Just nu häckar sillgrisslorna på Stora Karlsö utanför Gotland. Från klipporna hörs ett nästan öronbedövande ljud när tusentals fåglar trängs längs de smala hyllorna med sina nykläckta ungar. Men i sorlet döljer sig något mer – individuella röster och signaler. Tack vara den av WWF finansierade konstgjorda klippan undersöker nu forskare från RISE vad fåglarnas läten betyder.
De små svartvita fåglarna med sina långa, smala näbbar är svåra att skilja åt med blotta ögat. Nu försöker forskare från RISE komma runt problemet genom att använda deras läten. Målet är att kunna identifiera enskilda individer och förstå vad de faktiskt säger till varandra.
– Vi tittar på detaljerna i ljuden, vad är det egentligen som gör varje ljud unikt. Kan vi till exempel känna igen “sillgrisslan John” från en annan individ, bara på rösten? säger Delia Fano Yela, senior AI-forskare på RISE.
Genom att få fram mer information om individerna genom deras ljud skulle man inte vara helt beroende av ringmärkning för att individbestämma sillgrisslorna.
Tack vare att de nu kan kombinera ljudinspelningar med video har forskarna börjat koppla specifika läten till olika beteenden.
– Genom att synkronisera video och ljud kan vi börja koppla specifika ljud till beteenden. På sikt hoppas vi kunna bygga upp ett slags vokabulär, eller åtminstone förstå hur de kommunicerar, säger John Martinsson, forskare inom maskininlärning för ljudanalys på RISE.
Ett av de tydligaste genombrotten hittills handlar om mat. Med hjälp av maskininlärning har forskarna tränat ett datorprogram som kan höra på sillgrisslornas läten när en sillgrissla anländer med fisk. Men det som verkligen överraskade forskarna var reaktionen från kolonin.
– Vi ser att det bara är partner som “jublar” för varandra. Om jag kommer med fisk till en klipphylla där min partner inte är, då bryr sig ingen. Firandet sker bara när partnern är där. Det handlar alltså inte om att fisk i sig firas, utan om relationen mellan individer, säger Delia Fano Yela.
Bakom forskningen ligger ett omfattande tekniskt arbete. Att “micka upp” en brant fågelklippa i Östersjön är en utmaning i sig.
– Från början handlade arbetet mycket om det praktiska: hur spelar man in en hel sillgrisslekoloni? Vilka mikrofoner klarar att stå ute på en klippa i Östersjön utan att gå sönder? Hur hanterar man den enorma ljudvolymen – för de kan vara väldigt högljudda? säger Delia Fano Yela.
Det handlar om ett område som är väldigt utsatt för både väder och vind. Flera mikrofoner placeras ut strategiskt längs klippan för att fånga ljud från olika delar av kolonin.
– Inspelning med flera mikrofoner gör det möjligt för oss att bättre förstå varifrån på klippan ett ljud kommer, genom att mäta skillnaden i tid det tar för ljudet att nå de olika mikrofonerna. På så sätt kan vi lättare hitta den fågel som har gett ifrån sig ljudet, säger John Martinsson.
Inspelningarna sker kontinuerligt och skickas vidare till servrar, där de lagras i hög kvalitet och kan analyseras i efterhand. Samtidigt filmas fåglarna, så att varje ljud kan kopplas till ett specifikt beteende.
– Vi har utvecklat ett eget, helt öppet inspelningssystem som har spelat in och fångat varje sekund av ljud från häckningssäsongen, utan oförutsedda stopp, och lagrar ljudet tidssynkroniserat tillsammans med video på en server, säger John Martinsson.
Det systematiska sättet att samla in data är avgörande, då många upprepade observationer ger en statistisk tyngd i resultaten.
– Det här är ett unikt sätt att studera havsfåglar, som annars är väldigt svåra att observera, säger John Martinsson.
Sillgrisslornas liv på klippan är intensivt från att äggen kläcks fram till att ungarna ska lämna boet under tiden kring midsommar.
– Det är väldigt svårt att skilja individer åt visuellt. Tidigare forskning tyder på att de använder läten för att känna igen varandra, säger Ida Heijmink, examensarbetare på RISE.
I skydd av mörkret kastar sig ungarna ner från klippkanten, styrda av förälderns lockrop från havet nedanför. Genom ljudupptagningarna kan man också utläsa när ungarna hoppar som mest, då ljuden är som högst.
På sikt hoppas forskarna kunna identifiera enskilda fåglar enbart genom deras röster – utan att behöva ringmärka dem. Och redan nu dem en bra bit på vägen.
– Det vore väldigt spännande om vi kan identifiera fler individer enbart via ljud, utan att behöva läsa av ringmärkningar, säger Ida Heijmink.
Nästa steg är att ännu tydligare koppla ljud till känslor och sociala situationer.
– Kanske kan vi säga: det här är ljudet de gör när de hälsar på varandra, när de parar sig, när de är arga, stressade eller nöjda, säger Delia Fano Yela.
Om forskarna lyckas kan tekniken ge helt nya möjligheter att följa och förstå sjöfåglar – utan att störa dem. Kanske är vi på väg mot en framtid där klippans sorl inte längre är ett mysterium, utan ett samtal vi faktiskt kan börja tolka.
