De vilda ryggradsdjuren har minskat med 73 % på 52 år. Det visar senaste utgåvan av Living Planet Report, som är WWFs återkommande kontroll av jordens hälsotillstånd. Men det finns ändå tecken som inger hopp: naturen kan fortfarande återhämta sig om vi agerar nu.
Rapporten undersöker hur populationsstorleken hos övervakade vilda ryggradsdjur – fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur – utvecklats mellan 1970 och 2022. Och resultatet är tydligt: storleken på dessa populationer minskar drastiskt. Förlusterna har varit som störst i tropiska regioner med stor biologisk mångfald, såsom Latinamerika, Afrika och delar av Asien och Stillahavsområdet. Nedgångstakten är lägre i Europa och Nordamerika, men det beror delvis på att dessa regioner förlorade en stor del av sin vilda fauna redan innan mätningarna startade 1970.
Men varför är de vilda ryggradsdjuren på tillbakagång? Globalt sett är den främsta orsaken att arternas livsmiljöer försvinner och försämras. Andra faktorer som bidrar är överexploatering såsom ohållbar jakt och fiske, klimatförändringar, föroreningar, invasiva arter och sjukdomar.
Men allt är inte nattsvart. Även om världens biologiska mångfald minskar i alarmerande takt, så visar framgångsrika naturvårdsinsatser från hela världen att det går att vända utvecklingen för utsatta arter. Men för att vända trenderna för naturen på allvar räcker inte enbart naturvård, utan vi behöver vi angripa de bakomliggande orsakerna till förlusterna.
För att ta tempen på hur planeten mår använder rapporten det globala Living Planet Index (LPI), som visar hur populationerna av vilda ryggradsdjur utvecklas över tid. 2026 års utgåva har studerat totalt 35 803 populationer av 5 790 arter av ryggradsdjur, vilket är nästan 300 fler arter än i föregående rapport.
Rapporten visar att storleken på bestånden av undersökta ryggradsdjur minskat med i snitt 73 %, mellan 1970 och 2022. Siffran är oförändrad sedan den förra rapporten 2024, men det beror inte på att läget har stabiliserats. Tvärtom visar den nya mätningen en ihållande minskning sedan 1970, och det finns inga tecken på att förlusterna har avtagit under de senaste åren. Att trenden är så konsekvent, även nu när nya data lagts till, visar med ännu större tillförlitlighet hur stora förlusterna är.
Läget ser olika ut för arter som finns på land, i sötvatten och i havet. Hos landlevande ryggradsdjur – till exempel i skogar, gräsmarker och öknar – har populationsstorlekarna minskat med i snitt 69 % . Den främsta orsaken till nedgången är att arternas naturliga livsmiljöer försämrats, såsom förlust av världens skogar.
Den största nedgången syns i sötvatten, det vill säga i floder, sjöar, våtmarker och vattendrag, där populationsstorlekarna minskat med hela 85 %. Arterna här påverkas av bland annat föroreningar, överfiske och förlust av livsmiljöer, liksom vattenkraft och annat som förändrar vattendragens naturliga flöden.
I det djupa blå – i havet – har de undersökta populationerna minskat med i snitt 59 %. Att nedgången inte är riktigt lika kraftig som i sötvatten och på land, beror på att många fiskarter har gynnats av bättre förvaltning av fisket, starkare regelverk och utvecklad övervakning och rapportering. Samtidigt är trenden fortsatt negativ för många marina arter och läget är allvarligt för till exempel hajar och rockor.
Läs mer om Living Planet Report
Living Planet Index per ekosystemtyp från 1970 till 2022 för marina ryggradsdjur, landlevande ryggradsdjur respektive ryggradsdjur i sötvatten. De vita linjerna visar indexvärdena, medan de skuggade fälten visar den statistiska osäkerheten.
”Trenden är fortsatt allvarlig för världens biologiska mångfald. Men det finns också positiva trender hos vissa populationer, vilket ger hopp om att det går att vända utvecklingen. Till exempel har tigrar ökat från 3 200 till omkring 5 700 individer. Det är ett bevis på vad vi kan uppnå med gemensamma insatser”
Olle Forshed, expert inom biologisk mångfald på WWF.
Den biologiska mångfalden är på nedgång världen över. Men de övergripande siffrorna ger inte hela bilden. Här finns också framgångshistorier – för medan 50 % av populationerna i Living Planet Index minskar, är övriga stabila eller ökar. Och det finns många exempel på populationer som återhämtat sig tack vare bevarandeåtgärder.
Naturvårdsåtgärder har förhindrat utrotningen av flera fågel- och däggdjursarter och forskning visar att riktade insatser, såsom skydd av arter och områden samt restaurering av livsmiljöer, kan göra stor skillnad.
Även lokala initiativ kan ha stor betydelse. På ön Masakambing i Indonesien införde byarna själva regler och förordningar som förbjöd fångst, innehav och transport av den akut hotade gulkindade kakaduan. Inom tio år hade populationen fördubblats, efter att tidigare ha drabbats hårt av illegal handel.
Men för att vända trenderna för naturen på allvar räcker inte enbart naturvård, utan vi behöver angripa de bakomliggande orsakerna till förlusterna. Tre system ligger bakom stora delar av förlusten av biologisk mångfald globalt: Energisystemet, genom att förbränningen av fossila bränslen orsakar klimatförändringar som driver på förlusten. Matsystemet, genom framför allt att naturliga livsmiljöer omvandlas till jordbruksmark. Och finanssystemet, genom att stora investeringar går till naturskadliga verksamheter.
