Nästan varje sommar rapporteras det att späckhuggare siktats nära Västkusten, när de följer stim av makrill.
På jakt efter föda förflyttar sig makrillen i stim med perfekt synkroniserade rörelser. Eftersom den saknar simblåsa hindras den inte av vattentryckets förändringar och kan göra blixtsnabba dykningar och uppstigningar. Makrillen avverkar långa sträckor då den vandrar mellan olika vattenområden. Födan består huvudsakligen av djurplankton som den filtrerar genom sina gälar. Större individer tar även småfisk. Makrillen blir könsmogen vid tre–fyra års ålder och är då cirka 30–35 cm lång. Den kan leva till en ålder av 20 år.
Förekomst
Makrill (Scomber scombrus) finns i hela Nordatlanten, Medelhavet och Stilla havet. Sommartid är makrillen en vanlig gäst i Skagerrak och Kattegatt.
Fångstmetoder
Makrill fiskas med lina och spö, notar/skotska snurrevadar, nät/garn, ringnot, trål/pelagisk trål.
Taggmakrillar och makrillar – liknande livsstil, olika familjer
Flera arter som i handeln kallas ”makrill” eller ”taggmakrill” liknar varandra till utseende och beteende, men de tillhör två olika fiskfamiljer och har skilda biologiska egenskaper.
Hästmakrillar (Carangidae): Trachurus trachurus och Trachurus murphyi
Både europeisk taggmakrill och chilensk taggmakrill saknar simblåsa, vilket gör att de snabbt kan byta djup och röra sig smidigt i stora, täta stim. De vandrar långa sträckor i jakt på föda och följer strömmar och säsongsvariationer. Födan består främst av småfisk, kräftdjur och större plankton.
Trachurus trachurus finns i östra Atlanten och Medelhavet, medan Trachurus murphyi dominerar i det produktiva Humboldtströmsystemet i sydöstra Stilla havet. Båda arterna fiskas huvudsakligen med pelagisk trål och ringnot.
Makrillar (Scombridae): Scomber japonicus och Scomber colias
De arter som ofta kallas ”spansk makrill” tillhör samma familj som den vanliga makrillen. De har en simblåsa som gör att de kan hålla ett stabilt djup och simmar i stora, rörliga stim. De gör långa vandringar mellan lek- och födoområden och lever av djurplankton, småfisk och kräftdjur.
Scomber japonicus förekommer i Stilla havet och delar av Atlanten, medan Scomber colias finns i östra Atlanten och Medelhavet. De fiskas med ringnot, pelagisk trål, garn och krokredskap.
WWFs råd
Bra val
- Ringnot, spö- och linfiske. Portugals farvatten (östra delen) (Trachurus trachurus (södra beståndet))¹
- Ringot. Sydvästra Stilla havet (Ecuado) (Scomber japonicus)²
- Ringnot, trål/pelagisk trål. Norska havet, Skagerrak, Kattegatt, Nordsjöns norra del, Färösockeln, Hebridernas farvatten, Irländska sjön, farvattnen väster om Irland, Porcupine bank, Engelska kanalens västra del, Bristolkanalen, Keltiska sjöns norra och södra del, farvattnen sydväst om Irland – östra och västra delen (Trachurus trachurus (västra beståndet))³
- Ringnot. Sydöstra Stilla havet (Chile EEZ) (Trachurus murphyi)⁴
Undvik - (ät max 3-4 gånger per år)
- Ringnot, spö- och linfiske, bur. Nordvästra Stilla Havet (Japan EEZ) (Scomber japonicus)⁵
- Ringnot, trål/pelagisk trål. Sydöstra Stilla Havet (Peru EEZ) (Scomber japonicus⁶
- Ringnot. Biscayabukten (södra del), Portugals farvatten (östra delen) (Scomber colias)⁷
- Ringnot. Adriatiska havet (Trachurus trachurus)⁸
Låt bli
- Lin och spöfiske, notar/skotska snurrevadar, nät/garn, ringnot, trål/pelagisk trål. Nordostatlanten (Scomber scombrus)⁹
- Trål/pelagisk trål. Nordvästatlanten (Scomber scombrus)¹º
- Ringnot, trål/pelagisk trål. Nordsjön (Trachurus trachurus)¹¹
- Trål/pelagisk trål. Nordvästra Stilla havet (Scomber japonicus)¹²
Fångstområden:
¹FAO 27, ICES 9a (södra beståndet), ²FAO 87, ³FAO 27, ICES 2a; 3a; 4a; 5b; 6a; 7a; 7b; 7c; 7e; 7f; 7g; 7h; 7j; 7k (västra beståndet)
⁴FAO 87 (Chile EEZ), ⁵FAO 61 (Japan EEZ), ⁶FAO 87 (Peru EEZ), ⁷FAO 27, ICES 8c, 9a, ⁸FAO 37.2.1 (GSA 17; GSA 18)
⁹FAO 27, ¹ºFAO 21, ¹¹FAO 27 – ICES 4, 4c,7d, ¹²FAO 61
Projektet delfinansieras av Europeiska unionen (EU). Dess innehåll ansvarar WWF och projektparners inom Eat4Change för och det reflekterar inte nödvändigtvis Europeiska unionens (Eus) värderingar.
