Algblomning är en fullt naturlig process som inte behöver vara dålig. Faktum är att havets ekosystem är beroende av att det finns algblomning. Däremot kan algblomningarna få en giftig och förorenande effekt i områden som påverkats av övergödningen. Då ökar mängden växtplankton snabbt och kraftigt i ett och samma område. När sedan algerna dör sjunker de ner till bottnen och bryts ner. Denna process förbrukar i sin tur syre, och när syret förbrukats drivs nedbrytningen vidare av bakterier som producerar giftigt svavelväte. Det tar död på havets botten och djupvattnet, och allt liv som behöver syret för att överleva måste flytta eller gå under.
Den ökade algblomningen beror på övergödning, vilket är ett av de största hoten mot Östersjön idag. Övergödning uppstår när ett överskott av växtnäringsämnen släpps ut i haven. Utsläppen av växtnäring kommer till största del från jordbruken, men även från reningsverk, trafik, industrier och enskilda avlopp.
Du kan se algblomning på sommaren. Den ser ut som en gröngul soppa eller en blågrön trådig massa nära vattenytan.
Algblomning kan vara hälsofarligt. Algerna leder normalt inte till förgiftning hos människor, men kan skapa sjukdom och obehag då giftiga cyanobakterier kan, om man får i sig större mängder, orsaka illamående och huvudvärk hos vuxna. Hudirritationer och ögonbesvär kan också förekomma. Hos barn kan det framkalla kräkningar, diarré och ibland feber. Därför bör de hållas borta från vatten med stora algansamlingar. Hundar och husdjur, men även kor som råkar dricka stora mängder vatten med giftalger kan bli allvarligt sjuka och dö.
Det kan gå bra för vuxna människor att bada i vatten med algblomning men det är viktigt att inte svälja vatten med alger och att duscha efteråt för att undvika problem. Det finns alltid risk att drabbas av exempelvis hudirritationer och andra problem.
Vid kraftig algblomning bör bad alltid undvikas för inte riskera att få i sig vattnet.
Det finns flera saker som vi själva kan göra för att minska algblomningen i våra sjöar och hav, bland annat att ha ordentliga system för enskilda avlopp, att tömma toan på båten i hamn och att äta mindre men bättre kött (använd dig gärna av WWFs Köttguide). För att få en långsiktig och hållbar förändring krävs även hårdare tag på politisk nivå.
Ditt bidrag till övergödning och algblomning sker huvudsakligen genom dina matval, alltså vad som produceras inom lantbruket. Även det som hamnar i ditt avlopp har betydelse. Genom kloka val kan du bidra till att förbättra tillståndet i våra vatten:
Jordbruket är genom gödsling en av de största källorna till näringsläckage från land. Läckaget har minskats kraftigt på senare år, men ytterligare åtgärder behövs. Jordbrukare kan bidra till att minska övergödningen genom att:
Östersjön är idag ett av världens mest förorenade hav med en död havsbotten av en yta större än Danmark. Övergödning, överfiske, sjöfart och utsläpp av miljöföroreningar har gjort Östersjön till ett hav i kris.
Torsken har en viktig roll i Östersjöns ekosystem. Som en av de större rovfiskarna påverkar den hela kedjan, ända ner till det minsta av växtplankton. I bilden nedan ser du schematiskt hur minskningen av torsken ger utrymme för skarpsillen att bli fler. Skarpsill äter djurplankton, som då blir färre, och eftersom djurplanktonen då inte kan hålla nere mängden växtplankton så leder det till algblomning och bottendöd.
Algblomningar pågår i olika grad hela tiden, även tidigt på våren. Algblomningen pågår egentligen så länge det finns förutsättningar, det vill säga hög temperatur i vattnet och vindstilla väder. Då flyter de upp till ytvattnet. När det blåser och vattnet rörs om brukar de synliga algblomningarna försvinna. Algerna kan annars fortsätta tillväxa länge om det finns tillräckligt med näringsämnen i vattnet.
Den ökade algblomningen beror på övergödning, vilket är ett av de största hoten mot Östersjön idag. Övergödning uppstår när ett överskott av växtnäringsämnen släpps ut i haven. Utsläppen av växtnäring kommer till största del från jordbruken, men även från reningsverk, trafik, industrier och enskilda avlopp.
Senast ändrad 01/09/25
