På Stora Karlsö utanför Gotland finns Östersjöns största koloni med sillgrisslor, där cirka 25 000 par häckar. I början av maj lägger honan sitt enda ägg på en smal klipphylla 40 meter ovanför marken. När ungarna är ungefär tre veckor gamla gör de ett dödsföraktande hopp från klippan och lämnar boet för gott. Nere i vattnet väntar deras pappor på att guida dem vidare.
Sillgrisslorna är en så kallad indikatorart — det betyder att det vi lär oss om dem säger mycket om hur Östersjöns miljö och särskilt havet runt Stora Karlsö mår. Många olika typer av beteenden är intressanta och kan bidra till att lägga det större pusslet kring sillgrisslorna och ekosystemet. Mer kunskap om Östersjöns egna ”pingviner” leder i slutändan till bättre underlag för politiker att kunna fatta bra beslut om naturvård.
Varje år så har vi en live-sändning från Stora Karlsö där alla medborgare kan hjälpa forskarna med observationer. Detta projekt är ett samarbete mellan:
Sillgrisslorna på Stora Karlsö har ringmärkts och studerats i mer än 100 år. I videon nedan får du se hur forskningen görs idag, vad den syftar till och mer om hur du kan bidra!
Att samla in data om sillgrisslorna tar mycket tid. Varje år lägger fågelforskarna på Stora Karlsö hundratals timmar på att leta efter ägg och ungar, men förra sommaren kunde allmänheten första gången hjälpa till! Via en kamera gick det att följa bestyren hos sju sillgrisslepar, som la sina ägg och födde upp sina ungar på klippkanten nedanför fyren på Stora Karlsö. Samtidigt kunde man alltså även skicka in intressanta observationer till forskarna. Många observationer gällde matning och bråk. Men det förekom också en del annat — observationerna visade till exempel att antalet parningar successivt gick ned under säsongen. Att sillgrisslorna ens parar sig är intressant eftersom de ju redan har sina ungar och inte lägger fler ägg under året.
— Det är inte omöjligt att det vi ser är kopplat till otrohet – kanske kommer några byta partners inför i år, spekulerar Jonas Hentati Sundberg, forskare vid SLU.
En vecka in i juli hände avgörande saker på fågelhyllan. När ungarna var tre veckor gamla var det dags för att lämna hyllan och fortsätta sitt liv ute på havet. För första gången kunde vi genom filmningen få en detaljerad bild över skådespelet när ungarna kastar sig handlöst ut för klipporna för att förenas med sina pappor nere vid vattnet. Genom medborgarobservationerna har vi de exakta tiderna för då varje unge lämnade klipphyllan.
– Livesändningarna ger oss spännande insikter om sillgrisslornas beteenden. Förra året fick vi massa ny kunskap, bland annat om vad de äter och hur de umgås, genom mer än 1300 tips från allmänheten. Eftersom turistsäsongen på Stora Karlsö är inställd 2020 hoppas vi att ännu fler vill vara med digitalt istället, säger Jonas Hentati Sundberg, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Redan 1912 ringmärktes de första sillgrisslorna på Stora Karlsö och fram till idag har närmare 85000 sillgrisslor märkts på ön. En stor del av dessa har ringmärkts av forskningsprojektet Havsfåglar i Östersjön – Baltic Seabird Project, som WWF stödjer sedan starten 1997.
Miljögiftsanalyser på sillgrisslornas ägg har utförts sedan slutet av 1960-talet. Med hjälp av informationen från de här världsunika studierna har sillgrisslorna på Stora Karlsö ett stort vetenskapligt och allmänt värde för att vi ska förstå förändringar i havsmiljön. Inom projektets forskning har även visats hur sillgrisslan påverkas av ekosystemförändringar, som till exempel skarpsillens utveckling, och hur arten kan användas som en indikator.
Stora Karlsö är en mycket viktig häckningsplats för en rad havsfågelarter i Östersjön. Förutom sillgrissla och tordmule har Östersjöns silltrutar sina viktigaste häckningsplatser här. Silltruten har minskat kraftigt sedan 1960-talet och är klassad som nära hotad på den svenska rödlistan över hotade arter.
Inom projektet studeras även gråtrut och mellanskarv. Olika havsfågelarter ger olika kunskap och insikt i Östersjöns ekosystem, och projektet Havsfåglar i Östersjön studerar därför flera olika arter för få en bredare förståelse om Östersjön.
Mer om projektet kan du läsa här: http://www.balticseabird.com/
Vår svenska natur bjuder oss på enorm rikedom, ro och skönhet. Nu behöver vi din hjälp att rädda allt detta!
Agera med WWF för att rädda hotade arter, öka naturskydd och bevara vår biologiska mångfald.
Låt naturen fortsätta ge oss unika upplevelser!
Sillgrissla (Uria aalge)
Släkte: Uria
Familj: Alcidae – alkor
Storlek: 40-45 cm hög och med ett vingspann på 60-70 cm
Livslängd: cirka 30 år, men rekordet är 46 år
Könsmogen: Vid 4-5 års ålder
Ruvningsperiod: Lägger sina ägg i maj och juni, ruvningstiden är 30 dagar, då hanen och honan hjälps åt och avlöser varandra.
