– Över 90 procent av all fisk vi äter kommer från bestånd som är endera överfiskade eller utnyttjade till sin gräns. Klimatförändringar, försurning och förstörda livsmiljöer pressar haven ytterligare – men medvetna konsumenter kan göra skillnad, säger Gustaf Lind, generalsekreterare på Världsnaturfonden WWF.
WWF Fiskguiden visar vägen till mer hållbara val och hjälper oss att skydda haven och dess ekosystem.
Torsk på grönt ljus
För första gången på flera år är det nu möjligt att äta torsk utan att bidra till utarmning av haven. Det handlar om torsk fiskad med långrev utanför Island, där man har ett bestånd som mår bra och en förvaltning som både är effektiv och följer vetenskapliga råd.
Men tyvärr ser situationen inte lika ljus ut för all torsk. Beståndet som fiskas i Barents hav och Norska havet med långrev, nät och garn går från gult till rött ljus. Den trålade torsken från samma område ligger på rött ljus sedan flera år tillbaka, precis som torsk från Östersjön och, med några få undantag, torsk från hela Atlanten.
– När bestånd efter bestånd kollapsar förlorar vi inte bara viktiga matfiskar, utan också arter som håller havet i balans. Alla arter är unika och bidrar till helheten, och när de försvinner blir ekosystemet mindre motståndskraftigt och mer sårbart, säger Inger Melander, havs- och fiskeexpert på Världsnaturfonden WWF.
Regnbåge på gult ljus
Den svenskodlade regnbågen, som står för drygt 85 procent av den svenska matfiskproduktionen hamnar på gult ljus (ät högst 3–4 gånger per år). Bedömningen grundas på fiskfodrets ekosystempåverkan, där både hållbarhet och spårbarhet brister. Dessutom finns risker kopplade till sjukdomsspridning och rymningar från öppna kassar, där den odlade fisken kan interagera med vilda bestånd, vilket innebär konkurrens, predation, smittspridning, hybridisering och habitatförstörelse.
Lax som odlas i slutna, landbaserade system får däremot grönt ljus (bra val). Här är risken för rymningar och sjukdomsspridning nästintill obefintlig, eftersom fiskarna hålls helt avskilda från naturen.
Fortsatta hot mot strömmingen
Strömmingen i egentliga Östersjön har fortsatt rött ljus vilket är en tydlig signal för att beståndet är försvagat. För högt satta kvoter riskerar att skada både ekosystemen och det kustnära fisket.
För att skydda bestånden krävs en kraftig minskning av fisket och en tydlig återhämtningsplan med effektiva bevarandeåtgärder. Utan detta riskerar unika bestånd att försvinna. Majoriteten av den sill som säljs i Sverige är norsk vårlekande sill, som sedan i våras ligger på rött ljus. Bättre alternativ är höstlekande Nordsjösill och isländsk sommarlekande sill.
– Det kan vara svårt att utläsa på en sillburk var och hur fisken är fiskad, och ibland används detta av producenterna för att dölja att den kommer från ohållbart fiske. Ett tips är därför att leta efter den blå MSC-loggan. MSC-certifierad sill fiskas på bestånd som har grönt ljus i WWF Fiskguiden – hittar man en burk med loggan är det alltså ett okej val, säger Inger Melander.
Enligt lag måste fiskproducenter vara tydliga med hur och var fisken är fångad, vilket inte alltid följs, särskilt när det gäller sill. Ofta står det bara att den kommer från FAO 27, vilket är ett enormt område som sträcker sig från västra Azorerna till nordöstra Grönland och vidare till nordost om Kolahalvön. Det är i praktiken lika vagt som att säga att fisken helt enkelt har fiskats "någonstans i havet".
– Producenterna vet mycket väl var fisken kommer ifrån, och det säger sig själv att situationen ser mycket olika ut på så här stora områden. När det kommer till exempelvis kött skulle vi ju aldrig acceptera att ursprungsmärkningen var ”området mellan Portugal, Island och Ryssland”. Det blir som att köpa grisen i säcken, säger Inger Melander.
Hitta hela WWF Fiskguiden här: WWF.se/fiskguiden
Fakta:
WWF Fiskguiden har kommit ut sedan 2002 och har bidragit till att göra handeln med fisk och skaldjur mer hållbar.
Årets upplaga av guiden innehåller cirka 100 arter.
I Fiskguiden sker bedömningen med ett trafikljussystem – grönt (bra val), gult (undvik - ät max 3-4 gånger per år), rött (låt bli).
Hållbarhetskriterierna som ligger till grund för bedömningarna är: Fiskets påverkan på beståndet och ekosystemet, samt förvaltningens effektivitet. För odlade arter granskas bland annat nyttjandet av naturresurser, ekosystempåverkan och social påverkan.
I Sverige äter man cirka 10 kilo fisk och skaldjur per person och år. Lax, sill/strömming torsk och räkor är de vanligaste arterna.
Fakta: Nyheter i årets WWF Fiskguiden
Rött:
Torsk (Gadus morhua). Långrev, nät/garn. Barents hav, Norska havet och farvattnen kring Svalbard och Björnön (FAO 27 - ICES l, ll)
(tidigare gult ljus (OBS! trål/bottentrål ligger redan på rött ljus sedan 2023))
Gult:
Regnbåge (Oncorhynchus mykiss). Sverige. Odlad, öppna kassar
(tidigare grönt ljus)
Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) står för den största andelen av matfiskproduktionen i Sverige.
Grön:
Lax (Salmo salar). Odlad - landbaserade slutna recirkulerande system (RAS) Europa. Ny utvärdering!
Torsk (Gadus morhua) Långrev. Island, Islandssockeln (Island EEZ). Ny utvärdering!
Åttaarmad bläckfisk (Octopus vulgaris). Tinor/fällor. Engelska kanalen. Ny utvärdering!
Tonfisk Skipjack (Katsuwonus pelamis). Spö- och linfiske. Indiska Oceanen
Kontaktpersoner
