga produkter i guiden), inte proteininnehåll. Viktigt att komma ihåg är också att Köttguiden inte tar ett hälsoperspektiv.

Kontakt

Mejla gärna dina frågor och funderingar om Köttguiden till oss på mat@wwf.se.

Anna Richert

Anna Richert

Senior matexpert

08-546 57 549

070-637 68 78

anna.richert@wwf.se

Mer om mig

E4C logga

Dela gärna:

Senast ändrad 06/07/23

Stäng sök

Har du frågor?

Besök kontakt.wwf.se om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se