Gå till huvudinnehållet
En pärluggla i närbild.

Pärluggla

Tillstånd i Sverige

  • EN

Starkt hotad (Endangered)

En art är Starkt hotad när bästa tillgängliga data indikerar att den uppfyller något av kriterierna A–E för Starkt hotad och att den därmed bedöms löpa mycket hög risk att dö ut i vilt tillstånd.

Antal i det vilda (år 2025 i Sverige)

cirka 15 400 reproduktiva individer

Källa: Artdatabanken

🖤

Vill du stödja?

Bli Planetfadder nu!

Bli planetfadder

  • Vetenskapligt namn

    Pärluggla (Aegolius funereus)

  • Storlek och livslängd

    Storlek: 24–26 cm kropplängd, vingspann 50–62 cm Storlek: 24–26 cm kropplängd, vingspann 50–62 cm.
    Vikt: 90–190 gram (honor tyngre än hanar)
    Utseende: Kompakt kropp, stort runt huvud utan hörntofsar, brun ovansida med vita fläckar, ljusare undersida med bruna streck. De stora gula ögonen med mörk ram ger ett överraskat uttryck.
    Livslängd: Upp till 16 år i naturen

  • Utbredning

    Boreala och tempererade skogar i norra Europa, Asien och Nordamerika

Pärlugglan är en av Sveriges mest hemlighetsfulla skogsfåglar. Med sitt karaktäristiska runda huvud och stora gula ögon lever den ett tillbakadraget liv i våra skogar. Men intensivt skogsbruk och brist på lämpliga boträd hotar nu arten. I rödlistan 2025 uppgraderas pärlugglan till en högre hotkategori.

En skygg skogsfågel

Pärlugglan finns i skogslandskap över nästan hela Sverige: från Skåne i söder till Lappland i norr, men är vanligast i mellersta och norra Sverige. Till skillnad från många andra ugglor är pärlugglan strikt nattaktiv, vilket gör den svår att upptäcka trots att den inte är särskilt sällsynt.

Så lever pärlugglan

Pärlugglan är en utpräglad skogsfågel som föredrar barr- och blandskog med inslag av äldre träd. Den häckar i hålträd, främst i gamla hål gjorda av större hackspettar som spillkråka. Detta gör arten helt beroende av att det finns gamla träd med naturliga håligheter i skogen.

Lätet är karaktäristiskt – en serie starka, flöjtande toner som ofta hörs under vår och försommarkvällar och nätter när hanarna lockar honor till sina revir.

Vad äter pärlugglan?

Pärlugglan lever främst av skogssorkar och andra smågnagare som den jagar från utsiktsposter i skogsbrynet eller i gläntor. När sorkbeståndet är lågt kompletterar den sin diet med småfåglar. Precis som hos många andra ugglor varierar häckningsframgången kraftigt beroende på tillgången på sorkar.

Häckning och fortplantning

Pärlugglan häckar vanligtvis mellan april och juni. Honan lägger 3–7 ägg (fler under goda sorkår) i ett hålträd, ofta ett gammalt spillkråkshål. Honan ruvar ensam medan hanen försörjer henne med föda. Ungarna stannar vid boet minst tre veckor men är beroende av föräldrarna i ytterligare några veckor.

Visste du att...

  • En pärluggla i närbild.
  • Pärluggla sitter på en gren, blicken in i kameran.
  • Närbild på pärluggla med ena ögat stängt, ena öppet.
  • En pärluggla i närbild.
  • Pärluggla sitter på en gren, blicken in i kameran.
  • Närbild på pärluggla med ena ögat stängt, ena öppet.
  • …pärlugglans namn kommer från de pärlliknande vita fläckarna på ovansidan.

