Listan som visar hur det går för vår natur

TEXT: SUSANNA BALTSCHEFFSKY

Rödlistan publiceras vart femte år av Artdatabanken vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och kan beskrivas som ett facit över tillståndet för djur, växter, svampar och alger i Sverige.

– Rödlistan är ett slags varningssystem för att kunna göra saker i tid och för att veta vilka åtgärder som krävs för att rädda arterna, sa Karin Ahrné, expert på fjärilar, SLU, som arbetat med nya rödlistan, när denna presenterades i slutet av mars. Listan väckte stor uppmärksamhet.

Totalt har 23 103 växt- och djurarter bedömts. Här finns flera glädjande nyheter: havsörn, utter och långbensgroda är inte längre hotade och har tagits bort från rödlistan. Dessa arter var i många år riktigt illa ute, men har alltså kommit tillbaka – goda exempel på att det faktiskt går att vända en negativ utveckling.

Men annat på rödlistan är inte särskilt uppmuntrande och visar att utvecklingen för den biologiska mångfalden i Sverige går åt fel håll:

• Nästan var fjärde art som bedömts är hotad.
• 45 procent av fågelarterna i Sverige är rödlistade, 35 procent av däggdjuren och 32 procent av fiskarna.
• Tio procent fler arter är hotade jämfört med rödlistan 2020, en ökning från 4 746 arter till 5 217.

Om vi tittar på exempelvis ugglor, så är sju av Sveriges nio häckande ugglor nu rödlistade. Fyra arter är nya på listan: pärluggla, jorduggla, sparvuggla och hökuggla. Nytt är också att fjälluggla och tornuggla inte längre räknas som häckande i landet och redovisas som ”Nationellt utdöd”.

För kärlväxter har förändringarna inte varit lika dramatiska. Jämfört med Rödlistan år 2020 har 13 arter lämnat rödlistan och 12 arter tillkommit. Gullpudra, som växer i fuktig skogsmark, har minskat på grund av historiska dikningar och en allmän uttorkning av många sumpskogar. Orkidén Adam och Eva minskar på grund av att stora förekomster skövlats av vildsvin som visar en stor förkärlek för orkidéknölar. Det finns också tecken på att torrare vårar hämmar blomningen.

En ny art på rödlistan, som väckt en hel del uppmärksamhet, är älgen. Älgarna minskar snabbt i antal. Arten klassas som ”Nära hotad”, enligt Artdatabanken en konsekvens av politiska beslut för att minska betesskador på skog. Även illern hamnar på rödlistan för första gången, som ”Nära hotad”, och igelkotten flyttas upp ett steg från ”Nära hotad” till ”Sårbar” eftersom den har minskat kraftigt i antal.

För vissa fiskarter i svenska vatten har utvecklingen gått åt rätt håll, till exempel asp och vimma som till och med har lämnat rödlistan. Men för andra arter är det tvärtom: lax, öring och sill har sämre levnadsvillkor nu än när förra rödlistan gjordes.

Det som påverkar fiskbestånden mest är det kommersiella fisket som bottentrålar i stor omfattning. Men även vandringshinder, ökade utsläpp av näring och försvunna lekområden gör att många fiskbestånd krymper. Det varmare klimatet påverkar också fiskarter i kallare vatten, som öring och bergsimpa.

Rödlistan visar alltså svart på vitt att det går åt helt fel håll med många svenska arter. Så vad kan vi göra för att vända den dystra utvecklingen?

– Det viktigaste är att all hantering av naturen måste vara ekologiskt hållbar, men så är det inte idag. Varken skogsbruket eller politikerna vill kännas vid det, säger Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald i Uppsala, som är en del av Artdatabanken och fortsätter:

– Det krävs ett brukande av naturresurser som inte leder till förluster av biologisk mångfald. Företagen måste ta reda på hur biologisk mångfald påverkas av deras aktiviteter. Vi behöver förstå hur skogsbruket långsiktigt påverkar. Skogsbrukets omloppstider är idag cirka 80 år, och den biologiska mångfalden måste bevaras över flera omloppstider för att skogsbruket ska kunna betraktas som hållbart.

Karin Ahrné, Artdatabanken, tog upp samma tråd vid presentationen av den nya listan. Även hon är kritisk till hur skogsbruket bedrivs i Sverige:

– Skogsbruket har den största påverkan på biologisk mångfald i skogen, eftersom det bedrivs så att det är brist på kontinuitetsskog, alltså en skog med grova, gamla träd, som har varit trädbevuxen under flera hundra år och som aldrig har kalavverkats. Det leder till en stor negativ effekt på cirka 900 arter i skogsmiljöer.

Karin Ahrné påpekade också att den största påverkan på arterna inom jordbruket är att befintliga ängs- och betesmarker växer igen.
– Det har stor negativ effekt på alla rödlistade arter som finns i den miljön. En ökad belastning av näring påverkar också olika arter.

Tillsammans hyser odlingslandskapet och skogslandskapet 75 procent av Sveriges rödlistade arter.