Vi riskerar förlora en hel generation elefanter i Kenya

− Torkan i norra Kenya slår ännu hårdare än förra året. Just nu går WWF Sverige in med stöd för att få ut hjälp till de mest drabbade områdena. Elefanter, som behöver dricka upp till 100 liter om dagen, drabbas just nu väldigt hårt. Elefantungarna och mammorna som ger di är de mest utsatta, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.

WWF Kenya har med stöd från bland annat WWF Sverige redan bidragit med mat och dricksvatten till 2 000 hushåll i de hårdast drabbade områdena. Elefanter och andra hotade arter har stödmatats med 2 500 höbalar och man kör tankbilar med vatten till ett nytt borrhål, som pumpar upp vatten och förser en stor damm med dricksvatten till törstande vilda djur.

WWFs bild- och filmmaterial visar djur som törstat ihjäl, uttorkade elefantkalvar och vuxna elefanter som kämpar för att stå upp.

Enligt kenyanska myndigheter har torkan i år hittills dödat över 200 elefanter, närmare 400 grevy zebror och fler än 500 gnuer, bland flera andra arter under de senaste nio månaderna. Många av de som överlevt är svältande och svaga, och kommer därför ofta i kontakt med människor. Torkan slår också hårt på utrotningshotade arter som spetsnoshörningen om inte hjälp når fram.

− I hjordar som WWF följt i åratal ser vi nu att honor och ungar inte överlever krisen. De hungrar och törstar ihjäl. När honan dör stannar ungen vid hennes sida, och dör själv några dagar senare. WWF arbetar med aktutinsatser för att djurlivet ska klara sig igenom krisen. Just nu handlar det främst om att hjälpa till med mat och vatten i drabbade områden”, säger Allan Carlson, naturvårdsexpert, WWF.

Utöver akut krishjälp, handlar det om att på sikt hjälpa elefanterna och djurlivet genom nästa torkperiod.

Taita-Taveta i Kenya där vuxna elefanter sörjer en död unge

− Vi måste också hitta långsiktiga lösningar på klimat- och den ekologiska krisen. Idag förlorar vi biologisk mångfald i en alarmerande takt och vi ser tydligt hur klimatkrisen slår hårt mot de sköra ekosystemen i norra Kenya och på Afrikas horn. Det behövs en ambitiös global plan för att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald senast 2030, avslutar Allan Carlson.