Sandödlor och jätteekar på Östergötlands golfbanor

Allt fler golfbanor i Östergötland har börjat surra. Bit för bit börjar skogsbryn och högruffar blomma och marker och småvatten förvandlas till oaser för myllrande småkryp och insekter. År 2024 inledde WWF ett samarbete med Svenska Golfförbundet i syfte att öka den biologiska mångfalden på Sveriges golfbanor. I ett första projekt samverkar WWF med Östergötlands golfförbund som tillsammans med sex olika golfklubbar genomför åtgärder för att öka artrikedomen på banorna.

Golfbanans oskötta ytor

På en golfbana finns ofta många olika naturtyper på en begränsad yta, som småvatten, ängsmarker, gamla träd, stenrösen och skogsdungar och de välskötta spelytorna kantas av stränder och skogsbryn. I dessa områden finns inte sällan spår av arter som trivts i det tidigare jordbrukslandskapet med betesmarker och slåtterängar. Svenska golfförbundet uppskattar dessa oskötta ytor till 15–20 000 hektar (vilket motsvarar Götalands alla nationalparker utom Kosterhavet).

Golfbanor kan också fungera som gröna korridorer för vilda djur och växter i ett annars artfattigt landskap av åkermark, planterad skog eller bebyggelse.

Som grund för naturvårdsåtgärderna som genomförs på Östergötlands golfklubbar finns både naturvärdesinventeringar och skötselplaner. Med WWFs hjälp kan de föreslagna åtgärderna nu omsättas i praktisk naturvård på golfbanorna. Erfarenheter från pilotprojektet i Östergötland kommer kunna användas för att skala upp projektet till fler områden i Sverige.