Living Planet Report är en rapport från WWF International som tar tempen på hur vår planet mår. Den visar tillståndet för den biologiska mångfalden, trycket på naturresurserna och ekosystemen och tar upp effekterna för mänskligheten.
Living Planet Report är världens ledande vetenskapsbaserade analys av vår planets hälsa och påverkan av mänsklig aktivitet. Rapportens viktigaste bas är Living Planet Index (LPI) som visar hur populationsstorlekarna för de undersökta ryggradsdjuren i världen utvecklats från 1970 till 2022. Vartannat år släpps rapporten av WWF, med insikter från ledande experter och andra organisationer världen över. Det är en hälsokontroll för vår planet som beskriver
Sedan den första upplagan av WWFs Living Planet Report kom ut för drygt 20 år sedan har den återkommande gett oss en bild av tillståndet på jorden och läget för ryggradsdjuren. Upplaga efter upplaga av rapporten visar tydligt att vi måste hitta nya sätt att genomföra de lösningar vi redan har för att minska naturförlust och stärka den allt mer utarmade biologiska mångfalden. Årets rapport lyfter att utvecklingen går att vända och att arbetet behöver ske tillsammans med de människor som är mest beroende av ett välfungerande ekosystem och biologisk mångfald.
Hur har forskarna kommit fram till resultatet i Living Planet Report och varför använder de sig av just den metoden? I videon förklarar WWFs naturvårdsexpert Olle Forshed vetenskapen bakom rapporten.
Living Planet Index (LPI) är ett jämförelsetal som tagits fram av organisationen Zoological Society of London. Living Planet Index (LPI) är själva kärnan i Living Planet Report och visar den genomsnittliga förändringen i storleken på vilda populationer av ryggradsdjur över tid. Populationerna kan vara allt från stora fågelkolonier med tusentals individer, till arter som naturligt förekommer i små bestånd såsom ensamlevande tigrar och isbjörnar.
I 2026 års utgåva omfattar rapporten 35 803 populationer av totalt 5 790 arter av vilda ryggradsdjur – fåglar, däggdjur, amfibier, reptiler och fiskararter. Det är nästan 300 fler arter än i föregående rapport från 2024.
Olika upplagor av LPI är inte direkt jämförbara, eftersom de omfattar olika uppsättningar arter och populationer. Nästan 300 fler arter har lagts till i datasetet sedan LPR 2024 och täcker en längre tidsperiod för varje utgåva. Men det vi kan se är att själva kurvan stadigt går nedåt för varje rapport, och inte heller årets kurva visar några tecken på att avstanna.
Rapporten belyser den allvarliga naturkrisen som hotar många livsmiljöer och arter, samtidigt som den understryker att förändring är möjlig. Nyckelbudskapen i rapporten är följande:
Naturen är pressad – det nya LPI:t visar på en -73-procentig nedgång i den genomsnittliga storleken på undersökta populationer hos vilda ryggradsdjur sedan 1970. Men det är inte för sent att vända utvecklingen. Årets rapport lyfter forskning om hur hopp kan fungera som en drivkraft till förändring.
Globalt sett är de största drivkrafterna bakom förlusten av biologiska mångfald att viktiga livsmiljöer försvinner, överexploatering och klimatförändringar. Dessa drivs sedan i huvudsak av hur vi globalt producerar mat och energi samt hur vi hanterar och styr våra finansiella flöden. Sättet som vi producerar mat är den enskilt största orsaken till förlusten av biologisk mångfald. Och den biologiska mångfalden är viktig för oss på så många sätt. Den förser oss med mat, vatten och ren luft, men utgör även grund för exempelvis mediciner.
För att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald behövs inte bara kunskap och ekonomiska resurser – utan en omfattande samhällsomställning. Och för det behövs hopp, som en drivkraft vid svåra utmaningar. Därför lyfter rapporten flera exempel där naturvård och andra mer omfattande insatser för naturen gjort verklig skillnad. Samtidigt beskrivs positiva tippningspunkter, en nyckel till att snabba på den viktiga omställningen för att motverka naturkrisen. Men för att vända naturkrisen räcker det inte med att rädda enskilda arter. Vi behöver skala upp insatserna och förändra de system och strukturer som driver förlusten av biologisk mångfald.
Living Planet Index (LPI) är ett index som tagits fram av organisationen Zoological Society of London. Living Planet Index (LPI), som är själva kärnan i Living Planet Report, och mäter den genomsnittliga förändringen i storleken på vilda populationer av ryggradsdjur över tid. Populationerna kan vara allt från stora fågelkolonier med tusentals individer, till arter som naturligt förekommer i små bestånd såsom ensamlevande tigrar och isbjörnar.
I årets index ingår nästan 300 fler arter jämfört med det senaste Living Planet Index, som släpptes 2024.
”Arter” och ”populationer” är två grundläggande nivåer för klassificering av organismer. En art är en grupp av liknande organismer som kan korsa sig med varandra, medan en population är en grupp av individer av en art som lever inom samma geografiska område. Genom att kolla på Living Planet Index kan man se om en arts förekomst har ökat eller minskat. Living Planet Index berättar inte om det totala antalet individer i en art.
Ja, rapporten innehåller Living Planet Index per IPBES-region och per system. Dessa innefattar sötvatten, land och hav).
