Från utrotningshotade till livskraftiga

Text: Troy Enekvist och Charlotte Permell

Solen sjunker sakta ner i havet och det hörs en hård duns bland stenarna på stranden. En liten sillgrissleunge har hoppat över trettio meter från klipphyllan ovan. Ungen ligger till synes livlös, men så kvicknar den till och börjar stappla i riktning mot havet. Snabbt fångas den in av en av aftonens volontärer och levereras till Saga Kynman, som sitter på en träbänk en bit bort. Saga är fältansvarig på Baltic Seabird Project, som driver forskningsarbetet både över och under ytan vid Stora Karlsö.

– För mig är sillgrisslorna i princip mina kollegor. De är havsfåglar i ståtlig frack, säger Saga medan hon mäter och väger den lilla fågelungen. Processen avslutas med ringmärkning innan varsamma händer släpper ner ungen bland stenarna. Med förbluffande snabba steg pilar den ner mot vattnet, där massor med fågelpappor ligger och ropar. Snart kommer fler ungar farande från klipphyllan, volontärerna rusar hit och dit för att försöka få tag på ungarna innan de försvinner ut på vågorna.

Ringmärkningen är en del av den över hundraåriga övervakningen av sillgrisslekolonin på Stora Karlsö, som numera utvecklats till världens kanske modernaste fågelforskning. Här övervakas hela häckningsprocessen i realtid via The Karlsö Auk Lab, en tolv meter hög jätteholk i stål och trä som monterats på Stora Karlsös lodräta bergssida. Sillgrisslorna häckar villigt på laboratoriets hyllor och via kameror och mikrofoner kan individerna och deras relationer med grannarna studeras i detalj.

– Med kamerornas hjälp har vi ett titthål in i fåglarnas värld. Det är lite som ”Big brother” och andra realityserier. Man kan följa fåglarnas intriger och relationer, säger Saga Kynman.

Och det är många som följer livesändningen från bohyllorna. Häckningen sänds varje år via WWFs hemsida (se ruta här intill). Gensvaret har varit enormt, tusentals viktiga iakttagelser har skickats in från fågelvänner som tittat. Observationer som bland annat hjälpt forskarna att förstå hur klimatförändringarna påverkar sillgrisslorna.

– Det var observatörer i medborgarforskningen som upptäckte att fåglar satt och flämtade på klipporna, som om de hade värmeslag. Då kunde vi gå in och studera detta och vi fick insikt

om hur ökande värme drabbar sillgrisslorna, säger Jonas Hentati Sundberg, forskningsledare för Baltic Seabird Project. I 23 år har han följt sillgrisslornas häckningssäsong på Stora Karlsö. Från början som ensam forskare, nu som ledare för ett helt team. Längs vägen har han kunnat följa kolonins upp- och nedgång och också sett hur klimatförändringarna vrider upp vädrets ytterligheter.

Fina, vindstilla sommardagar kan det bli mycket hett på Stora Karlsö. Solen steker bohyllorna, +48 grader Celsius har uppmätts. Föräldrafåglarna försöker i det längsta skugga sina ungar. Men när de inte orkar längre är ungen chanslös.

– Det tar i snitt sju minuter, så dör ungen. Det är sorgligt att se, konstaterar Jonas, och tillägger att just klimatförändringarna sannolikt är det på sikt största hotet mot sillgrisslorna i Östersjön.

Men för närvarande sjuder Stora Karlsö av liv, från att de första fåglarna anländer i maj tills att de sista lämnar i augusti. Faktum är att antalet fåglar är fler än någonsin, så långt tillbaka vi kan se i statistiken.

– På Stora Karlsö hade vi 25 000 häckande par förra sommaren. I hela Östersjön uppskattas antalet till över 100 000 individer, berättar Jonas Hentati Sundberg.

