Louisa: ”Jag vill hjälpa min by”

Text och foto: Troy Enekvist

Två hårda hugg med macheten, det är allt som krävs för att det flera meter höga sockerröret ska falla till marken. Efter att ha huggit ner ett gäng sockerrör så bär hon bort dem till huset. Samtidigt stiger solen över deltat där hon bor. Förutom sockerrör odlar hon också ris och kassava i den låglänta terrängen.

Louisa Antonio bor i byn Neves, i Moçambiques centrala delar, i det så kallade Zambezideltat. Byn är ligger i ett tätbevuxet område, nära floden Zambezi, och består av 60 hushåll. Här driver hon ett litet familjejordbruk.

Louisa är också del i ett WWF-projekt i området där hennes roll är att fungera som länk mellan lokalsamhället och olika organisationer och myndigheter. Hennes uppgifter är bland annat om att samla in data om erosion, fiske och attacker från vilda djur i området. Projektets mål är att, med hjälp av naturbaserade lösningar, både stärka lokalbefolkningen och speciellt kvinnor och naturen i områden.

– För mig betyder det att jag verkligen kan hjälpa mitt lokalsamhälle. Genom att samla in den här informationen, stannar den inte bara här utan når långt bort, säger hon.

Informationen hon samlar in används sedan av både myndigheter och organisationer för att rätt åtgärder ska kunna sättas in på rätt ställen. Åtgärder för att bland annat bygga motståndskraft mot klimatförändringarna och värna om samexistens med vilda djur.

I Zambezideltat är effekterna av klimatförändringarna ständigt närvarande det. Området drabbas återkommande av kraftiga skyfall, översvämningar och erosion – vilket gör det allt svårare att leva och verka i området.

– Området har förändrats. Tidigare låg floden långt härifrån, nu ligger den väldigt nära, säger Louisa och tillägger att man inte kommer kunna bo kvar här om tio år om det fortsätter som nu.

För att bromsa översvämningar och erosion byggs en vall längs floden. Här stödjer WWF trädplanteringar för att binda jorden och på så vis förhindra att erosionen fortsätter sprida sig.

– När det svämmar över hamnar allt häromkring under vatten, säger Louisa.

Under dessa månader behöver hon och familjen flytta till mer höglänta områden, och kan tvingas vara hemifrån i flera veckor i sträck.

I vattnet gömmer sig också andra faror. Louisa berättar om hur hon ett par dagar tidigare gick för att hämta vatten i floden tillsammans med sin svägerska.

– När vi kom fram till vattenbrynet dök en krokodil upp, rakt framför mig, säger hon och berättar hur de sprang i väg i panik.

– Den var så här nära, säger hon och pekar på marken ett par meter framför sig.

Hon sprang hem i panik, och lämnade vattendunkarna efter sig.

WWFs arbete tillsammans med Luisa är ett exempel på hur WWF arbetar både för att människor ska kunna bruka naturen på ett mer hållbart sätt, och för att naturresurser ska komma rätt personer till del. Det är ofta människor i fattigdom som drabbas hårdast vid naturkatastrofer och som inte får del av naturrikedomarna i sin närhet, trots att de är så beroende av dem.