Mangroveskogarna som frodas längs Madagaskars västkust förser kustsamhällen med såväl mat, skydd och virke. Med hjälp av engagerade skolelever, lokal skogsförvaltning och smartare fiskemetoder får den hotade mangroven en ny chans.
Ett av många värdefulla ekosystem på Madagaskar är de mangroveskogar som frodas längs öns västkust. I trädkronorna häckar utrotningshotade fåglar och rotsystemen är en barnkammare för en lång rad fiskarter, kräftdjur och blötdjur. Men skogen är hotad.
– Vi behöver skydda skogen eftersom den håller på att förstöras. Vi har lärt oss att den är väldigt viktig men att den förstörs av människor. Skogen tar upp massor av koldioxid från atmosfären vilket motverkar klimatförändringarna, säger artonårige studenten Martin Ambinignahy.
Han bor i Masoarivo, ett av flera samhällen i regionen som arbetar tillsammans med WWF för att bevara mangroven. Martin är ordförande för miljöklubben på Masoarivo High School som stöds av WWF och under det senaste året har han och hans klasskamrater planterat flera tusen mangrovesticklingar, med hjälp från lärare och föräldrar. Tre fjärdedelar överlever och efter två år har de blivit tillräckligt stora för att skydda kustremsan.
Befolkningen på Madagaskar är ung och för att skydda skogen är det viktigt att den unga generationen får lära sig mer om öns viktiga ekosystem. Skolans rektor, Bénédicte André Rakotozafy, har genom projektet fått nya idéer att använda i undervisningen.
– När vi studerar naturvetenskap tar vi ut eleverna i mangroveskogen och undersöker olika arter med alla sinnen. Det ger bättre kvalitet åt undervisningen, säger han.
Människor som bor vid mangroven beskriver skogen som både sin marknadsplats och bank. Bland rötterna lever fisk, krabbor och räkor som tjänstgör både som livsmedel och handelsvara. Utan skogen hade kustsamhällena haft stora svårigheter att försörja sig. Men mangroveskogen är mycket mer än så. När det stormar på havet skyddar den fastlandet och förhindrar att hus blåser sönder eller att jordbruksmark översvämmas. Människorna använder också träden som virke.
Samtidigt är mangroven utsatt för en allt större press. Brist på jordbruksmark i andra delar av landet gör att tusentals människor varje år flyttar ut till kustområdet och förvandlar värdefulla skogar till risfält. Samtidigt utarmas djurlivet av alltför finmaskiga fiskenät och fiskare som inte respekterar de tillåtna fiskeperioderna.
Men nu har flera kustsamhällen själva tagit över förvaltningen av skogen från staten, med stöd från WWF. Vissa delar av mangroven skyddas, medan andra träd får huggas ner för att användas för traditionella ändamål, som att bygga hus. Den illegala avverkningen anmäls till myndigheterna, och har idag minskat.
Allt fler människor försörjer sig dessutom på hållbart krabbfiske. I kustsamhället Mangarahara bor fyrbarnsfadern och krabbfiskaren Peran. Han berättar att det tidigare bara var fattiga människor som fiskade krabbor i mangroveskogarna, eftersom de inte har råd med de fiskenät och större båtar som krävs för att fånga fisk. Men för några år sedan öppnades marknaden upp för export av krabbor till Sydostasien och Kina och i takt med att efterfrågan ökade steg även priset.
– I dag ger krabbfångsten mig pengar som gör det möjligt att försörja min familj, låta mina barn gå i skolan och köpa ny utrustning. Min inkomst har tredubblats jämfört med tidigare, tack vare stödet från WWF som har lärt oss hur vi använder nya redskap, säger Peran.
De nya redskapen består bland annat av en nätbur som krabbfiskaren kan sänka ner i vatten och på så sätt hålla krabborna vid liv tills uppköparen kommer, i stället för att förvara dem i en säck och riskera att hälften av fångsten dör. En utvärdering av de nya metoderna tyder på att krabbfiskarnas fångster har ökat, samtidigt som förekomsten av krabbor i mangroveskogen har ökat. Nu vill alltfler människor delta i WWFs projekt.
– Vi behöver skydda skogen eftersom den håller på att förstöras. Skogen tar upp massor av koldioxid från atmosfären vilket motverkar klimatförändringarna.
Martin Ambinignahy Student
Kontakt
Kämpa med oss mot naturkrisen
På drygt 50 år har populationerna av vilda ryggradsdjur minskat med 69 procent i genomsnitt* och ofattbara 1 miljon arter är riskerar att försvinna**. Men det är inte för sent att ändra den negativa utvecklingen.
Stötta vårt arbete för en levande planet – bli Planetfadder!
*Visar undersökningar av 31 821 populationer hos 5 230 arter av vilda ryggradsdjur, mellan åren 1970 och 2018. Källa: Living Planet Report 2022. **Källa: IPBES Global Assessment on Biodiversity and Ecosystem Services, 2019
