Klimatförändringarnas effekter
Den senaste IPCC-rapporten ger ny information om risker för allvarliga konsekvenser, mer än vad man trodde innan, från en uppvärmning på 1,5 grader till 2 grader. Konsekvenserna visar på kaskadeffekter som går över gränserna. Detta betyder att om ett ekosystem förstörs på ett ställe i världen så kommer alla i hela världen uppleva de allvarliga konsekvenserna. Vid en temperaturhöjning på 1,5 grader jämfört med förindustriell tid kommer 14 procent av de landlevande arterna att ställas inför en ”mycket hög” risk för utrotning. Då väntar också ”oåterkalleliga effekter” på ekosystem som korallrev, bergsglaciärer och inlandsisar vars frusna vatten skulle kunna höja havet flera meter. Enligt senaste rapporten spelar varje tiondels av grad roll eftersom varje steg av ytterligare uppvärmning gör saken värre. 1,5°C är inget paradis men ändå en kritisk tröskel för många system – och mycket säkrare än högre uppvärmningsnivåer.
Den ökande halten av växthusgaser i atmosfären, där koldioxid är den gas som ger störst bidrag, innebär att växthuseffekten förstärks och det blir varmare. Vi har inte haft en så hög halt av koldioxid på två miljoner år. Redan idag dvs 2021 (enligt senaste IPCC rapporten) uppgår temperaturhöjningen till 1,1 grader jämfört med förindustriell tid och det senaste decenniet har varit det varmaste som någonsin uppmätts. Temperaturökningen är den snabbaste som varit på flera tusen år. Vi beräknas nå eller överskrida 1,5 grader inom de kommande årtiondena beroende på hur vi lyckas begränsa utsläppen. De ökade utsläppen leder dock till mycket mer än att det i genomsnitt blir varmare. Vårt klimatsystem är komplext och det blir olika typer av förändringar på olika platser. Om uppvärmningen begränsas till 1,5 grader kan Arktis sommaris behållas men vid högre temperaturer är det mycket osäkert. De regionala skillnaderna på förändringar är stora. På vissa platser blir det torrare, på andra blir det större nederbörd samtidigt som risken för olika typer av extremväder ökar, exempelvis fler och kraftigare värmeböljor både på land och i havet.
Haven har tagit upp hela 90 procent av energiökningen i klimatsystemet de senaste 40 åren. Havsnivåhöjningen, som beror på temperaturökning och avsmältning av landisar, är idag redan 20 cm högre jämfört med slutet av1800-talet och kommer pågå i många hundra år även om lyckas stoppa utsläppen. Höjningen vi har idag är den snabbaste på flera tusen år. Haven har även absorberat en tredjedel av människans koldioxidutsläpp, vilket redan har lett till en succesiv försurning av våra hav.
Ett annat exempel är hur den accelererande växthuseffekten bidrar till att mark som länge varit frusen året runt tinar – då lösgörs växthusgasen metan. Detta händer på Tundran i Sibirien. När glaciärer och havsistäcket smälter barläggs dessutom mark och oceaner. De har mörkare ytor än det tidigare is- och snötäcket. Som en direkt koppling reflekteras mindre solstrålning bort från jorden och uppvärmningen förstärks ytterligare.
En oroväckande tanke är att vår planet skulle kunna fångas i en snabbt nedåtgående spiral till följd av naturliga negativa fenomen och konsekvenser som dessa. Den här typen av risker gör arbetet med att minimera den mänskliga påverkan på klimatet genom att sluta förbränna fossila bränslen och på andra sätt minska utsläppen ännu mer akut.
