Så ställs det ekonomiska systemet om

Dagens ekonomiska modeller är den största drivkraften bakom ökade utsläpp och förlusten av biologisk mångfald eftersom de oftast inte inkluderar naturens värde eller kostnaden av miljöförstöring. Det innebär att ekonomin ofta jobbar i motsatt riktning från globala hållbarhetsmål. Om vi ska uppnå dessa mål behöver investeringar och kapitalströmmar riktas till sådant som behövs för att bygga ett hållbart samhälle, och bort från sådant som urholkar det. Vi bör inte skapa en parallell ”grön ekonomi” samtidigt som majoriteten av ekonomiska aktiviteter fortsätter att försämra våra chanser att klara de kriser vi står inför.

Hittills har stort fokus legat på att anpassa regleringar som styr finansiella flöden. Det är en viktig del av lösningen, men det största problemet finns i den underliggande strukturen. Idag driver ekonomiska incitament naturvärden i botten eftersom ekosystemtjänster ofta är undervärderade eller helt saknar pris – i vissa fall leder subventioner till och med till ett negativt pris. Det skapar en efterfrågan som långt överskrider tillgången.

Denna efterfrågan skulle inte utgöra ett hot om naturens resurser hade utrymme att återhämta sig, men den press vi sätter på planetens tillgångar gör att de kan ta slut. Samhället och ekonomin vilar på de resurser som naturen förser oss med. Ekonomisk utveckling behöver stabilitet, och det kan bara uppnås om vi först återställer stabiliteten för klimatet och naturen.

Samhällen, ekonomier och naturen är djupt sammanvävda

För att undvika systemkollaps och ökad volatilitet i världsekonomin behöver nationella ekonomier och världshandeln verka inom vetenskapligt satta gränser för naturresurser. Det skulle ge utrymme for ett fortsatt växande välstånd, speciellt för låginkomstländer som har stort behov av ekonomisk utveckling. Stockholm Resilience Centre’s modell Planetary Boundaries ger en bra grund för hur dessa gränsvärden kan mätas och redovisas:

Oavsett vilket ramverk som används är det tydligt att mänsklighetens påverkan på planeten måste minska. Men för att det ska ske måste den först synliggöras genom en rad olika nyckeltal. Idag är nämligen vår påverkan på naturen i stort sett osynlig i ekonomiska modeller och redovisningar. De behöver uppdateras så att naturvärden blir del av ekonomiska beslutfattandet. På så sätt skulle ekonomin kunna ha en positiv påverkan för människor, samhällen och naturen.

Viktiga aktörer med stor påverkan är lagstiftare, tillsynsmyndigheter och centralbanker samt finansiella institutioner som kapitalägare, fondförvaltare och banker.

Det är brådskande att ställa om, särskilt för länder som Sverige som har ett högt ekologiskt fotavtryck. En ständigt ökande konsumtion av jordens resurser är inte hållbar i längden, och utgör ett existentiellt hot; inte bara för naturen utan också för oss människor.

WWF verkar för att länder ska ha som mål att halvera fotavtrycket från sin produktion och konsumtion. Även den påverkan som befolkningen har på ekosystem utanför det egna landets gränser måste inkluderas.

Vi måste uppgradera våra ekonomiska system för att säkerställa att gränserna inte överskrids och att vi förlorar vår förmåga till stabilitet för natur, ekonomi och samhälle. Ekonomi- och finansfrågor är en viktig del av WWFs arbete för att förändra de negativa drivkrafterna bakom degraderingen av jordens resurser och ekosystem.