Vilket är inget mindre än fantastiskt om vi blickar bakåt. I slutet av 1800-talet kunde endast 20 häckande par räknas in på öns klipphyllor – det sorgliga resultatet av många års alldeles för hård jakt och äggplockning. Sillgrisslorna fridlystes och beståndet växte sakta. Men på 1970-talet drabbades sillgrisslorna av miljögifterna PCB och DDT. WWF och andra naturvårdsorganisationer tryckte på för bättre miljölagstiftning och gifthalterna har successivt minskat. På 1980-talet tiodubblades halterna av bromerade flamskyddsmedel i sillgrisslornas ägg. Strängare lagstiftning har lett till minskade halter. Under åren har också mängder av fåglar och tumlare fastnat i drivgarn för lax. WWF kämpade länge för ett stopp, en kamp som utmynnade i att drivgarn till slut förbjöds 2008.

Det är ingen slump att det går så bra för sillgrisslorna nu. En rad dödliga faktorer, miljögifter, bifångst och oljeutsläpp har försvunnit eller i alla fall minskat tack vare politiska beslut. Det är tydligt i statistiken att populationen tagit fart i takt med beslut i rätt riktning, säger Jonas Hentati Sundberg.

Sannolikt gynnas sillgrisslorna dessutom av torskens kollaps i Östersjön, som medfört att fåglarna inte längre möter samma konkurrens om skarpsill och annan födofisk. Med en självseglande drönare med avancerat ekolod har forskarna kunnat mäta fiskförekomsten i havet.

– Det är häftigt hur vi kunnat se hur fiskbeståndet bygger upp under hela häckningssäsongen. Det finns gott om fisk på nära håll när fåglarna behöver den. Stora Karlsö är ett strategiskt väldigt bra val för häckning!

Det storskaliga industrifisket på strömming och skarpsill i Östersjön skulle dock kunna hota hela fågelkolonin. Baltic Seabird Project, liksom WWF, har därför länge drivit på för att havsområdet runt Stora Karlsö ska få stärkt skydd. Vilket regeringen nu beslutat ska ske – nio nya Natura 2000-områden inrättas i Östersjön för att värna viktiga fågelkolonier. En av dem är just Stora Karlsö.

– Beslutet har tillkommit tack vare att forskningen kunnat visa hur fågellivet är helt beroende av tillgången på fisk. Det här är vår största framgång på de 29 år forskningen pågått, konstaterar Jonas Hentati Sundberg.

En forskning som ständigt prövar nya metoder. Förra året monterades mikrofoner upp på hyllorna i den konstgjorda jätteholken. Med hjälp av AI försöker nu forskarna urskilja och analysera de olika lätena i häckningssäsongens komplexa ljudkakafoni.

– Det är uppenbart att lätena är viktiga för sillgrisslornas kommunikation. Parningsläte har vi känt till länge, och när en fågel kommer in med fisk ropar partnern på klippan alltid väldigt distinkt, som om den säger ”bra fångat”. Men vad betyder alla övriga läten?

Varpå vi är tillbaka bland sillgrissleungarna som med dödsförakt kastar sig ut från klipphyllorna ovanför stranden. Varje gång en unge hoppar dras volymen upp, det blir kort sagt världens liv på papporna ute i vattnet. På något sätt lyckas ungen lokalisera i larmet och hitta just sin egen pappa bland alla de väntande fåglarna därute.

– Hur lär de sig varandras röster? Det här är superintressant. Kanske kommer vi i framtiden kunna höra vad som händer i kolonin.

Efter att sillgrissleungarna lämnat häckningsplatsen lever de ute på havet i Östersjön tills de vid fyra-fem års ålder är könsmogna och återvänder till Stora Karlsö. Livet igenom kommer de tillbaka till just den klipphylla där de själva en gång kläcktes.

– Den äldsta fågel som återvänt till Stora Karlsö var 49 år. Vi räknar med att det snart kommer någon som är 50. De vi ringmärker idag kan alltså leva till 2075, säger Jonas Hentati Sundberg och tillägger:

– Det ger lite perspektiv på bevarandet av ekosystemen i Östersjön.

Följ årets livesändning här.