– Nu har vi ett blomsterhav som sprider sig överallt

TEXT: ÅSA OTTOSSON

En varm dag går mot ljum sommarkväll i Holkabergs naturreservat i Östergötland. Ett tiotal personer med packning anländer i två bilar med släp till parkeringen och kliver ur under småprat och skratt. Detta är veckans slåtterlag: arbetsledaren Janne Wester plus ett gäng människor med minst tre gemensamma intressen: lieslåtter, lägerliv och biologisk mångfald.

Några deltagare börjar genast packa ur släpvagnen, andra tar fram sina liar och slår gräset som står högt under ekarna där man tänkt placera lägrets hjärta, kökstältet. Swooosch, swooosch – lien förs rytmiskt i en båge från sida till sida framför kroppen. Växtligheten, johannesört, ängsskallra, åkervädd, brunven, vårtåtel och stora blåklockor, skärs av intill marken och lägger sig i en snygg sträng vid sidan av slåttraren. Detta är något annat är att använda gräsklippare eller röjsåg – ljudnivån är så låg att den som slår samtidigt lätt kan prata med sina kompisar eller lyssna på en skönsjungande gärdsmyg och några småkuttrande ringduvor. Janne Wester använder en högaffel för att flytta undan grönmassan och doften av nyslaget sprider sig över lägerplatsen.

Svenska ängsmarker har vårdats med hacka, lie och räfsa sedan urminnes tider. För att samla vinterfoder till djuren slog man gräs och örter med lie på sensommaren och lät torka på hässjor innan man körde hem höet till gården.

Idag förekommer traditionellt ängsbruk nästan bara i natur- och kulturreservat. Det är synd eftersom slåtterängen tillhör den svenska naturens mest artrika marker: det kan mycket väl finnas över femtio växtarter per kvadratmeter på en äng som brukats, eller hävdats som det också kallas, under många år. Insekter och fåglar trivs också.

Janne Westers slåtterfolk reser ett rymligt partytält och ställer upp arbetsbänk, diskbord, diskbaljor, vattendunkar, matbord och stolar. Dessa kompletteras med ett tvålågigt gasolkök och skafferihyllor med torrvaror och färska grönsaker (från Jannes egna odlingar).

Slåttrarna slår upp sina privata tält i närheten av kökstältet, vecklar ut sovsäckar och pumpar liggunderlag. Innan det är dags att krypa till kojs blir det fika till vårtbitarspel vid en öppen eld. Sedan syns skenet från enstaka pannlampor och mobiltelefoner genom tältdukarna en stund innan lugn och mörker tar över.

Imorgon väntar en hel dags lieslåtter. Man arbetar så mycket man vill, beroende på kondition och slåttervana. Eftersom man ska orka jobba många dagar i sträck är det viktigt att inte gå ut för hårt i början. De första dagarnas kroppsarbete brukar ge rejält med träningsvärk.

– Jobbet gör att man blir vältränad. För mig ger det motivation att träna resten av året också, annars orkar jag inte när sommaren kommer, säger chefsslåttrare Wester.

När Janne Wester tänker tillbaka minns han att han som barn imponerades av att morfar kunde ta lien och ”klippa” gräset med den. När han sedan som tonåring upptäckte att det hängde en gammal lie hemma i garaget provade han att slå på eget bevåg.

– Vår gamla lie var trubbig som en smörkniv. Det funkade förstås inte alls att slå med den.

Där tog det tillfälligt stopp. Men när Janne hamnade på en liekurs i Fältbiologernas regi i tjugoårsåldern lärde han sig att det är väsentligt att hålla eggen vass och att ha rätt vinkel mellan lieblad och orv, som skaftet kallas. Då tändes flera ljus i hans sinne, även entreprenörens. Kanske kunde han jobba med naturvård? Lieslåtter rentav?

– Man kommer långt med nyfikenhet och passion. I hela mitt vuxna liv har jag funderat på hur jag ska optimera saker och på hur jag ska kunna leva hållbart. Jag brinner för smarta, miljöanpassade lösningar.

Där passade lieslåttern in, men Janne försörjde sig som bagare några år innan han kunde bli professionell lieman. Bakandet fick dock sättas på paus när han och några kompisar fick sina första påhugg som slåtterlag åt länsstyrelsen i Östergötland 2006. Snart blev uppdragen fler och numera kan Jannes arbetslag slå cirka femtio hektar ängsmark på en sommar och ha basläger på sju-åtta platser. De flesta områdena är runt en hektar (10 000 kvadratmeter) stora, de största 3,5 hektar. Det krävs i snitt sjuttio timmars arbete per hektar.

Man hjälps först åt med att hacka bort en del sly, stubbar och buskar med rötterna, för att minska risken att slå i och förstöra eggen. Men det finns alltid jordfasta stenar som man måste lirka sig förbi med lien genom att vara kvick och precis i sina rörelser.

– Det krävs visserligen lite övning och teknik för att slå med lie på ett bra sätt, säger Janne. Men egentligen är det inte särskilt svårt. Det mesta handlar om att hålla eggen vass

Enligt Janne Wester är lien överlägsen den motordrivna röjsågen – som också används vid ängsslåtter – på nästan alla sätt. Lien kapar gräset med ett rent skär. De små bitar mosat gräs som en röjsåg lämnar efter sig kan verka som en bagatell, men de är nästan omöjliga att räfsa bort och blir istället liggande och göder jorden när de bryts ner, berättar han. Lien lämnar längre strån som lätt kan tas bort.

De högafflar och räfsor som används av Westers slåtterlag har trimmats ner för att bli så lätta som möjligt.

– Det kan ändå vara oerhört tungt att räfsa i regn, säger Janne. Men när man är ute så här mycket som jag märker man faktiskt att det inte regnar särskilt ofta under sommaren.

När slåtterperioden är över i början av september körs släpet med det nedpackade baslägret tillbaka hem till Janne Westers gård på Östgötaslätten och sorteras in i ladorna för vinterförvaring. På gården finns bland annat en stor äng som han anlade på en före detta spannmålsåker för sjutton år sedan. Familjen ville ha mer blommor och sådde in åkern med äkta svenska ängsfrön. Det gick över all förväntan.

– Nu har vi ett blomsterhav som sprider sig överallt; i gräsmattan, i allén och runt odlingarna. Jag har räknat till sjuttio olika växtarter bara i ängen, säger Janne.

Erfarenheterna på hemmaängen tar han med sig när han de närmaste åren ska anlägga ängar på åkermark i samarbete med hugade regionala bönder, med bidrag från länsstyrelsen i Östergötland. Tanken är att visa på nya möjligheter för jordbruket att bidra till biologisk mångfald.

Janne Wester arbetar också för att öka ängsbruket genom att sprida kunskap om hur man anlägger och sköter ängar, oavsett om det handlar om gamla betesmarker eller i en villaträdgård.

Han ger på alla sätt intryck av att vara väldigt nöjd med sitt ovanliga arbetsliv.

– Det är roligt och meningsfullt att arbeta för biologisk mångfald. Lieslåtter med lägerliv och bad varje dag är dessutom ett utmärkt sätt att optimera sommaren!