Nu pågår arbetet att ta fram en nationell plan för att restaurera naturen. Natur ska åtgärdas i Dalarna och i resten av landet. Målet med restaureringslagen är att restaurera 20 procent av land och hav till 2030 och alla ekosystem som behöver det till 2050. Men trots att lagen är på plats så saknas den politiska viljan – regeringen har en låg ambitionsnivå.
Läs debattartikeln i Dala-Demokraten 250701 här.
Det brådskar med restaureringslagen, som klubbades av EU och medlemsländerna i juli förra året. Åtgärder måste påbörjas direkt för att nå målen till 2030, 2040 och slutligen 2050. Medlemsländerna ska nu också ta fram nationella restaureringsplaner för att nå de lagstadgade målen. Det är nu EU och medlemsländerna lägger grunden för ett långsiktigt arbete för att stoppa förlusten av biologisk mångfald.
Restaurering av natur har en lång tradition i Sverige. Det har gett oss öppna landskap med betande djur och blåbärs- och svampskogar som går att röra sig i.
I Dalarna genomfördes nyligen restaurering av en våtmark i Krofljot i Älvdalens kommun, ett stort myrkomplex som återställts genom att diken lagts igen. En liknande våtmark restaurerades i Sörmyren-Hynsåns naturreservat norr om Svärdsjö i Falu kommun. Det har också genomförts skogsrestaurering såsom granröjning för att friställa tall och gynna lövskog vid Gåsberget i Rättviks kommun och naturvårdsbränning i Ramsellskogen i Faluns kommun. Detta arbete är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden i regionen och gynnar särskilt rödlistade arter som är beroende av dessa miljöer.
Med restaureringslagen finns goda förutsättningar att växla upp arbetet med att bevara arter och ekosystem. En färsk opinionsundersökning som WWF genomförde med hjälp av Verian visar att sju av tio svenskar tycker att det är viktigt att restaurera naturen. Tidigare undersökningar har också visat att det finns ett stort stöd för lagstiftning kring detta. Under ledning av Naturvårdsverket håller flera myndigheter en bred dialog om innehållet med intressenter och tar fram ett gemensamt förslag till nationell restaureringsplan.
Men regeringen har gett Naturvårdsverket i direktiv att man ska lägga sig på miniminivån kring lagstiftningen och utnyttja alla undantag för att skydda svenska företag och deras konkurrenskraft. De kraftiga statliga nedskärningarna för skydd och skötsel som inleddes 2022 har fortsatt. Myndigheterna får inte heller öronmärkta resurser för arbetet med att genomföra lagstiftningen.
För att hålla nere ambitionsnivån kring åtgärder i naturen har regeringen också beslutat om att ändra rapporteringen om naturens tillstånd till EU. Det vill säga hur det går för utpekade arter och naturtyper i art- och habitatdirektivet. Den ska inte längre baseras på ekologisk kunskap. Tidigare har rapporteringen om tillståndet för utpekade arter och naturtyper baserats på ekologisk kunskap om hur stora områden som behövs för att naturtypen ska bevaras långsiktigt.
Läget för de skogliga naturtyperna ska nu i stället baseras på hur det såg ut när Sverige gick med i EU 1995. Så numera bedöms status för dessa naturtyper mestadels som god utan att det backas upp av kunskap och vetenskap. Därmed blir det rapporterade behovet av restaurering och skydd lågt. Detta tillvägagångssätt är inte rimligt och inte heller förenligt med lagstiftningen där bästa tillgängliga kunskap ska användas.
WWF har därför tillsammans med Birdlife och Naturskyddsföreningen uppmärksammat EU-kommissionen på det med förhoppning om att EU ska agera mot Sverige. En viktig roll för miljöorganisationer är att agera som vakthund för att Sverige och andra medlemsländer ska följa miljölagstiftning. Nu bevakar WWF restaureringsförordningen och kommer att utvärdera arbetet med framtagande av nationella restaureringsplaner och konkreta åtgärder för restaurering i EUs olika medlemsländer.
Vi får inte bli så avskärmade från naturen att vi glömmer att vårt välstånd, vår ekonomi och vår hälsa är baserad på den. Vi måste förvalta naturen till våra barn. Forskning och kunskap bör även fortsatt vara en ledstjärna som besluten för vår framtid grundas på.
Gustaf Lind är generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF.
Emelie Nilsson är expert naturvårdspolicy för Världsnaturfonden WWF.
