Framgång på Västkusten

Text: Troy Enekvist och Charlotte Permell

Foto: Troy Enekvist

– 32,5 centimeter lång. Märket har nummer 250 och det är en liten hane, säger Martin Stjernstedt, marinbiolog på Havets hus i Lysekil.

Han håller en blöt haj på en linjal, innan han lägger ner den i en stor svart hink fylld med havsvatten. Då har hajen också hunnit vägas. För fyra år sedan kläcktes den i ett akvarium på Havets hus. Snart ska den börja sitt nya liv i det vilda.

I tio år har WWF och Havet Hus samarbetat med att föda upp och märka småfläckiga rödhajar som sedan har släppts ut i havet utanför Lysekil. Allt började för tjugo år sedan på Havets Hus, som ett rent bevarandeprojekt. Då var den småfläckiga rödhajen rödlistad*. Men under åren har rödhajarna stadigt blivit fler – sedan 2015 bedöms arten som livskraftig. Arbetet med de småfläckiga rödhajarna är nu mer inriktat på att lära mer om hur akvarieuppfödda fiskar klarar sig i det vilda.

Forskningsarbetet visar att jo, hajarna från Havets hus, de överlever.

De över 100 hajar som släppts ut genom åren berättar dessutom intressanta detaljer som tidigare inte var kända. Som att hajindivider beter sig helt olika – vissa stannar i samma område, andra drar iväg långt. En av de släppta hajarna har exempelvis hittats i Oslofjorden – tio år efter att den lämnade akvariet i Lysekil.

Det visar inte bara att hajarna kan röra sig över stora havsområden, det visar också att de kan leva länge efter att de släppts ut. Just den hajen uppskattades vara hela fjorton år, vilket gör den till kanske världens äldsta småfläckiga rödhaj! Tidigare forskning har pekat på att rödhajar inte blir äldre än maximalt tio-elva år.

Sedan några år tillbaka föder Havets hus också upp den rödlistade knaggrockan, även det i samarbete med WWF. 2021 släpptes de första akvarieuppfödda rockorna ut i det vilda. Tio nya märkta små rockor började sitt liv i västerhavet i somras. Förhoppningen är att de märkta rockorna ska ge ny kunskap om arten, och hoten mot rockorna, precis som arbetet med hajarna gjort.

– Rockorna vet vi än så länga väldigt lite om. Enda sättet att få reda på mer är att märka och släppa ut fler. När det gäller rockorna måste vi dessutom se det som att varje individ vi släpper ut är ett viktigt tillskott, säger Martin.

De småfläckiga rödhajarna och knaggrockorna har en liknande roll i ekosystemet. De är båda toppredatorer, vilket betyder att de står högt upp i näringskedjan, och har därför en stor påverkan på andra arter.

– Deras roll är otroligt komplicerad och svår att undersöka. Men effekterna när stora fiskar försvinner är desto tydligare.

Torsken är ett känt exempel. Också en toppredator. I Östersjön har torsken minskat drastiskt. Därmed har skarpsillen ökat. Skarpsill äter djurplankton, som därmed inte kan beta samma mängd växtplankton. Vilket leder till algblomning och bottendöd. När en art i toppen av näringskedjan tas bort rubbas alltså hela systemet.

Hajfiske har varit helt förbjudet i svenska vatten sedan 2009. Men förra året öppnade Havs- och vattenmyndigheten åter för ett begränsat fiske efter pigghaj.

– WWF anser att pigghajsfiske fortsatt borde vara stängt på grund av den långsamma reproduktionen samt att kontrollen av fisket till havs fortsatt är undermåligt, säger WWFs havsexpert Inger Näslund och fortsätter:

– Småfläckig rödhaj är glädjande nog på en stabil nivå enligt Artdatabanken och vi vill se den utvecklingen även för knaggrockan i svenska vatten. Tyvärr hotas hajar, rockor och många andra arter fortfarande av ohållbara fiskemetoder, överfiske och annan exploatering. Haven behöver ökat skydd för att vi ska få tillbaka friska marina ekosystem med hög biologisk mångfald.

*Rödlistad är ett begrepp som används för arter som är upptagna på Artdatabankens svenska rödlista. Om en art finns med på listan betyder det att det finns olika grader av hot och en risk för att arten ska dö ut. Hotnivån graderas i flera steg.