Beståndet av atlantisk blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) hade minskat med 80 procent vid 2010, och arten klassificerades som starkt hotad. Klassificeringen innebar att det var mycket hög risk att den dog ut i det vilda. Beståndet av stillahavsblåfenad tonfisk (Thunnus orientalis) hade också minskat dramatiskt och endast 2 procent av den ursprungliga beståndsstorleken återstod. Detta gjorde att arten klassificerades som sårbar – arten löpte alltså en ökad risk att dö ut.

Insatserna som gjorde skillnad

Den positiva utvecklingen möjliggjordes genom flera insatser:

• En kombination av konsumentkampanjer och leverantörsbojkotter,
• åtaganden från kockar och återförsäljare,
• reformer inom fritidsfisket
• samt en samordnad regional fiskeriförvaltning med minskade kvoter, storleksbegränsningar, skydd av lekområden och kontroll av landningar.

För att den positiva utvecklingen för den blåfenade tonfisken ska bestå i takt med att haven blir varmare krävs resiliensbaserade förvaltningsstrategier och fortsatt vaksamhet, särskilt mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.