Läte: Ljudet från sillgrisslan är ett upprepat nasalt ”wha-wha-wha” som sedan blir ett mer råmande läte.
Föda: Småfisk, i Östersjön främst skarpsill och strömming
Antal i Östersjön: Det finns cirka 80000 sillgrisslor i Östersjön. Av dessa är cirka 50 000 vuxna fåglar som häckar, dessutom finns ytterligare omkring 20000 ungar och 10 000 ungfåglar.
Sillgrissleparet delar jämlikt på ruvningen och hjälps åt att mata ungen när ägget kläckts. Den vill ha fisk, främst skarpsill som föräldrarna hämtar ibland miltals ut till havs. Men att flyga fram och tillbaka kostar i längden alldeles för mycket föräldraenergi. När ungen är omkring tre veckor gammal övertygas den med lock och pock att hoppa ner från hyllan, och simma med ut till fiskevattnen där hanen fortsätter att mata ungen.
I början av augusti gapar sillgrisslornas bohyllor tomma och tysta. Då har fåglarna lämnat sina häckplatser och återvänt till det öppna havet, där de hör hemma.
På smala klipputsprång i kalkstensbranterna på Stora Karlsö trängs sillgrisslor i tusental.
Sillgrisslorna på Stora Karlsö har ökat från 20000 till 60000.
Sillgrisslorna i Östersjön har under de senaste 15 åren haft en tydlig positiv populationsutveckling, med kraftigt ökande antal.
Detta beror sannolikt på minskade hot från miljögifter, oljeutsläpp och fiskeredskap, samt en god tillgång på skarpsill och annan födofisk. Tack vare detta finns inte sillgrisslan med på den svenska rödlistan över hotade arter. I Norge är läget dock ett helt annat, och sillgrisslan klassas där som ”akut hotad”. Detta tros till stor del bero på minskad födotillgång under häckningsperioden.
Östersjön är ett av världens mest trafikerade hav och sillgrisslorna på Stora Karlsö lever konstant under hotet om ett större oljeutsläpp, vilket skulle kunna orsaka enorm skada på hela Östersjöpopulationen från en dag till en annan.
I ett längre perspektiv är det största hotet mot fåglarna att deras föda ska försvinna. Tillgången på födofisk är kopplad till klimatförändringar och andra stora miljöförändringar, liksom fiske och jordbruk i och runt Östersjön.
Det viktigaste vi kan göra för att trygga sillgrisslornas framtid är att förvalta Östersjön på ett hållbart sätt, och bedriva näringar med hänsyn till fåglarnas och ekosystemets behov och begränsningar.
Jakt och äggplockning ledde till att Östersjöns sillgrisslor var nära utrotning i slutet av 1800-talet. År 1880 fanns bara omkring 40 kvar på Stora Karlsö, och de var de enda i hela Östersjön. Ön och fåglarnas häckningsplats skyddades och beståndet började sakta öka.
På 1970-talet upptäckte man att skalen på sillgrisslornas ägg var förtunnade. Skalförtunningen orsakades av miljögifterna PCB och DDT som fåglarna fick i sig via fisken de fångade i Östersjön. Sedan dess har gifthalterna successivt minskat och skaltjockleken börjar nu närma sig normala värden.
På 1980-talet var det dags för nästa miljölarm. På kort tid tiodubblades halterna av så kallade bromerade flamskyddsmedel i sillgrisslornas ägg.
Flamskyddsmedel används för att fördröja eller hindra brand i olika produkter och material. Plaster, textilier, möbler i offentlig miljö, skyddskläder, isoleringsmaterial och elektrisk och elektronisk utrustning är några exempel.
På grund av ökad medvetenhet om ämnenas farlighet har hanteringen förbättrats, och det har gjort att halterna i miljön har minskat. Läs gärna mer hos Naturvårdsverket.
Många sillgrisslor har också fastnat och drunknat i fiskenät, särskilt drivgarn för lax. Dessa nät har förbjudits och det har antagligen minskat dödligheten hos vuxna sillgrisslor de senaste decennierna.
Tack vare insatser från naturvården har de 40 sillgrisslorna på Stora Karlsö ökat till 60 000.
Projektet Havsfåglar i Östersjön stöds av Världsnaturfonden WWF sedan 1997.
Inom projektet studeras sillgrisslor och ytterligare fyra Östersjöfåglar. Man försöker bland annat bedöma hur olika mänskliga aktiviteter påverkar bestånden på lång sikt. Forskare ringmärker fåglar, analyserar återfynd av de ringmärkta fåglarna, studerar häckningsbiologi och långsiktiga populationstrender och länkar ihop information om fåglarna med förändringar som sker under ytan i Östersjöns ekosystem.
Projektet med sillgrisslor på Stora Karlsö utvecklas kontinuerligt. Nya studier och metoder ger hela tiden nya data och ny kunskap om fåglarna och ekosystemet.
Projektet ”Havsfåglar i Östersjön” forskar på bland annat sillgrissla, tordmule och silltrut för att kartlägga problem och föreslå åtgärder. Läs mer på projektets egen hemsida.
Senast ändrad 27/07/23
