Lägger skogen för sina tassar

TEXT: CHARLOTTE PERMELL 

Järven är doldisen bland Sveriges fyra stora rovdjur. Skygg, snabb, glest utspridd över stora vidder, svår att studera. Kunskapen om arten har därför varit begränsad. Länge jagades den så hårt att den endast överlevde i fjällvärlden, vilket byggde en bild av järven som just bunden till fjällen.  

Men på senare år har järven överraskat och stadigt spridit sig söderut i skogslandet.

Detta vet vi tack vare det mångåriga järvprojektet vid Sveriges Lantbruksuniversitet, som stöttats av WWF ända sedan starten 1993. I decennier har Jens Persson, och senare också Malin Aronsson, forskare knutna till SLU, följt den svenska järvstammen. Deras forskning ger oss helt nya insikter om järvens liv och förmågor. 

– Vi har fått lära oss väldigt mycket nytt. För tjugo år sedan var det nog ingen som trodde att vi skulle ha järv ända neråt Västmanland. Men på bara några årtionden har järven återtagit stora delar av sitt historiska utbredningsområde, berättar Jens, och visar kartbilder över hur järvpopulationen fluktuerat under århundraden.  

För jo, järven fanns i de mellansvenska skogarna fram till 1800-talet. Men skoningslös jakt drev alltså bort arten så att järven endast överlevde i fjällens mest otillgängliga delar, som i Sarek. På 1960-talet var antalet järvar i Sverige nere på bara cirka 100 djur. Järven fridlystes, men återhämtningen gick sakta.  

Så noterades några få, sedan allt fler järvar som etablerade sig nedanför fjällkedjan. Först i Jämtland, sedan vidare till Värmland och södra Dalarna. Det har gjorts observationer så långt söderut som i Närke, Västergötland, Uppland och Södermanland.  

2015 var expansionen så omfattande att järvforskningen flyttade från fjällen till skogslandet, där Jens och Malin gjort intressanta upptäckter.  

– Vi såg stora skillnader mellan järvar i fjällen och i skogen. De som lever i skogslandet lyckas mycket bättre med reproduktionen, berättar Malin och fortsätter:  

– Medan endast 58 procent av honorna i Sarek får ungar varje år så får hela 88 procent av järvhonorna i skogen ungar. 

Förklaringen handlar om tillgång på mat. 

– I fjällen lever järven mestadels på ren. Får de chansen så jagar de själva, men en stor del av deras föda är rester som lodjur lämnat efter sig. I skogslandet slår de en del mindre vilt och äter rester efter andra rovdjur. Men till största delen livnär de sig på slaktavfall efter älgjakt och annan jakt.   

Det är alltså till betydande del vi människor som indirekt hjälpt järven att återta sitt gamla utbredningsområde. Slaktgropar, åtelplatser och trafikdödat vilt bjuder ett rikt utbud för järven, som kan beskrivas som en naturens renhållningsarbetare. 

Plus att järvarna sannolikt tycker att det blivit lite för trångt i fjällen. 

– Järvar håller enorma revir, när det blir fullt flyttar de ut och söker nya marker. Som jämförelse skulle man kunna säga att i Storstockholm skulle det få plats ungefär 2 järvhonor, i hela Stockholms län 9 hannar och 30 honor, säger Malin. 

Reviren patrulleras regelbundet när järvarna letar kadaver och besöker sina matförråd. Honorna gömmer noga sina ungar för kringströvande hanar – infanticid, alltså att hanar dödar ungar av sin egen art, är en vanlig dödsorsak bland unga järvar. 

– Det vi tror är att en ny hane på så sätt kan minska honans kostnader, hennes energiåtgång, för att föda upp en annan hanes ungar och öka chansen att hon lyckas föda upp den nye hanens ungar nästa vår, förklarar Jens. 

Studier i norra Sverige visar att bland vuxna järvar har illegal jakt en avgörande påverkan. Om den inte fanns, är beräkningen att järvstammen i området skulle ökat med 8-12 procent per år. Men med den illegala jakt som förekommer stannar tillväxttakten på 4-6 procent.  

– En järv kan orsaka stor skada i en renflock när det är snöförhållanden som bär järven men inte renarna. Järven springer med sina stora tassar som snöskor på snön, medan renarna trampar igenom. Då kan järven ofta döda flera renar, som den sedan styckar upp och gömmer i sina förråd, säger Jens.  

Längre söderut är järven tämligen okontroversiell. Järvarna håller sig undan från bebyggelse, de ger sig sällan på tamboskap. Inte ett enda exempel på illegal jakt på järv har noterats i skogslandet.  

En av de stora frågorna när järven sprider sig söderut är hur den klarar bristen på snö. Arten är specialiserad på att jaga i snö, lagra mat i snö, gräva lyor i snö. Så hur gör järvarna i skogen, där det ofta är barmark?  

– Det har visat sig att de klarar det utmärkt, de lägger lyorna bland klippblock eller under trädstammar, säger Malin. 

Sommartid är skogsjärvarna aktiva i gryning och skymning. När temperaturen ökar på dagen lägger de sig i skuggan och tar det lugnt. Järvar som flyttar söderut hittar dessutom naturliga kylskåp för förvaring av maten när temperaturen stiger. 

– De lägger maten i gömmor där det är kallt, under klippblock i skuggan. Ibland kan det vara is i matgömman trots att det är sommarvärme i luften, berättar Jens. 

Järven har alltså strategier för att klara ett liv också i varmare väder och med mindre snö. Men den givna frågan är förstås hur klimatförändringarnas stigande temperaturer kommer påverka järvstammen.  

– Historiskt har det funnits en gräns för utbredningen ungefär där järvarna befinner sig nu. Förmodligen behöver de till en viss del snö, och att det inte blir för varmt. Men vi vet inte hur långt söderut de kan flytta eller hur förändrade temperaturer påverkar dem. Det återstår att se.