Vätgas är ett energibärare som kan lagra och transportera energi över tid. Den används inom flera sektorer för industriella processer, elproduktion och som bränsle i transportsektorn. Eftersom vätgas kan framställas på olika sätt och användas i både industri och energisystem, väcks intresset kring dess roll i framtidens energilösningar.
Vätgas är en färglös, luktfri och mycket lätt gas som består av två väteatomer (H₂). Även om det är det vanligaste grundämnet i universum, förekommer det sällan i fri form på jorden. För att kunna användas behöver vätgas därför framställas ur andra ämnen, ofta genom kemiska eller elektrotekniska processer.
Inom energisektorn används vätgas främst som ett sätt att lagra, transportera eller tillföra energi i olika former. Den kan omvandlas till el i bränsleceller, användas som insatsvara i industriprocesser eller bidra till uppvärmning. Eftersom vätgas i sig inte ger upphov till koldioxidutsläpp vid användning, ses den som ett intressant alternativ i flera sektorer.
Vilken miljöpåverkan vätgas ger beror i hög grad på hur den produceras. Det pågår därför omfattande utveckling för att ta fram metoder som både är energieffektiva och har låg klimatpåverkan.
Det finns flera sätt att framställa vätgas, beroende på tillgång till råmaterial och energikällor. En vanligt förekommande metod är elektrolys, där elektricitet används för att spjälka vatten till väte och syre. Om elen kommer från förnybara energikällor, talar man ofta om grön vätgas – ett alternativ som väcker intresse i utvecklingen av utsläppsfria tekniker.
En annan metod är så kallad reformering, där väte utvinns ur naturgas. Denna teknik är i dag mest spridd globalt men ger upphov till koldioxidutsläpp. Därför utvecklas kompletterande lösningar, som koldioxidavskiljning, för att minska påverkan. Valet av teknik påverkar både miljöpåverkan, kostnader och användningsområde, vilket gör produktionen till en viktig del i helhetsbedömningen av vätgasens roll i energisystemet.
I Sverige har vätgas hittills använts i begränsad omfattning, främst inom processindustri och raffinaderier. Intresset för tekniken ökar dock i takt med att fler sektorer söker lösningar för att minska beroendet av fossila bränslen. Vätgas lyfts särskilt som ett alternativ i verksamheter där elektrifiering är tekniskt utmanande, exempelvis inom tung industri, sjöfart och långväga transporter.
Flera initiativ pågår runtom i landet för att undersöka hur vätgas kan integreras i energisystemet. I norra Sverige planeras exempelvis användning inom industrins omställning, samtidigt som överskott från förnybar elproduktion kan lagras i form av vätgas. I dessa projekt används ofta elektrolys, där vätgas framställs med hjälp av el från förnybara källor.
För att tekniken ska kunna skalas upp krävs fortsatt utveckling av infrastruktur, styrmedel och samverkan. Det pågår även arbete för att ta fram gemensamma standarder och utvärdera hur vätgasproduktion påverkar omgivande naturresurser. Hur omfattande vätgasens roll blir i Sverige framöver beror på en kombination av teknikutveckling, kostnader och hur behoven ser ut i olika sektorer.
Vätgas kan produceras på olika sätt, vilket påverkar både klimatpåverkan och användningsområde. För att särskilja produktionsmetoderna används ofta färgkoder – grön, blå och grå – som beskriver hur vätgasen framställs och vilken energikälla som används i processen. Här nedan förklaras skillnaderna mellan de tre typerna.
Grön vätgas produceras genom elektrolys, där elektricitet från förnybara energikällor som sol-, vind- eller vattenkraft används för att dela vattenmolekyler i väte och syre. Eftersom processen inte ger upphov till koldioxidutsläpp lyfts grön vätgas ofta fram som ett alternativ med låg klimatpåverkan. Intresset för grön vätgas har ökat i takt med utvecklingen av el från förnybara källor och diskussioner om utsläppsfria energisystem. Den används bland annat som energilager eller som insats i processer där elektrifiering är svårt att genomföra direkt.
Blå vätgas framställs genom reformering av naturgas, där metan omvandlas till väte och koldioxid. För att minska klimatpåverkan fångas koldioxiden upp och lagras med hjälp av tekniker för koldioxidavskiljning och lagring, så kallad CCS (Carbon Capture and Storage). På så sätt skiljer sig blå vätgas från grå vätgas, där utsläppen släpps ut i atmosfären. Blå vätgas betraktas ibland som ett alternativ i övergången till mer hållbara lösningar, särskilt i system där infrastrukturen för gas redan finns på plats.
