Blåmusslor (Mytilus edulis) är ett vanligt inslag längs våra svenska kuster. De lever i havet på stenar, klippbottnar och andra fasta underlag ned till cirka 10 meters djup. För att hålla sig kvar på underlaget producerar de starka trådar, så kallad byssus.
Musslorna sitter ofta i täta kluster och kan på mjukare bottnar bilda stora bankar med upp till 12 000 individer per kvadratmeter. De lever av små växtplankton. På västkusten odlas blåmusslor kommersiellt. I Östersjön blir blåmusslan betydligt mindre på grund av den låga salthalten. Blåmusslan är vanlig i de södra delarna och utgör viktig föda för bland annat ejder och flundra.
Förekomst
Blåmusslor finns längs hela den svenska kusten. Chilensk blåmussla (Mytilus chilensis) lever vid Chiles kuster och grönmusslan (Perna canaliculus) förekommer naturligt i Nya Zeeland, men odling förkommer också.
Fångstmetoder
Musslor kan skördas/fiskas endera för hand, med skrapor eller med bottentrål. Musselodlingar är vanliga.
WWFs råd
Bra val
- Odlad i Sverige, Danmark, Tyskland, Frankrike, Spanien (M. edulis)
- Odlad i Norge, Kina och England (M. edulis)
- Odlad eller handplockad i Nya Zeeland, sydvästra Stilla havet (P. canaliculus)
- Odlad i Chile (M. chilensis)
Undvik - (ät max 3-4 gånger per år)
- Trål/bottentrål. Nordostatlanten (Danmark; Limfjord) (M.edulis)¹
Låt bli
- Bottenskrapa, trål/bottentrål. Oavsett fångstområde (se undantag på gult ljus)
- Oavsett produktionssystem och produktionsland (vattenbruk) (se undantag på grönt ljus)
Fångstområden:
¹FAO 27
Projektet delfinansieras av Europeiska unionen (EU). Dess innehåll ansvarar WWF och projektparners inom Eat4Change för och det reflekterar inte nödvändigtvis Europeiska unionens (Eus) värderingar.
