Den 24 mars i år nåddes en glädjande milstolpe – då avfördes uttern från Artdatabankens rödlista. Att uttern numera betraktas som livskraftig är en historisk framgång, ett resultat av ett aktivt naturvårdsarbete och bättre miljölagar.
I början av 1900-talet syntes utter över nästan hela Sverige. Men på 1940-talet bedrevs omfattande utterjakt; dels för den vackra pälsens skull, dels för att uttern ansågs konkurrera med människan om fisk. När sedan miljögifter som DDT och PCB gjorde entré slogs stora delar av stammen ut. 1968 fridlystes arten, men en skattning på 1980-talet visade ändå på blott cirka 500 djur i landet.
Tack vare över fyra decennier med samlade naturvårdssatsningar och påverkanskampanjer, där bland andra WWF, Naturskyddsföreningen, Svenska Jägareförbundet, Föreningen Rädda Uttern i Småland och Trafikverket var involverade, kan vi glädjas åt att uttern numera är livskraftig. Några av åtgärderna är återställda våtmarker och småvatten som länkats samman till större system. Faunapassager, som torrtrummor och spänger, som gör att uttern riskfritt kan kila under eller över hårt trafikerade vägar, har också varit viktiga. Annat betydelsefullt är spårning och inventering för att kontrollera och analysera beståndet.
Samtidigt har en restriktiv miljölagstiftning med förbud mot DDT pcj PCB varit direkt avgörande för utterns återhämtning. Miljögifter slog ut uttrarnas, och flera andra arters reproduktion.
Numera syns uttern på platser där den inte förekommit på flera årtionden. Bland annat har den återvänt längs kusterna, särskilt i Östersjöområdet, och sedan några år har man regelbundet hittat spår av utter på Öland. Levande exempel på hur det går att vända utvecklingen i en bättre riktning när de rätta besluten fattas.
WWF har arbetat för att rädda den svenska utterstammen i många år. 1974 startade WWF Projekt Utter tillsammans med Svenska Jägarförbundet och Naturskyddsföreningen. Inventeringar visade att det endast fanns utter på några få ställen i landet, och att det totala antalet uppgick till endast 500–1000 individer. WWF stöttade också de första analyserna av döda uttrar, som genomfördes av Naturhistoriska Riksmuseet. Analyserna visade höga halter av PCB. WWF, tillsammans med andra miljöorganisationer, tryckte på för bättre miljölagstiftning.
På senare år har arbetet handlat om att återskapa utterns livsmiljöer genom våtmarksprojekt och vattenanpassade skogsbruksplaner.
– De mest avgörande insatserna har varit utfasningen av miljögifter som PCB, restaurering och skydd av vattenmiljöer och åtgärder som minskat trafikdödlighet, säger Jessica Ångström, WWFs expert på svenska arter, och fortsätter:
– Att uttern nu är tillbaka visar att det faktiskt går att rädda arter som är nära utrotning. Det kräver olika insatser, det kräver tålamod – men det går!
Utter (Lutra lutra)
WWF tar tempen på hur planeten mår i senaste upplagan av rapporten.
Senast ändrad 07/10/26
