Trålning är en fiskemetod där stora nät, så kallade trålar, dras genom vattnet eller längs havsbotten för att fånga fisk och skaldjur.
Det finns två huvudsakliga typer av trålredskap:
Trålning är en effektiv metod som kan ge stora fångster, men dess påverkan på havsmiljön varierar kraftigt beroende på vilken typ av trål som används, vilka arter som fiskas, var fisket sker och hur redskapen är utformade.
Trålning kan påverka både fiskbestånd och marina livsmiljöer, men påverkan skiljer sig tydligt mellan pelagisk trålning och bottentrålning.
Pelagisk trålning sker i vattenmassan och påverkar därför inte havsbottnar direkt. Påverkan på fysiska livsmiljöer är betydligt mindre än vid bottentrålning, men det finns fortfarande risk för bifångst, exempelvis av rovfiskar, marina däggdjur eller individer av fel storlek. Stora uttag av pelagiska arter kan dessutom påverka näringsvävar och ekosystemfunktioner, eftersom dessa arter ofta är nyckelarter och viktiga bytesdjur för större fiskar, sjöfåglar och marina däggdjur.
Bottentrålning innebär att trålen släpas längs havsbotten. Detta kan skada eller förändra bottenhabitat som mjukbottnar, korallstrukturer, svampsamhällen och andra känsliga livsmiljöer. Metoden kan leda till omfattande bifångster, särskilt i områden med hög biologisk mångfald och påverkar bottenlevande arter på ett sätt som kan förändra ekosystemens struktur under lång tid. Återhämtningen av bottnar kan vara mycket långsam, särskilt i djupa och kalla havsområden.
Stora uttag av fisk genom trålning kan, utöver direkta effekter på bottnar och bifångst, få långtgående konsekvenser för hela ekosystem. När arter med viktiga ekologiska roller minskar, exempelvis tonfisk, hajar eller andra toppredatorer, kan det leda till omfattande förändringar i hur ekosystemen fungerar. Försvinner dessa nyckelarter rubbas balansen mellan olika trofinivåer, vilket i sin tur kan förändra interaktionerna mellan arter. Ett vanligt exempel är att populationer av bytesdjur ökar kraftigt när deras naturliga predatorer försvinner.
Sådana förändringar kan också leda till att näringskedjor rubbas och att viktiga ekosystemfunktioner försämras, till exempel regleringen av bytespopulationer eller upprätthållandet av biologisk mångfald. I områden där bottentrålning påverkar känsliga bottenstrukturer såsom korallrev, svampsamhällen och andra livsmiljöer som många arter är beroende av kan förlusten av nyckelarter dessutom förstärka nedbrytningen av dessa miljöer. När ekosystemets struktur försvagas minskar även dess resiliens, vilket gör känsliga miljöer som korallrev mer sårbara för överväxt av alger, sjukdomar och klimatrelaterad stress. Sammantaget innebär detta att ekosystem som redan är utsatta för påverkan från trålning blir ännu mer känsliga för ytterligare stressfaktorer, såsom klimatförändringar, övergödning eller invasiva arter.
Att skapa ett hållbart fiske är en stor utmaning, men det är fullt möjligt. Det finns redan i dag exempel på fisken som bedrivs på ett mer ansvarsfullt sätt, där hänsyn tas både till fiskbeståndens status och till havens ekosystem. Hållbart fiske handlar inte enbart om hur mycket som fångas, utan också om hur fisket bedrivs. Det innebär att undvika överfiske, minimera bifångst och skydda livsmiljöer som är viktiga för den biologiska mångfalden. Det handlar också om att använda redskap och metoder som minskar påverkan på ekosystemen och som gör det möjligt för arter och livsmiljöer att återhämta sig.
För att havens resurser ska kunna fortsätta ge mat och försörjning även för kommande generationer krävs en långsiktig planering och en förvaltning som bygger på vetenskap, försiktighetsprincipen och ett ekosystemperspektiv. Endast genom att ta hänsyn till hur arter, livsmiljöer och ekologiska processer hänger samman kan fisket bli hållbart på riktigt och bidra till friska hav även i framtiden.
Trålning är ett övergripande begrepp för fiske med trål. Bottentrålning innebär att trålen dras längs havsbotten och påverkar bottenmiljöer. Pelagisk trålning sker i vattenmassan och berör inte botten.
Trålning används eftersom det är en av de mest effektiva metoderna för att fånga stora mängder fisk och spelar därmed en viktig roll för livsmedelsförsörjningen. Samtidigt innebär metoden, särskilt bottentrålning, risker för både fiskbestånd och marina ekosystem.
För att trålning ska kunna bedrivas på ett hållbart sätt krävs:
När dessa förutsättningar saknas kan trålning leda till betydande ekologiska skador. Men när fisket bedrivs med vetenskapligt baserade kvoter, tydliga regler, kontrollsystem och ett ekosystemperspektiv kan påverkan minska och fisket bli mer hållbart.
Nej. Trålning regleras genom lagar, kvoter och områdesskydd, och är förbjuden eller begränsad i vissa känsliga områden.
WWF arbetar både nationellt, inom EU och globalt för att minska trålfiskets negativa påverkan och stärka en hållbar förvaltning av haven. Arbetet omfattar principer, politiska beslut och konkreta åtgärder i havet.
Övergripande principer
Styrning, förvaltning och politik
Skydd av arter och livsmiljöer
Konkreta åtgärder i havet
Tillsammans är vi världens chans!
Genom din månadsgåva kan vi genomföra viktiga naturvårdsprojekt som främjar den biologiska mångfalden och arbeta för klimatet. Så att vi kan fortsätta njuta av vår fantastiska natur även i framtiden.
Din gåva går till projekt för att stoppa utrotningen, verka för biologisk mångfald och göra insatser för att stoppa klimatförändringarna. För djuren, för naturen och för människan!
Som WWF Vän bidrar du som stödjande medlem till naturvårdsarbetet, där pengarna kommer till stor nytta.
Senast ändrad 06/02/26
