Vattenkraft omvandlar vattnets rörelseenergi till elektricitet i särskilda anläggningar. Eftersom vattenflöden är en återkommande naturresurs används vattenkraft som en del av energiförsörjningen i många länder. Kraftverk placeras ofta i älvar eller vid reglerade vattenmagasin där höjdskillnader och flöden gör det möjligt att utvinna energi.
I ett vattenkraftverk leds vatten genom en turbin, som sätts i rörelse av strömmen. Turbinens rörelse driver en generator som omvandlar energin till elektricitet. Den producerade elen förs vidare till elnätet för användning i hushåll, företag och industrier.
Det finns olika typer av anläggningar beroende på hur vattnet utnyttjas. Reglerbara vattenkraftverk använder vattenmagasin för att kunna styra produktionen efter behov, medan andra kraftverk följer det naturliga vattenflödet i älvar och vattendrag. Vissa anläggningar är utformade för att lagra energi genom att pumpa upp vatten till en högre nivå och släppa tillbaka det vid högre efterfrågan.
Hur mycket el som kan produceras beror bland annat på hur långt vattnet faller (fallhöjden) och hur stort vattenflödet är. Anläggningarnas kapacitet påverkas även av årstider, nederbörd och lokala förhållanden. I utformningen av kraftverken tas hänsyn till tekniska, geografiska och hydrologiska faktorer, beroende på platsens förutsättningar.
Magasinkraftverk lagrar vatten i stora reservoarer, ofta bakom dammar i fjäll- eller inlandsterräng. När elbehovet är högt släpps vattnet genom turbiner för att producera el. Eftersom vattnet kan sparas och användas vid behov är det en flexibel lösning som ofta används för att reglera elproduktionen över tid. Den här typen av vattenkraft är den vanligaste i Sverige.
Strömkraftverk, även kallade run-of-river, utnyttjar det naturliga vattenflödet utan att lagra större mängder vatten. Elproduktionen följer flödet i älven eller ån och varierar därför med årstider och nederbörd. Denna teknik ger mindre reglerbarhet men påverkar landskapet mindre än stora dammar, och används främst där magasinkraft inte är möjlig.
Pumplagringskraftverk fungerar som ett energilager. När efterfrågan på el är låg pumpas vatten upp till en övre reservoar. När behovet ökar släpps vattnet ner genom turbiner och genererar el. Denna lösning används främst för att balansera elnätet. Det är vanligt i flera länder men förekommer i mycket begränsad omfattning i Sverige.
Vattenkraft har varit en viktig del av Sveriges energisystem i över ett sekel. I dag står tekniken för ungefär 40 procent av landets totala elproduktion och bidrar både som baskraft och som reglerkraft vid variationer i efterfrågan.
De naturliga förutsättningarna med stora älvar, betydande höjdskillnader och stabil nederbörd, särskilt i de norra delarna av landet, har möjliggjort en omfattande utbyggnad. Vattenkraften används inte bara för energiproduktion, utan också för att bidra till balans och stabilitet i elnätet över året.
Många av de största satsningarna på vattenkraft genomfördes under 1900-talet. Älvar som Luleälven, Umeälven och Indalsälven är centrala för Sveriges elförsörjning än i dag.
Bland Sveriges största vattenkraftverk finns Harsprånget i Luleälven, som är det kraftverk med högst installerad effekt. Det byggdes ut i flera etapper och är i dag en nyckelanläggning för elproduktionen i Norrland och hela landet.
Stornorrfors i Umeälven är ett annat stort kraftverk, känt för sin höga årsproduktion. Genom moderniseringar har verket kunnat anpassas till nya krav på effektivitet och miljöhänsyn.
Krångede kraftverk i Indalsälven var ett av de första större kraftverken i Sverige och hade stor betydelse för elektrifieringen av norra delen av landet. Tillsammans illustrerar dessa anläggningar vattenkraftens betydelse både historiskt och i dag.
Utbyggnaden av vattenkraft har påverkat många av Sveriges vattendrag. Reglering av vattenflöden, vandringshinder för fisk och förändrade livsmiljöer är några av de mest tydliga effekterna. I vissa områden har naturliga ekosystem förändrats kraftigt.
För att minska påverkan på biologisk mångfald pågår arbete med miljöanpassningar. Exempel är installation av fiskvägar, justering av vattenutsläpp och förbättrade flödesregimer. Målet är att balansera elproduktion med hänsyn till livskraftiga vattenmiljöer.
Sedan 2019 pågår en nationell omprövning av vattenkraftens miljötillstånd i Sverige. Omprövningarna syftar till att anpassa kraftverken till moderna miljökrav samtidigt som elproduktionen säkras för framtiden.
Naturligt strömmande vatten är idag ganska ovanligt i Sverige. Det beror till stor del på att vi byggt dammar och andra hinder i våra vattendrag – många gånger för vattenkraftsändamål. I Sverige har vi idag runt 2 000 vattenkraftverk och mer än 7 000 övriga dammar. Vattenkraften är en viktig förnybar energikälla, men liksom all annan energiproduktion kan den ha en negativ miljöpåverkan, inte minst när det gäller effekter på sötvattensmiljöer och vattendragets omgivande natur. Vattenkraften står för en stor del av den negativa påverkan på flertalet sötvattenlevande arter.
