DEBATT. Statens eget skogsinnehav måste användas för att Sverige ska nå miljömålet levande skogar. Det skriver WWFs biträdande generalsekreterare i en debattartikel.
Publicerad på Landskogsbruk.se
För att nå miljömålet levande skogar behöver större arealer av den produktiva skogen skyddas, skogsbruket bli mer variationsrikt och alla skogens ekosystemtjänster måste säkerställas. En viktig dellösning är att statens eget skogsinnehav används för att nå de politiska målen för skogen.
WWF har tillsammans med 22 andra organisationer i uppropet ”Vår skog” uppmanat staten att se över Sveaskogs avkastningskrav och ägardirektiv för att företaget ska kunna bli ett verkligt föredöme för hållbart skogsbruk inom naturens gränser.
WWF föreslår att statliga Sveaskog ska höja sina naturvårdsambitioner från 12 procent avsatta skogar till 20 procent avsatta skogar. I reella tal innebär det en höjning med 230 000 hektar. WWF vill förtydliga att vi förväntar oss att de nya avsättningar som beskrivs ovan ska förverkligas utan att ambitionsnivån för generell naturhänsyn minskas.
Om dessa nya avsättningar förverkligas på Sveaskogs innehav skulle bidraget till det svenska miljömålet Levande skogar kraftigt förstärkas. Sveaskog skulle därmed kunna utvecklas till en förebild i att bidra till globala miljömål och internationella konventioner.
En fråga som lätt uppstår är om Sveaskog verkligen har de arealer med höga naturvärden som krävs för att kunna axla den manteln? För att tydliggöra vilka naturvårdsinsatser som kan förverkligas på Sveaskogs marker vill därför WWF lyfta fram fyra områden där förstärkt naturvård är nödvändigt.
• Förstärk naturvården i utvalda skogslandskap – skapa grön infrastruktur
Genom att höja naturvårdsambitionerna till minst 30 procent avsättningar i utvalda och strategiskt placerade landskap skapas en landskapsekologisk förstärkning. Nivån är i linje med ekologisk forskning och avsättningarna bör om möjligt koncentreras inom landskapet.
Det finns även behov av att förstärka värdetrakter och spridningskorridorer i skogslandskapet. På detta sätt kan en grön infrastruktur med funktionell naturvård utvecklas även mellan ekoparkerna och andra större avsättningar.
• Restaurera kantzoner mot värdefulla skogsbäckar och vattendrag
Genom att storsatsa på att restaurera kantzoner mot värdefulla vattendrag skyddas och skapas bättre förutsättningar för känsliga värden både på land och i våta miljöer. Här krävs en hög ambitionsnivå vad gäller kantzonsbredd och lövgynnande åtgärder.
I dag planteras ofta granar och tallar ända fram till vattenkanten och bristen på lövträd är påtaglig, redan befintligt naturliga och funktionella kantzoner bör dock lämnas helt orörda.
• Skapa 200 kärnområden av lövskog – där även vitryggen kan leva
Genom att skapa cirka 200 nya kärnområden med minst 150 hektar lövskog inom ett 500 hektar stort område ges förutsättningar för att gynna lövskogarnas biologiska mångfald – då kan även den akut hotade vitryggiga hackspetten trivas.
För att skapa dessa områden krävs att lövrika unga eller medelålders skogar får omvandlas till lövskogar och de kräver återkommande insatser i form av naturvårdande skötsel.
• Nya ekoparker och nya ambitioner i ekoparker
Komplettera dagens 37 ekoparker med nya ekoparker. Återupprätta ekoparkernas status genom att se över de skogar som klassats som produktionsskogar i alla ekoparker. Här finns stora möjligheter till avsättningar för att restaurera och förstärka biologiska och sociala värden.
Ändra så att lägsta ambitionsnivån för ekoparker blir minst 50 procent avsatta naturvårdskogar. Sist men inte minst, se till att naturvårdskogarna sköts i tid så att förutsättningarna för att skapa värdefulla naturtyper inte försämras av exempelvis inväxande granar.
WWF anser att staten bör ta ett krafttag och ge Sveaskog ändrade avkastningskrav och ägardirektiv så att miljöambitionerna kan höjas och miljömålet Levande skogar förverkligas!
Peter Westman,
Biträdande generalsekreterare WWF
