Sverige begår ett allvarligt misstag genom att sänka vargens referensvärde. Regeringens beslut att sänka referensvärdet för varg från 300 till 170 är helt fel väg att gå. Det leder bort från den förvaltning som forskarna rekommenderar för vargen och är ett direkt hot mot vargens överlevnad i Sverige. En art som fyller en viktig funktion i ekosystemet.
Läs debattartikeln i Aftonbladet 250716 här.
Många europeiska länder har betydligt fler vargar än Sverige. I Tyskland finns det cirka 1 300, i Polen 1 000 och i Spanien 2 000 vargar. Men det hörs knappast i något annat land så kritiska tongångar mot vargen som i Sverige.
Forskarna Nicolas Dussex och Phil Miller, som anlitades av Naturvårdsverket för att utreda svenska vargstammen, har själva sagt att deras arbete misstolkats av regeringen.
En vargpopulation på 170 individer kan bara överleva under bestämda förutsättningar – såsom fortsatt hög reproduktion, invandring från öst och accepterad genetisk risk. Det är ett biologiskt risktagande som Sverige inte har råd med. Ändå måste Naturvårdsverket nu ta fram en ny förvaltningsplan för varg, baserat på detta låga antal.
För att uppnå en gynnsam bevarandestatus, krävs enligt tidigare forskning minst 300 vargar i Sverige, plus att minst en ny varg vandrar in från Finland eller Ryssland vart femte år och reproducerar sig med en skandinavisk individ för att stärka stammens genetiska status.
En förvaltning av en vargstam i Sverige på under 220 individer beräknas bli betydligt dyrare eftersom färre individer kommer att leda till att det behövs mer aktiva insatser som tätare övervakning, flytt av individer och omfattande skyddsåtgärder när det är risk för angrepp. Varje varg blir mer genetiskt värdefull med färre individer och kan försvåra beslut om skyddsjakt samt öka behovet av dyra flyttar för att genetiskt stärka vargstammen.
Att sänka referensvärdet till 170 individer kan också leda till rättsliga processer, eftersom EU:s art- och habitatdirektiv kräver att medlemsländer upprätthåller gynnsam bevarandestatus, något som vi inte klarar med den föreslagna sänkningen.
Vargen fyller också en viktig funktion i ekosystemet genom att den reglerar antalet rådjur, älgar, vildsvin och andra djur. En skog utan rovdjur saknar funktioner som finns i naturligt fungerande ekosystem och riskerar att på sikt bli mera sårbar.
Landsbygdsministern har uttryckt att minskningen ska ske stegvis och med bevarandestatus i åtanke. Men att ens börja denna process är farligt. Istället bör vi satsa på förebyggande åtgärder, rovdjursavvisande stängsel, stöd till djurägare och fortsatt dialog med berörda aktörer.
Detta behöver göras, enligt WWF:
- Besluta att vargstammens storlek ska baseras på forskarnas rekommendationer.
- Involvera berörda aktörer för att få en långsiktig strategi för rovdjursförvaltning.
- Säkra tillgången till individer från den finsk-ryska populationen och underlätta deras migration till Sverige.
- Staten ska ge full ersättning till djurägare vid rovdjursskador samt heltäckande bidrag till uppförande av rovdjursstängsel.
- Rovdjursförvaltningen ska förstärkas genom förebyggande åtgärder. Myndigheterna måste få utökade resurser till viltförvaltning, som dialog- och informationsinsatser.
- Stärk myndigheternas närvaro i fält med fler naturbevakare.
- Skapa åtgärdspaket med förebyggande åtgärder och satsningar på fårnäringen.
Låt oss leva i samexistens med vargen – det är fullt möjligt, bara viljan och resurserna finns!
Gustaf Lind, generalsekreterare, Världsnaturfonden WWF
Benny Gäfvert, rovdjursexpert, Världsnaturfonden WWF