WWF vill se en långsiktigt hållbar vattenkraft på naturens villkor. Detta innebär att Sverige får till stånd en modern vattenlagstiftning i linje med EUs ramdirektiv, samt att all svensk vattenkraft har moderna miljötillstånd. Moderna miljötillstånd tar hänsyn till och ställer krav på till exempel fria vandringsvägar för fisk och andra vandrande arter, miljöanpassade flöden, minimitappningar (den minsta mängd vatten som måste släppas förbi en kraftverksdamm) och att undvika nolltappningar (att inget vatten släpps förbi alls).
WWF förespråkar bevarande av fritt strömmande vatten och alla deras fördelar för människor och natur. Detta innebär inga dammar eller negativa effekter av dammar i skyddade och bevarade områden, områden av särskild betydelse för biologisk mångfald, ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster. Inga dammar i traditionella och inhemska territorier utan fritt, på förhand inhämtat och informerat samtycke, eller som leder till ofrivillig fördrivning av människor.
WWF vill se ökade satsningar på restaurering, anpassning och optimering. Det finns stora möjligheter att återge liv till en utbyggd älv och gynna den biologiska mångfalden. WWF, Telge Energi och Älvräddarna i samarbete med flera andra aktörer har i Ångermanälvsprojektet tydligt visat att det finns goda möjligheter att skapa fiskvägar förbi kraftverken. Det förväntade resultatet är återställda livsmiljöer som bevisar att detta är möjligt och fullt rimligt att genomföra i alla våra storskaligt vattenkraftsutbyggda älvar, med en kraftigt förbättrad sötvattensmiljö som resultat och i många fall ingen eller minimal inverkan på kraftproduktionen.
Vattenkraft är en förnybar energikälla som bygger på naturliga vattenflöden och kan användas över lång tid.
Elproduktionen ger inga direkta utsläpp av växthusgaser under drift.
Kraftverken kan regleras snabbt och bidra till att balansera variationer i elnätet.
Magasinkraftverk gör det möjligt att lagra vatten och producera el vid behov.
Anläggningarna har lång livslängd och relativt låga driftskostnader.
I Sverige bidrar vattenkraft till hög leveranssäkerhet året runt.
Utbyggnaden av vattenkraft har påverkat vattendrag och vattenlevande arter.
Reglering av flöden och dammar kan förhindra fiskvandring och förändra ekosystem.
Stora kraftverk kan påverka landskapet och kulturmiljöer.
Vattenmagasin kan leda till markanvändningskonflikter och påverka renskötsel.
I vissa områden innebär vattenkraften förändrad sedimenttransport och vattenkemi.
Även småskaliga kraftverk kan ha stor lokal miljöpåverkan.
Vattenkraft fungerar genom att vattnets rörelse får en turbin att snurra. Turbinen är kopplad till en generator som omvandlar rörelsen till elektricitet.
Vattnet leds vanligtvis från ett högre till ett lägre läge, och energin som frigörs vid fallet används för att driva turbinen. Den producerade elen matas sedan in i elnätet.
Vattenkraft kan påverka ekosystemet genom att förändra naturliga flöden i vattendrag, vilket kan påverka livsvillkoren för fisk, växter och andra vattenlevande arter.
Reglering av vattennivåer kan förändra strandzoner, minska naturliga lekområden och påverka tillgången på föda och skydd för många arter. Även vandringsvägar för fisk kan hindras om det inte finns passager förbi dammar och kraftverksanläggningar.
Ja, vattenkraft räknas som en förnybar energikälla eftersom den bygger på det naturliga kretsloppet av vatten. Solens energi driver avdunstning, nederbörd och flöden i vattendragen, vilket gör att resurserna förnyas kontinuerligt.
Till skillnad från fossila bränslen tar inte vattenflöden slut, men tillgången kan variera beroende på årstid och klimatförhållanden.
I Sverige används vattenkraft både som baskraft och som reglerkraft i elnätet. Det innebär att den bidrar till en jämn och stabil elproduktion året runt och kan anpassas efter förändringar i elanvändningen.
Större delen av vattenkraften finns i norra Sverige, där den utnyttjar älvar med stora vattenflöden och höjdskillnader. Den producerade elen transporteras sedan vidare till användare över hela landet.
Vattenkraft kan påverka miljön genom att förändra naturliga vattenflöden, vilket i sin tur påverkar livsmiljöer för vattenlevande arter. Dammar och regleringar kan göra det svårt för fisk att vandra, och förändrade vattennivåer kan påverka växt- och djurliv längs stränderna.
Även sedimenttransport och vattenkvalitet kan förändras, vilket kan påverka ekosystemens funktion. På vissa platser kan vattenkraft även påverka kulturmiljöer och markanvändning. Därför görs ofta miljöanpassningar för att minska påverkan.
Vattenkraft används främst för att producera elektricitet. Den el som genereras kan användas i hushåll, industrier och offentlig verksamhet, och spelar en viktig roll i att säkra en stabil elförsörjning.
Utöver elproduktion används vattenkraft även för att balansera elnätet. Genom att snabbt kunna reglera produktionen bidrar vattenkraften till att jämna ut variationer i elanvändning och komplettera andra energikällor som sol- och vindkraft.
Senast ändrad 27/05/25