Living Planet Index-resultaten är beräkningar av genomsnittliga trender. Antalet arter som har positiva och negativa trender är mer eller mindre lika stort. Men då omfattningen av de minskande trenderna överstiger omfattningen av de ökande trenderna resulterar i en genomsnittlig minskning för det globala LPI. Detta tyder också på att det globala Living Planet Index inte drivs av bara ett fåtal mycket hotade arter, utan att det finns ett stort antal arter i varje grupp som tillsammans ger en genomsnittlig nedåtgående trend.
Living Planet Index och andra indikatorer som visar på naturens tillbakagång visar på en obehaglig sanning. Även om våra ansträngningar för att bevara arter och ekosystem har varit framgångsrika i vissa områden, har de inte hållit jämna steg med de obevekliga påfrestningar som ligger till grund för deras tillbakagång.
Utan bevarandeinsatser skulle situationen utan tvekan vara mycket värre, men för att stoppa och vända förlusten av natur kommer det att krävas grundläggande förändringar i våra samhällen och ekonomier för att hantera dessa påfrestningar. Det kommer också att krävas nya synsätt på naturvård, där man inser att det inte är frivilligt att ta hand om naturen, utan att det är avgörande för allas välbefinnande. Kort sagt, naturvård är en nödvändig del av lösningen, men kan aldrig vara tillräckligt på egen hand.
Living Planet Index (LPI) hjälper oss att se förändringar i naturen från 1970 till idag genom att spåra storleken på djurpopulationer och hur de förändras. LPI är en tidig varningsindikator för ökad utrotningsrisk och den potentiella förlusten av ekosystemets funktion och motståndskraft. LPI är en av ett antal indikatorer för biologisk mångfald som har utvecklats för att mäta olika aspekter av naturen och för att bedöma dess status och förändring över tid. De kan också hjälpa oss att förstå var och hur vi ska fokusera våra naturvårdsinsatser och att förutse hur naturen kan komma att förändras under olika scenarier.
Living Planet Index (LPI) är en indikator som används för att spåra förändringar i den relativa förekomsten av populationer av vilda arter över tid och Living Planet Database (LPD) är den datalagring som indexet baseras på. LPI är en ögonblicksbild av tillståndet för den biologiska mångfalden vid en given tidpunkt, medan LPD ständigt kompletteras.
Det totala antalet arter och populationer som ingår i det globala LPI är något lägre än det totala antalet som ingår i LPI-databasen. Slutligen innehåller databasen uppgifter om vissa icke ryggradslösa arter (t.ex. de fjärilsarter som används för att beräkna LPI för fjärilar som presenterades i en tidigare rapport) som inte ingår i den globala trenden.
Över hela världen räknas vilda djur av en mängd olika skäl. Om sådan övervakning görs under flera år i ett visst område kan det indikera hur storleken på populationen på just den platsen har förändrats. LPI använder dessa förändringar i populationsstorlekar för att fastställa om den relativa förekomsten av övervakade arter i genomsnitt har ökat, minskat eller förblivit densamma. För att göra detta hämtas information om förändringar i förekomst från Living Planet Database och sedan beräknas ett genomsnitt.
Vi kan inte jämföra Living Planet Index mellan olika rapporter. Men i senaste rapporten ser vi inga tendenser till att kurvan stabiliseras eller vänder uppåt.
Trots den alarmerande totala nedgången i artpopulationer som visas i LPI, innehåller uppgifterna också många populationer som har stabiliserats eller ökat till följd av bevarandeinsatser. Till exempel ökade delpopulationen av bergsgorillor med cirka 3 procent per år mellan 2010 och 2016 i Virungabergen i Östafrika, och den europeiska bisonoxen kom tillbaka i Centraleuropa.
Skyddade och bevarade områden har bromsat utrotningstakten för däggdjur, fåglar och amfibier med uppskattningsvis 20-29 procent och en nyligen genomförd analys visade att bevarandeåtgärder har haft en positiv nettoeffekt. Men det räcker inte med isolerade framgångar och att bara bromsa naturens tillbakagång.
För att stoppa och vända naturförlusten till 2030 krävs inte bara bevarandearbeten i större skala, utan också att man systematiskt tar itu med drivkrafterna bakom naturförlusten. Det omfattar bland annat livsmedelsproduktionen, konsumtionen och avfallshantering, mängden och typerna av energi som vi använder, och finansieringen för att stödja omvandlingen av dessa system.
Vissa arter som är viktiga för den marina näringskedjan, som hajar och rockor, visar kritiska nivåer av nedgång. Vissa fiskbestånd visade tecken på nedgång före 1970 och vissa utarmades under 1980- och 90-talen, vilket skulle innebära att bestånden är på en låg nivå men att trenden visar på små förändringar.
Living Planet Report 2024 tar också upp risken för massdöd av korallrev i takt med att planeten närmar sig farliga tipping points. Värmeböljor som drivs på av klimatförändringar leder till varmare ytvatten och orsakar storskalig korallblekning. Varje blekningstillfälle försvagar korallrevens motståndskraft och de blir oförmögna att klara av andra påfrestningar, som föroreningsavrinning från land och överfiske. IPCC har förutspått att 70-90% av korallreven kommer att dö redan vid en global uppvärmning på 1,5°C. En massdöd av korallrev skulle förstöra fisket och minska stormskyddet för hundratals miljoner människor som bor vid kusterna, eftersom reven fungerar som buffertar mot vågor, stormar och översvämningar.
Senast ändrad 08/10/26
