Långbensgrodan är en brungroda och en riktig mästerhoppare – den kan hoppa upp till två meter upp i luften.
Långbensgrodan har varit rödlistad sedan mitten av 1990-talet. Men tack vare generellt naturvårdsarbete och vissa riktade åtgärder klassas nu arten som livskraftig, även om populationerna fortfarande är små.
I lövskogar, sumpskogar, kärr och bäckar runtom i Sverige kan man hitta den lilla långbensgrodan – i sydöstra Skåne, Blekinge, delar av Småland och på Öland för att vara exakt. Detta är en liten brungroda och en riktig mästerhoppare som kan hoppa upp till två meter upp i luften.
Det allra största hotet mot långbensgrodans överlevnad i Sverige är omvandlingen av löv- och blandskog till planterad granskog, eftersom granar som växer upp kring skogskärren försämrar lokalklimatet i artens lekvatten. Igenplantering, igenväxning av betesmarker och exploatering av livsmiljöer är andra hot mot arten. Men tack vare ökad medvetenhet och ekonomiska stöd för naturvårdsinsatser har man kunnat vidta positiva åtgärder som gynnat arten positivt.
Några insatser som varit betydande för hotade arter som långbensgrodan är:
Dessa insatser har på olika sätt bidragit till att bevara och restaurera långbensgrodans livsmiljöer, till exempel genom att stoppa avverkningar och ta mer hänsyn till arten inom skogsbruket på platser där man vet att arten finns. Dessutom har ett viktigt samarbete mellan markägare, skogsstyrelse och kommuner etablerats, för de aktiva åtgärder som har gjorts för långbensgrodan.
Idag är arten inte längre rödlistad, och från att ha klassats som sårbar bedöms den idag vara livskraftig. Den här utvecklingen visar därför att en negativ trend går att vända när viktiga livsmiljöer får finnas kvar och gemensamma naturvårdsåtgärder ger arter utrymme att återhämta sig.
WWF tar tempen på hur planeten mår i senaste upplagan av rapporten.
Senast ändrad 07/10/26
