Salamandersafari invid storstaden

TEXT: MARTINA STRAND NYHLIN FOTO: ANDERS G WARNE

Det är en varm vårdag, och de flesta skolbarn landet runt är ute på lunchrast. Men för Xenia, Diamond, Oscar, Charles, Otis, Arthur, Frank och Amos innebär rasten att rädda salamandrar. Räddningspatrullen från Olovslundsskolan leds av nu pensionerade läraren Elisabet Söderlund som varit med sedan starten.

– Pinnarna ska vi ha till att leta i lövhögarna. Och i hinken ska vi lägga våra eventuella fynd, instruerar hon medan hon går med den studsande gruppen till parken.

Olovslundsparken ser ut som något Ilon Wikland illustrerat – en grön paradisfläck omgiven av vackra villor. Salamandrar har bott i naturdammen i parken i många år och plaskdammen intill är omtyckt av barnen.

Salamandrar övervintrar på land, men när våren kommer söker de sig till närmaste vatten för att para sig och lägga ägg. I Olovslund är det naturdammen. Haken är att plaskdammen ligger i vägen för åtskilliga av dem. Så här tidigt på våren ligger den torrlagd. Förr hittades dagligen ihjältorkade salamandrar på botten. Men sedan 2008 lägger barnen ut blöta lövhögar där salamandrarna kan söka skydd tills räddningen kommer.

– Kommer ni ihåg? Man tar en näve löv i taget, som en hamburgares storlek, sen petar man försiktigt isär löven, noga, noga, så det absolut inte kan gömma sig en salamander där, säger Elisabet.

Diamond och Xenia petar lugnt och metodiskt undan löven i sin hög och det dröjer inte länge förrän letandet ger resultat. Xenia lyfter upp en stel liten salamander med orange-gul mage.

– En tjej, det ser man på magen! säger Diamond, och lägger försiktigt salamandern i en hink med vatten. Salamandern spelar död några sekunder innan den börjar simma.

Under två vårmånader varje år går fyrorna varje skoldag till betongdammen. Så har det sett ut sedan Bromma stadsdelsförvaltning 2008 bestämde att de skulle göra något åt alla döda salamandrar. Det var ekologen Martina Kiibus, då nyligen anställd i Stockholms stad, som föreslog ett samarbete med skolan. Elisabet Söderlund, som jobbade som mellanstadielärare på skolan, tog först med sin klass på uppdraget. Senare fick alla skolans fyror vara med.

Hur många salamandrar barnen hittar varje dag varierar kraftigt. Salamandrarna gillar inte torka, men inte heller kyla.

– En någorlunda varm dag efter en regnig natt ger störst chans till fynd, säger Elisabet Söderlund.

Dagsrekordet ligger på 114. I dag hittas enbart två mindre vattensalamandrar i högarna.

Salamanderräddargruppen avslutar med en andaktsfull stund vid dammen, där de släpper ut salamandrarna i vattnet. Arthur filosoferar över vad salamandrarna tänker när de helt plötsligt räddas av ett gäng barn.

– Jag tror att de tänker ” oj vad händer”, sen tänker de nog ”åh, vi kommer ut i friheten och får para oss!”, säger han.

”Romansafton med salamandrar” är titeln på kvällens evenemang. Vi är på vandring i Judarskogen i Bromma med Martina Kiibus, ekolog och naturguide.

Mörkret säker sig när deltagarna samlas intill en till synes oansenlig damm, som dock bär på en unik historia. I vårnatten får vi och övriga deltagare höra hur den större vattensalamandern kom tillbaka till den här platsen.

–Den här dammen är verkligen mitt lilla skötebarn, säger Martina Kiibus.

Judarskogen är naturreservat, och här fanns förr större vattensalamander. När Martina Kiibus anställdes som ekolog i Stockholms stad 2005 började hon arbeta för att arten skulle komma tillbaka. En damm skapades, som snart lockade grodor, paddor och mindre vattensalamandrar. Men inga större vattensalamandrar. Efter några år insåg Martina att inga sådana skulle hitta till dammen på naturlig väg. Men Martina hade en plan.

– Arbetet i Olovslundsparken innebar ju att det fanns en ”pool” av salamandrar att ta av.

För att återetablera större vattensalamander i Judarskogen beviljade dispens från både fridlysning och förbud mot infångning/transport.

Våren 2009 fick skolbarnen i Olovslund lägga alla större vattensalamandrar i ett terrarium, där Martina sedan hämtade dem och cyklade till Judarskogen. Där släpptes de i dammen. Processen upprepades varje dag i nästan tre månader.

Sammanlagt hundra större vattensalamandrar från Olovslundsdammen tillbringade sommaren i Judarskogens damm. På hösten ville de tillbaka till sina gamla övervintringsplatser. Men vandringsrutten över den intensivt trafikerade Drottningholmsvägen skulle vara alldeles för farlig. Martina hägnade därför in dammen och grävde ner hinkar med fuktiga löv innanför stängslet. Hon vittjade hinkarna varje dag, och så fick de större vattensalamandrarna cykelskjuts tillbaka till Olovslundsdammen.

– 96 av de 100 individer vi tagit till dammen hade överlevt sommaren och kunde återföras, säger hon.

Återstod frågan – hade sommargästerna förökat sig? Skulle det bli några nya salamandrar i Judarskogen? Martina Kiibus smög runt i under augustikvällarna och lyste med ficklampa för att hitta juveniler (årsungar) kring dammen.

–100 juveniler skulle ha varit ett bra resultat. Jag hittade 400 stycken, säger hon.

Sedan var det bara att vänta. Större vattensalamandrar blir inte könsmogna förrän vid 3 – 4 års ålder. En varm vårkväll 2012 när Martina letade runt i ljuset av sin ficklampa upptäckte hon fem större salamanderhannar som visade upp sig för parning i dammen.

– Jag bara skrek: ”de är här!”. Det var euforiskt, säger hon.

Martina får en spontan applåd av gruppen kring dammen som lyssnat till hennes berättelse. Och nu är det äntligen dags för gruppen att med egna ögon beundra resultatet av Martinas vedermödor.

Det dröjer inte länge förrän de slingrande salamandrarna syns vid ytan.

– Där är en hane!

– Titta – en hona! Åh, så fin!

Gruppen tassar runt och förundras och verkar aldrig vilja gå hem. Obrydda av ficklamporna, ovetande om att Martina Kiibus gett dem deras hem, fortsätter salamandrarna i Judarskogens damm leva sina liv.

Antal räddade vattensalamandrar: 8420

Den torrlagda plaskdammen är en dödsfälla för vattensalamandrar i Olofslund. Men två månader varje vår är skolbarn på plats och plockar upp dem.