Hoten mot pärlugglan i Sverige

Intensivt skogsbruk och brist på hålträd

Det moderna skogsbruket är det största hotet mot pärlugglan. Avverkning av gamla skogar och borttagning av döda och grova träd innebär att lämpliga boträd försvinner. Pärlugglan är helt beroende av hålträd för sin häckning, och utan tillgång till naturliga håligheter kan den inte fortplanta sig.

Fragmentering av skogslandskapet

Fragmenteringen gör det också svårare för pärlugglan att hitta lämpliga jaktmarker och sprida sig mellan olika områden.

Minskad tillgång på hackspettar

Pärlugglan är beroende av större hackspettar, framför allt spillkråka och tretåig hackspett, som tillverkar de hål där pärlugglan sedan häckar. När skogsbruket minskar förekomsten av döda och döende träd minskar också hackspettspopulationerna – vilket i sin tur även drabbar pärlugglan.

Klimatförändringarna

Klimatförändringarna påverkar pärlugglan indirekt genom förändringar i skogsekosystemet och smågnagarpopulationer. Mildare vintrar och förändrade växtförhållanden kan påverka tillgången på föda och göra häckningsframgången mer oregelbunden.

Konkurrens om holkar

I områden där naturliga hålträd är få konkurrerar pärlugglan om holkar med andra arter som kattuggla, pärluggla och olika hackspettar. Detta ökar trycket på de få lämpliga bohål som finns kvar.

Vad gör WWF för pärlugglan och svenska skogar?

WWF arbetar aktivt för att bevara biologisk mångfald i svenska skogar och skapa bättre förutsättningar för skogsbundna arter som pärlugglan.

Skydd och restaurering av skogshabitat

WWF arbetar för att:

  • Skydda och stärka prioriterade ekosystem i svenska skogar
  • Restaurera skadade skogshabitat och öka förekomsten av gamla träd och död ved
  • Främja naturvårdshänsyn i skogsbruket så att viktiga naturvärden bevaras

Hållbart skogsbruk

WWF driver på för:

  • Hållbart nyttjande av skogsmark där biologisk mångfald bevaras och ökar
  • Certifiering enligt FSC som ställer högre krav på naturhänsyn än konventionellt skogsbruk enligt gällande lagstiftning
  • Bevarande av nyckelbiotoper och höga naturvärden i produktionsskogar

Samverkan och kunskapsuppbyggnad

WWF samarbetar med:

  • Skogsägare och skogsbolag för att förbättra naturhänsyn i praktiskt skogsbruk.
  • Myndigheter och beslutsfattare för att påverka skogspolitiken på ett hållbart sätt.
  • Forskare och naturvårdsorganisationer för att öka kunskapen om skogsbundna arter.

Lär dig mer om pärlugglan

Hur låter pärlugglan?

Hanens läte är en serie starka, flöjtande toner som ofta beskrivs som ”po-po-po-po”. Honan har ett gäckande, nästan kattliknande läte.

Varför minskar pärlugglan?

Pärlugglan minskar främst på grund av intensivt skogsbruk, som minskar tillgången på gamla träd och håligheter för häckning.

Kan pärlugglan räddas?

Ja, genom att bevara och restaurera gamla skogar, sätta upp holkar och bedriva hållbart skogsbruk med god naturhänsyn kan vi vända trenden.

Var kan man se pärluggla i Sverige?

Pärlugglan finns över hela Sverige men är vanligast i barr- och blandskog i Norrland och Svealand. På grund av sin nattaktivitet är den svår att se, men lättare att höra under vår och försommar.

Sidan är granskad av mig

Therese Wåtz, WWFFoto: Ola Jennersten / TT / 2754

Therese WåtzArtexpert och biolog

Fler arter att läsa om

Senast ändrad 23/04/26

Stäng sök

Har du frågor?

Besök Frågor och svar om du har några frågor.

För press

Besök vårt pressrum där du hittar pressmeddelanden, debattartiklar, rapporter, pressbilder samt WWFs talespersoner.

Telefon pressjour: 08-54657500
E-mail: press@wwf.se