Läs mer om hur vi kan ställa om de tre systemenFör att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald behövs kunskap, ekonomiska resurser och en omfattande samhällsomställning. Men det behövs också hopp. Inte hopp i form av optimism eller önsketänkande, utan som drivkraft vid svåra utmaningar.
Inom psykologin ses hopp som uppbyggt av tre delar: att ha mål att sträva mot, att se en möjlig väg framåt och att ha handlingskraft, det vill säga en möjlighet att agera och en tro på att egna och gemensamma insatser gör skillnad.
Förutom detta behövs det som brukar kallas resiliens – förmågan att fortsätta trots motgångar och att anpassa sig när omständigheterna förändras.
Gemensamma insatser gör skillnad. Här är några arter som kommit tillbaka från utrotningens rand – tack vare envist arbete för att rädda dem.
Länge såg det riktigt illa ut. Men 2025 blev en milstolpe: den gröna havssköldpaddan (Chelonia mydas) flyttades från starkt hotad till livskraftig på den internationella rödlistan efter årtionden av insatser i runt 80 länder. Ett tydligt exempel på vad som kan hända när många arbetar mot ett gemensamt mål.
Läs mer om gröna havssköldpaddor
Nu kan fler tigrar skymtas till runtom i världen – mellan 2010 och 2025 ökade antalet vilda tigrar (Panthera tigris) med över 70 %. Detta efteren lång period av kraftig minskning. Stärkt skydd mot tjuvjakt är en av flera faktorer bakom framgången.
Läs mer om tigern
Afrikanska savannelefanter (Loxodonta africana) minskar i antal över stora delar av sitt utbredningsområde och klassas fortfarande som starkt hotad. Men det finns hopp: på vissa platser i södra Afrika ökar populationerna. En nyckel har varit att ge människorna i området mer ansvar för elefanternas överlevnad.
Läs mer om savannelefanten
År 2010 var läget akut. Bestånden av både atlantisk blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) och stillahavsblåfenad tonfisk (Thunnus orientalis) hade minskat kraftigt. Men tack vare bland annat engagemang hos kockar och ändrat fritidsfiske har den negativa utvecklingen vänt.
Läs mer om blåfenade tonfisken
Även här i Sverige är naturen hårt pressad. Allt tyder på att Sverige misslyckas med att bevara den biologiska mångfalden och att framtiden är osäker för många svenska arter och ekosystem.
Det visar den svenska sammanfattningen av Living Planet Report, som även ger en översikt av hur det går för Sveriges biologiska mångfald, baserat på ett underlag från SLU Artdatabanken. Där har flera olika mått och bedömningar använts för att beskriva läget för naturen.
Bland annat har allt fler arter rödlistats över tid, vilket betyder att de har förhöjd risk att försvinna från landet. Och inget av Sveriges miljömål som direkt berör biologisk mångfald kommer att nås med befintliga åtgärder, visar utvärderingar.
Samtidigt finns ljusglimtar som visar att det går att vända utvecklingen. Flera arter har återhämtat sig tack vare naturvård, som skydd eller restaurering av livsmiljöer, eller mer omfattande förbättringar i miljön.
Nu behöver insatserna skalas upp!
Även om läget för den biologiska mångfalden är allvarligt visar erfarenheter att vi kan vända utvecklingen. Här är exempel på hur insatser från olika delar av samhället hejdat, eller till och med vänt, nedåtgående trender för svenska arter – trots stora utmaningar.
Ett tjugotal häckande par var vad som återstod i Sverige på 1920-talet. Idag är sångsvanarna (Cygnus cygnus) sannolikt fler än på länge – ett lysande exempel på hur naturen kan återhämta sig med rätt beslut och insatser.
Läs mer om sångsvanen
Tidigare i år nåddes en glädjande milstolpe – då uttern (Lutra lutra) lämnade den svenska rödlistan. Att uttern numera betraktas som livskraftig är en historisk framgång.
Läs mer om uttern
För drygt 60 år sedan dog klockgrodan (Bombina bombina) ut i Sverige. Men tack vare ett starkare skydd och återintroduktion av arten räknas den idag som livskraftig, trots att populationerna fortfarande är små.
Läs mer om klockgrodan
Bättre miljölagstiftning, jaktförbud, stödutfodring med giftfri mat – det krävdes decenniers kamp för att rädda våra svenska havsörnar. Idag ser vi ett enastående resultat!
Läs mer om havsörnen
Även om enskilda arter har återhämtat sig tack vare bevarandeinsatser, så kräver krisen för den biologiska mångfalden något större: en omställning av de system som orsakar förlusterna. Det handlar framförallt om energisystemet, matsystemet och finanssystemet.
Om vi ska kunna vända trenderna för naturen på allvar behöver dessa system förändras i grunden. Här är två exempel på hur vi kan driva utvecklingen i rätt riktning inom matsystemet, som är den enskilt största orsaken bakom förlusten av biologisk mångfald globalt.
Det vi äter påverkar vår planet i högsta grad. Och de matval vi gör formas av de miljöer vi rör oss i varje dag – butiken, skolan, på väg till träningen, i mobilen och på digitala plattformar.
Läs mer om matmiljöer
Ingen aktör kan på egen hand ställa om hela matsystemet. Därför är samarbete i hela livsmedelskedjan avgörande för att nå verklig förändring.
Läs mer om matsystemet
Sverige har förbundit sig till målet att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald till 2030. Det är samma år som nuvarande mandatperiod avslutas. Men för att nå detta mål krävs en omställning av hela samhället. Detta är vad WWF kräver av regeringen och riksdagen:
Vi kan alla bidra till att skapa en hållbar framtid. Läs mer om hur du kan engagera dig för naturen och klimatet.
Senast ändrad 08/10/26
