Spargrupper för kvinnor, naturen och samhället

Text och foto: Troy Enekvist

En höna springer över den hårda jorden, med en rad duniga kycklingar efter sig. Dagens första solstrålar tränger fram samtidigt som Ema Andissone hjälper sin son att göra sig redo för skolan.

– Det är tack vare vår spargrupp som jag lyckas betala för mina barns skolgång, säger hon och tillägger att hon även kunnat stötta familjen genom att köpa en tv, ett kylskåp och en soffa. Saker som familjen tidigare saknade.

Vi befinner oss i byn Chipalapala, på landsbygden i nordvästra Moçambique. Här ligger Cahora Bassa-dammen, som är en av Zambeziflodens två största dammar.

Zambezi är en av Afrikas längsta floder och flyter genom stora delar av östra och södra delarna av kontinenten. Floden är också ett livsviktigt ekosystem som försörjer miljontals människor längs dess väg, och för samhällen som Chipalapala är situationen för floden direkt kopplad till deras egen framtid.

Hoten mot Zambezifloden och dess omgivningar består bland annat av konflikter mellan människor och vilda djur, överexploatering av naturresurser och klimatförändringarna. Därför arbetar WWF, tillsammans med lokala partners, för att stärka och återställa ekosystem. För att gynna både människor och natur.

Ema Andissone tar fram en kvast och börjar städa. Tv:n står på och ett musikprogram fyller rummet medan hon sveper över betonggolvet i huset som är byggt av tegel. Från taket hänger färggranna tyger som fungerar som innerdörrar. På väggen hänger en bild av Jesus med törnekrona.

Efter flera år av kraftig torka i södra Afrika är vattennivån i Cahora Bassa-dammen nu den lägsta på årtionden. Det har lett till att det är svårare att nyttja resurserna som floden för med sig. Tidigare gick floden just utanför byn, nu ligger den flera kilometer bort.

– När man pratar med de äldre säger de att detta är någonting helt nytt, att de inte sett något som liknar detta tidigare, säger Ema och tillägger att majoriteten av människorna som bor här är helt beroende av fisket för sin försörjning.

Torkan har även drivit elefanter från grannlandet Zimbabwe till dammen, i jakt efter vatten. Deras migrationskorridor går också alldeles förbi Chipalapala vilket leder till stora problem då de kommer allt närmare byn, i grupper på mellan 40 och 50 djur.

Elefanterna är både ett direkt hot mot människorna, men också mot deras försörjning.

Jordbruksmarkerna ligger utanför byn, vilket sammanfaller med elefanternas väg till dammen. Till följd av detta tvingas de skörda sina grödor mycket tidigare än när det skulle vara mest gynnsamt för att inte riskera att förlora allt då elefanterna passerar.

Efter att Ema städat färdigt går hon till marknaden. Vägen är täckt av sand. När hon kommit fram stannar hon för att prata med några väninnor. Runt om dem byggs marknaden om, från enkla högar av varor på marken till stånd med tak.

Virket till bygget kommer från olagligt avverkade träd, som en WWF stödd grupp som arbetar med att övervaka naturresurserna i området, beslagtagit från skogsskövling i området. Nu används det till byns gemensamma projekt. Efter att virket konfiskerats av myndigheter och de utrett ärendet tillfaller det byn.

Ema köper lite kött och grönsaker innan hon börjar gå hemåt igen för att tillaga maten. Efter lunch ska hon tillbaka till byns centrum för att delta i ett möte i spargruppen som hon är med och driver.

För Ema hänger ekonomin och naturen direkt samman. Hon är beroende av naturen för att tjäna pengar, men behöver också pengar för att kunna nyttja resurserna hållbart.

– Jag köper fisk, steker den och säljer, säger hon.

Pengarna hon investerar kommer från avkastningen hon får från spargruppen.

Men med det nya läget med klimatförändringarna och vattenproblematiken tror hon att spargruppen kan bli en möjlighet för fler kvinnor att hitta nya inkomstmöjligheter i framtiden.

–  Spargruppen ger oss en chans att skapa nya möjligheter och tackla den situation vi står inför, säger Ema.

Moçambique är ett av världens fattigaste länder, med årtionden av krig och politisk instabilitet bakom sig. Klimatförändringar och fattigdom har slagit hårt, och WWF stöttar lokala organisationer som arbetar för att bygga motståndskraft – både hos människor och naturen. Genom att stärka kvinnors självständighet i samhället så gynnar det samtidigt en hållbar utveckling för både människor och natur. Målet är att människor och natur ska kunna samexistera på ett hållbart sätt.

– För många kvinnor i Moçambique är naturen en direkt källa till försörjning och trygghet. Det är också dem som drabbas hårdast när ekosystemen försvagas. Genom att stärka naturen ökar också kvinnornas handlingsutrymme och ekonomiska självständighet, säger Catarina Silveira, programsamordnare på Världsnaturfonden WWF.

WWF arbetar för att öka kvinnors deltagande i insatser för naturen. Om både kvinnor och mäns kunskaper och erfarenheter kan tas tillvara kan arbetet göras mer effektivt.

– Vi får många berättelser om hur kvinnors möjlighet att delta i nya roller inom naturvården också ökar deras självförtroende och deras möjligheter att ta makten över sina liv inom flera områden. Det blir alltså en god cirkel. För att nå hållbar utveckling måste vi arbeta med sociala och ekologiska aspekter som en helhet, i stället för som separata saker, säger Lisa Arlbrandt, senior rådgivare för jämställdhet och rättigheter på WWF.