Grå vätgas är den mest utbredda produktionsformen i dag och tillverkas också genom reformering av fossila bränslen, oftast naturgas. Till skillnad från blå vätgas används ingen teknik för att fånga upp koldioxiden, vilket leder till höga utsläpp. Användningen är vanlig i industrier där vätgas behövs som råvara, exempelvis inom kemisk produktion. I takt med ökade krav på utsläppsminskningar ses grå vätgas alltmer som ett område där förändring och teknikskifte kan spela en viktig roll.
Kan lagra och transportera energi över tid och geografiska avstånd
Utsläppsfri vid användning – genererar endast vattenånga i bränsleceller
Användbar i sektorer som är svåra att elektrifiera, t.ex. tung industri och långväga transporter
Kan fungera som energibärare för att ta tillvara överskottsel från förnybara energikällor
Flexibel användning: kan omvandlas till el, värme eller användas som råvara
Själva produktionen kan vara energikrävande, särskilt vid elektrolys
Beroendet av primär energikälla avgör klimatpåverkan – vissa metoder ger utsläpp
Distribution och lagring kräver särskild infrastruktur och hantering på grund av vätskans låga densitet och höga reaktivitet
Vätgasproduktion kan påverka vattenresurser och ekosystem om det inte sker under kontrollerade förhållanden
Kostnaden för grön vätgas är i dag högre än för fossilbaserade alternativ, vilket påverkar tillgängligheten
Idag används vätgas bl.a. i oljeraffinaderier och kemiindustri och produceras främst via fossila bränslen. Vätgas framställd av förnybar energi – även kallad ”förnybar” eller ”grön” vätgas – är en möjlig resurs för att fasa ut fossila bränslen, genom att minska koldioxidutsläppen i exempelvis industriprocesser och för att tillverka förnybara drivmedel.
WWF ser en roll för förnybar vätgas i framtidens energisystem för att vi ska kunna fasa ut fossila bränslen. Vätgasen kräver dock mycket energi för att produceras och bör därför användas där få eller inga alternativ finns för att minska utsläppen – främst i industrier, flyg, fartyg, tunga lastbilar och för att lagra energi. Även rent vatten krävs för produktionen och det är viktigt att sötvattenekosystem eller dricksvattenresurser inte påverkas negativt.
WWF arbetar med regeringar, internationella organisationer, lokalsamhällen och företag för att påskynda utbyggnaden av förnybar vätgas på ett sätt som minimerar negativ påverkan på naturen. Bl.a. i Östersjön planeras produktion av förnybar vätgas i kombination med havsbaserad vindkraft. WWF ser risker med att lägga vätgasproduktion till havs och uppmanar regering, myndigheter och utvecklare att stödja forskning som utreder dessa effekter.
Vätgas är en färglös, luktfri och lätt gas som består av två väteatomer (H₂). Den förekommer sällan i ren form i naturen och måste därför framställas ur andra ämnen, vanligtvis vatten eller naturgas. Vätgas används som energibärare för att lagra, transportera eller tillföra energi, till exempel i industriprocesser, elproduktion eller som bränsle i fordon.
Vätgas är en färglös, luktfri och smaklös gas, vilket gör att den inte kan identifieras med syn, lukt eller smak. Eftersom den är mycket lättare än luft stiger den snabbt uppåt vid läckage. För att hantera vätgas säkert används ofta sensorer och övervakningssystem som kan upptäcka gasen. På grund av att den är mycket reaktiv och brandfarlig hanteras den alltid under kontrollerade former.
Vätgas kan produceras på flera sätt. En vanlig metod är elektrolys, där elektricitet används för att spjälka vatten i väte och syre. Om elen kommer från förnybara källor kallas resultatet ofta grön vätgas. En annan metod är reformering av naturgas, där väte utvinns från fossila bränslen, vilket kan ge upphov till koldioxidutsläpp om inte utsläppen fångas in och lagras. Valet av produktionsmetod påverkar både klimatpåverkan och resursbehov.
Vätgas bildas genom att väte separeras från andra ämnen, eftersom väte sällan förekommer fritt i naturen. Det vanligaste sättet är att spjälka vatten (H₂O) i väte och syre med hjälp av elektricitet – en process som kallas elektrolys. Det går också att utvinna vätgas genom att omvandla naturgas i en kemisk process som frigör väte. Hur vätgasen bildas avgör vilken påverkan den har på miljö och klimat.
Senast ändrad 27/05/25
