Pressmeddelande|28 Nov, 2019|Pressmaterial

Snaror dödar allt fler djur i Sydostasien – skogarna töms på liv

Djuren i Sydostasien är hotade. Avskogningen har inneburit en snabb förstörelse av djurens livsmiljöer. Nu visar det sig att olagliga snaror som dödar däggdjur och fåglar är ett minst lika stort hot mot den biologiska mångfalden i området. En sammanräkning av Världsnaturfonden WWF visar att så många som 350 000 snaror har plockats bort från bara nio skyddade områden i regionen sedan 2006.

Asiatisk vildhund som fastnat  och dött i en av de många olagliga snaror som sätts upp i skyddade områden i Sydostasien. Detta vill WWF få stopp på.

Asiatisk vildhund i som fastnat och dött i en av många olagliga snaror som satts ut i skyddade områden i Kambodja och andra länder Sydostasien.  Detta vill WWF få stopp på. Foto: WWF

Sydostasien har en enorm rikedom av olika djur och växtarter och fortfarande upptäcks hundratals nya arter varje år. Att så många snaror plockats bort sedan 2006 i Kambodja, Laos, Vietnam och Malaysia tyder på att det totala antalet djur i de här länderna som dödats av snaror under den här tiden har varit mycket högt. Snarorna dödar djuren urskillningslöst.

–Tyvärr har denna region varit med om något av det grövsta utrotandet av däggdjur och fåglar någonsin och nu återstår tömda skogar, i princip utan djurliv. På många ställen finns ingen skog alls utan bara öde fält med stubbar. Ingen annan plats på jorden är i så stort behov av insatser för bevarandet av naturen. Parkvakternas arbete med att ta bort snaror och rädda djur i de här områdena är ovärderligt, säger Håkan Wirtén, generalsekreterare WWF.

Arter dom dödats av snarorna är bland annat tiger, elefantkalvar, björnungar och myrkottar.. Snarorna har en förödande effekt på djurlivet i Större Mekong-regionen och påverkar bevarandearbetet regionen mycket negativt. Sedan 2015 har WWF jobbat med att bland annat avlägsna snaror i de två skyddade områdena Hue och Quang Nam Saola Reserves i Vietnam, som utgör över 200 kvadratkilometer tillsammans. Totalt har 66 936 snaror plockats bort och varje månad plockas runt 1000 snaror, vilket bara är en del av de snaror som finns där ute. Det har gjorts försök i Kambodja med att använda artificiell intelligens för att kartlägga högriskområden för tjuvjakt och förutsäga förekomsten av snaror i områden som tidigare inte patrullerats. Metoden har visat sig effektiv, men behöver utvecklas mer.

Denna förlust av vilda djur är inte bara tråkig på så sätt att vi kommer att förlora arter vi aldrig får se igen. Det orsakar också mycket skadliga effekter på ekosystemen som vi människor är beroende av. När till exempel stora fågelarter försvinner, minskar också fröspridningen som dessa fåglar tidigare tagit hand om. Detta påverkar skogen på flera sätt och bland annat minskar kollagringskapaciteten i tropiska regnskogar.

Samtidigt som natur och djurliv utplånats har Sydostasiens ekonomier vuxit snabbt och befolkningen har ökat lavinartat. Den snabba tillväxten har lett till att medelklassen i storstäderna har fått ett ökat intresse att köpa varor gjorda av vilda djur. Vissa djurdelar används i traditionell medicin, andra som smycken och viltkött äts allt mer.

Människor har alltid ätit vilda djur, som länge varit en viktig proteinkälla och inkomst för många urfolk över hela världen. Men så är det inte längre i stora delar av Sydostasien. Numera ser medelklassen produkter av vilda djur som lyxartiklar och statussymboler.

–I takt med att efterfrågan ökat på de vilda djuren har fler snaror och fällor placerats ut i hela regionens skogar inklusive i skyddade områden. Det finns olika fällor för att fånga olika djur och sammantaget kan de fånga alla djur – från elefanter till sköldpaddor. Tyvärr fastnar även många djur som bifångst i fällorna och dödas och kastas sedan. Ett tragiskt djurplågeri och slöseri med vilda djur, säger Louise Carlsson, artexpert hos WWF.

Ett exempel är den asiatiska vildhunden som är en av Asiens mest sällsynta rovdjur. Den har inget kommersiellt värde i illegal handel och är aldrig målet för snaran utan meningslöst nog är den bara en bifångst i jakten på annat kött.

Snaror är en av de enklaste och mest kostnadseffektiva jaktteknikerna i regnskogen. Den vanligaste snaran är hemmagjorda stål- eller nylonsnaror. Tidigare användes lianer, rotting eller andra naturliga material.  Då försvann snarorna naturligt efter ett tag genom att de exempelvis ruttnade sönder. De här snarorna däremot finns kvar i skogen i åratal och tillgången av material är nästintill outtömligt.

Att genom patrullering plocka bort snaror är inte en effektiv metod eftersom snarorna är extremt svåra att upptäcka och man missar ofta fler snaror än vad man plockar bort. Patrullering är viktigt av många andra anledningar, men inte för att hitta snaror. Eftersom tillverkningen av snaror är så billig drabbas inte heller tjuvjägarna när snarorna plockas bort och dessutom är straffen minimala för att sätta ut snaror på grund av luckor i lagstiftningen.

–Vi måste öka kunskapsspridningen  om att dessa djur behövs för att ekosystemen och därmed naturen i dessa länder ska klara sig. Och vi måste få politikerna i Sydostasien att ändra lagstiftningen så att tjuvjägare avskräcks från att göra detta istället för att som nu se det som ett sätt att tjäna snabba pengar. Med fler bidrag från allmänheten till WWF, kan vi också utveckla metoderna för att hitta snarorna, avslutar Louise Carlsson.

Fakta: Antal hittade snaror i Sydostasien samt utrotningshotade djur i regionen, se bifogad PDF

För frågor, ring:

Louise Carlsson, artexpert louise.carlsson@wwf.se tel 070-6038464
Nina Schmieder, pressekreterare nina.schmieder@wwf.se , tel 073-5862622

Senast ändrad: 2019-12-01

Dela den här artikeln

Stäng sök

Har du frågor?

Besök kontakt.wwf.se om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se