Kan jag äta kött med gott miljösamvete? Ja, om du väljer svenskt naturbeteskött gör du en viktig insats för naturen. Naturbetesmarker är nämligen lika artrika som regnskogen! Dessutom hjälper de till att hålla landskapet öppet. Lär dig mer om naturbeteskött!
– Det är bra att minska på köttet för klimatets skull och för att det går åt mindre odlingsyta vid en växtbaserad kost. Men vi skulle behöva efterfråga mer av det svenska naturbetesköttet, för den biologiska mångfaldens skull. Mindre men bättre kött är något vi på WWF förespråkar, säger Anna Richert, matansvarig på WWF.
Linda har minskat på köttet
Några som valt att helt gå över till naturbeteskött när de äter kött, är Linda Eriksson och hennes familj.
– Vi har dragit ner på köttätandet, men vi äter bättre kött när vi väl äter det. Eftersom det här köttet är dyrare blir det helt enkelt så att vi inte äter kött lika ofta, säger hon.
Hon och familjen väljer naturbeteskött för att de vill äta hälsosamt, och för att gynna det småskaliga och närproducerade.
– Vi hade känt den här bonden länge när vi började handla av honom, han är småskalig och vi vet att han tar väl hand om både djur och natur. Han hör av sig när han ska slakta ett djur, sen får vi tillbaka köttlådor. Det brukar bli runt 30 kilo som får plats i frysen utan problem. Köttet är väldigt mört och gott, säger Linda Eriksson.
Tipsar varandra
Där de bor utanför Säffle är det ganska vanligt att man köper kött direkt från bönder.
– Ja, man tipsar varandra och så. I en sån här liten stad känner många nån som känner nån, här är det lättare än på en större ort, säger hon.
Naturbetesmarkerna tillhör våra allra mest artrika marker, i snitt finns 40 arter per kvadratmeter här i Sverige. Och om betesmarkerna ligger vid vattendrag blir de fantastiska häckningsmarker för vadare samt hjälper till att stoppa näringsämnen från åkrar att sippra ut i vattnet och skapa övergödning. Så fördelarna är många.
– Det är faktiskt ingenting jag har tänkt på, men det låter jättebra när du säger det, säger Linda.
För att behålla sin mångfald av växter och djur, måste markerna fortsätta betas – annars växer de igen, och då minskar artrikedomen. Därför är det viktigt att uppfödarna ser att det finns en efterfrågan på deras kött, så att de kan fortsätta.
Intresset ökar
På den ideella föreningen Naturbeteskött i Sverige märks ett starkt ökat intresse för det betade köttet.
– Vi har sett en markant ökning efter sommaren, både i antal medlemmar och att vi får in fler frågor om naturbeteskött. Många har förstått att naturbeteskött är det bästa köttet, men de undrar var man hittar det, säger Anna Jamieson, verksamhetsledare.
Av dem som hör av sig är många kommuner och kostchefer som vill veta mer. Anna Jamieson brukar rekommendera certifierat naturbeteskött – då kan man vara säker på köttets kvalitet.
– Det är certifierat via Sigill Kvalitetssystem och finns i gårdsbutiker, en del vanliga butiker och på nätet. Men det säljs också ocertifierat naturbeteskött, säger hon.
Tuff ekonomi
Många bönder med naturbetesdjur har svårt att få det att gå runt, påpekar Ola Jennersten, biolog på WWF och dessutom styrelseledamot i föreningen Naturbeteskött i Sverige. Vill vi ha dem kvar behöver vi ”rösta med plånboken”.
– Naturbetesmarkerna betalas på två sätt. Det ena är genom bidrag från EU för landskapsvården, det andra är för själva produkten när den säljs. Så det gäller att vi konsumenter verkligen efterfrågar deras produkter, så att de slipper sälja köttet som helt vanligt kött utan kan få betalt för mervärdet, säger Ola Jennersten.
Ola Jennersten köper naturbetesköttet direkt från bönder i närheten av där han bor, han har tur att ha sådana grannar både i Märsta norr om Stockholm och på familjens sommarställe i Dalsland.
Auro handlar med sina grannar
Bor man i stan långt från bönder kan man antingen beställa köttlådor via nätet från företag som specialiserat sig på det, eller gå ihop med grannar och köpa direkt från en bonde; flera lägger ut i olika Facebookgrupper eller har sina egna sidor.
Auro i Stockholm brukar köpa från en uppfödare i Östersund med eget gårdsslakteri som kör turer nedåt landet och lämnar på olika ställen mot faktura.
– Jag får åka en bit för att hämta köttet och sen brukar jag dela med några vänner för min frys är pytteliten. Det är lite bök men absolut värt det. Köttet är otroligt gott, och det känns bra att stödja köttuppfödning som är schysst, säger hon, och tillägger att hon alltid åker med kollektivtrafiken för sina kötthämtarresor.
Det krävs alltså en hel del engagemang för att få tag i naturbeteskött, och det bästa vore ju om man kunde hitta det i vanliga butiker. Men hur?
Fråga i butiken efter naturbeteskött!
– Mitt tips är att fråga efter naturbeteskött i butikerna! Om de märker att det finns efterfrågan, då kommer det förmodligen att börja hända grejer, säger Anna Richert på WWF.
WWF ser gärna att certifieringen ”Sigill certifierat naturbeteskött” slår igenom. I dagsläget är det bara ett 20-tal uppfödare som använder den (se ruta), trots att betydligt fler har kött som motsvarar märkningen. Ofta säljs dessvärre detta fina kött helt anonymt, berättar Ola Jennersten. Så skulle det inte behöva vara, om det fanns en högre efterfrågan.
WWF jobbar också för att påverka politikerna så att naturbetesbönder ska få skälig ersättning för sitt arbete.
Måste få betalt
– De här naturbetesbönderna är inte bara vinstdrivande företag som ska överleva, utan de bidrar i allra högsta grad till landskapsvård. För det måste de få betalt. Det är långtifrån självklart att våra vackra naturbetesmarker kommer att finnas kvar.
Ola Jennersten är orolig över EU:s ambition att göra om jordbrukspolitiken så att djurhållare med extensiv, gräsbaserad produktion får lägre stöd. . Det går stick i stäv med både djurskydd och naturvård.
– Vi jobbar för att få politikerna att inse att naturbetesbönderna gör det artrika landskapet en stor tjänst, det här är en mycket viktig fråga nu, avslutar han.
Maria och Göran Roman (stora bilden) driver naturbete sedan 2006 på Säby gård i Huskvarna. De representerar en av 11 lantbrukare som vi intervjuade i vår rapport Naturbetesbönder från 2017.
Text: Elin Dunås
