Sardeller (ansjovis) och sardiner sammanblandas ofta men är faktiskt helt skilda arter. Ansjovis (Engraulis encrasicolus), anchoveta (Engraulis ringens) och anchoita (Engraulis anchoita) tillhör ansjovisfamiljen, medan sardin (Sardina pilchardus) hör till sillfamiljen.
Ansjovis är en liten, slank fisk med stora ögon och framträdande mun. Ryggen är blå med tydlig kontrast mot de silvervita sidorna. Den lever i stora stim nära ytan men vandrar ner till 100–150 meters djup under vintern, och kan förekomma ända ned till 400 m. Födan består främst av planktoniska kräftdjur och småfisk, och livslängden är vanligen upp till 4 år. Anchoveta har liknande utseende och ekologi, lever pelagiskt på 3–80 m djup och har en livslängd på omkring 3 år. Anchoita förekommer på 30–200 m djup, lever på zooplankton och småfisk och kan bli upp till 5 år gammal. Sardinen liknar en liten sill med stora fjäll och mörka fläckar längs kroppssidorna. Den kan bli upp till 28 cm lång, lever i stim som rör sig mellan djupare vatten dagtid och närmare ytan nattetid, och har en livslängd på 10–15 år. Födan består främst av hoppkräftor men den kan även ta större byten.
Anchovetan är en av världens mest fiskade arter och används främst för produktion av fiskmjöl och olja, medan sardiner och ansjovis i första hand nyttjas som matfisk – färska, konserverade eller marinerade i olika beredningar.
Förekomst
Ansjovisen finns i Atlanten och Medelhavet samt i Svarta havet. Anchovetan lever längs Sydamerikas västkust i Stilla havet, och anchoitan i sydvästra Atlanten utanför Argentina, Uruguay och Brasilien. Sardinen har ett liknande utbredningsområde som ansjovisen i Atlanten och Medelhavet, men förekommer sällan söder om Senegal.
Fångstmetoder
Ansjovis, anchoveta, anchoita och sardiner fiskas huvudsakligen med ringnot och trål.
WWFs råd
Bra val
- Ringnot. Medelhavet, Egeiska havet (E. encrasicolus)¹
- Nät/garn, ringnot. Svarta havet (E. encrasicolus)²
- Ringnot. Liguriska havet och norra Tyrrenska havet (E. encrasicolus)³
- Trål/pelagisk trål. Lionbukten (E. encrasicolus)⁴
- Ringnot. Biscayabukten (E. encrasicolus)⁵
- Ringnot. Sydvästra Stilla havet (Chile, Peru) (E. ringens)⁶
- Ringnot. Sydvästra Atlanten (Argentina) (E. anchoita)⁷
- Ringnot. Engelska kanalens östra del och Bristolkanalen (UK EEZ) (S. pilchardus)⁸
Undvik - (ät max 3-4 gånger per år)
- Ringnot. Östcentrala Atlanten (Mauretanien, Marocko) (E. encrasicolus)⁹
- Ringnot. Portugals farvatten – västra delen (E. encrasicolus)¹⁰
- Ringnot. Sydvästra Stilla havet (Chile EEZ) (E. ringens)¹¹
- Ringnot. Biscayabuktens södra del, Portugals farvatten – östra delen (S. pilchardus)¹²
- Ringnot. Biscayabukten FAO 27- ICES Vllla, b, c, d (S. pilchardus)¹³
- Ringnot. Östcentrala Atlanten (Marocko) (S. pilchardus)¹⁴
Låt bli
- Ringnot, trål/pelgisk trål. Adriatiska havet (E. encrasicolus)¹⁵
- Ringnot. Portugals farvatten – östra delen (E. encrasicolus)¹⁶
- Ringnot. Sydöstra Stilla havet (Peru EEZ (norra och centrala beståndet) (E. ringens)¹⁷
- Ringnot. Medelhavet (S. pilchardus)¹⁸
- Ringnot, trål/pelagisk trål. Adriatiska havet (S. pilchardus)¹⁹
- Trål/pelagisk trål. Östcentra Atlanten FAO 34 (Marocko och Mauretanien) (S. pilchardus)²º
- Nät/garn. Irländska sjön, farvattnen väster om Irland, Porcupine bank, Engelska kanalens östra och västra del, Bristolkanalen, Keltiska sjöns norra och södra del, farvattnen sydväst om Irland – östra och västra delen och Biscayabukten (Bretagne, Frankrike EEZ) FAO 27 – ICES Vllla, b, c, d, Vll (S. pilchardus)²¹
Fångstområden:
¹FAO 37 (GSA 6,GSA 22), ²FAO (GSA 29), ³FAO 37 (GSA 9), ⁴FAO 37 (GSA 7), ⁵FAO 27- ICES Vlll, ⁶FAO 87, (bestånd – södra Peru/ norra Chile), ⁷FAO 41, ⁸FAO FAO 27 – ICES Vlle, f
⁹FAO 34, ¹⁰27 – ICES lXb, ¹¹FAO 87 (centrala och södra beståndet), ¹²FAO 27 – ICES Vlllc, lXa, ¹³ FAO 27- ICES Vllla, b, c, d, ¹⁴FAO 34
¹⁵FAO 37 (GSA 17, 18), ¹⁶FAO 27 – ICES lXa, ¹⁷FAO 87, ¹⁸FAO 37 (GSA 3), ¹⁹FAO 37 (GSA 17, 18), ²ºFAO 34, ²¹FAO 27 – ICES Vll, Vllla, b, c, d
Projektet delfinansieras av Europeiska unionen (EU). Dess innehåll ansvarar WWF och projektparners inom Eat4Change för och det reflekterar inte nödvändigtvis Europeiska unionens (Eus) värderingar.
