Den nationella plan för naturrestaurering som ska lämnas till EU är en chans för regeringen att skala upp lösningar som redan visat sig fungera. Det skriver företrädare för näringsliv, markägare och ideella organisationer.
Läs debattartikeln i Sydsvenskan här.
När EU nu kräver att medlemsländerna tar fram nationella planer för naturrestaurering står Sverige inför ett vägval. Regeringens plan ska lämnas till EU i september. Det är inte bara en fråga om biologisk mångfald utan också om livsmedelsberedskap, svensk självförsörjning och motståndskraft i en tid av stigande matpriser, klimatförändringar och geopolitisk osäkerhet.
Frågan är akut. Pollinatörer försvinner, betesmarker växer igen och jordbrukslandskapet utarmas. Sveriges beroende av importerade insatsmedel gör vår matproduktion betydligt mer sårbar. Risken är också överhängande att matpriserna kommer att stiga till följd av det geopolitiskt instabila läget och en brist på olja och gas.
När Sverige diskuterar beredskap handlar det ofta om lager och försvar, men alltför sällan om de ekosystem som faktiskt gör matproduktionen möjlig. Om naturbetesmarkerna försvinner förloras inte bara unika livsmiljöer för hundratals arter – då försvinner också produktiv jordbruksmark, lokala kretslopp och en viktig del av svensk livsmedelsförsörjning.
Det allvarliga är att lösningarna redan finns, men inte används fullt ut.Sedan 2019 har Coop Östra tillsammans med WWF och våra partners Skärgårdsstiftelsen, Upplandsstiftelsen och Föreningen Naturbeteskött Sverige restaurerat över 700 hektar naturbetesmarker. Det är landskap som annars har riskerat att växa igen, men som nu levererar både biologisk mångfald och mer hållbar livsmedelsproduktion på marker som inte lämpar sig för annan matproduktion.
Samtidigt har vi utvecklat ett koncept med certifierat naturbeteskött som uppskattas av konsumenter i hela landet. Antalet certifierade naturbetesgårdar och antalet naturbetesdjur som slaktas och förädlas har fyrdubblats och en fungerande värdekedja skapats mellan lantbrukare, handel och konsumenter.
Det visar något viktigt: Naturvård och livsmedelsproduktion behöver inte stå i motsats till varandra. När restaureringen kopplas till fungerade marknader kan naturen återställas samtidigt som svensk matproduktions stärks.
Detta borde vara centralt i regeringens naturrestaureringsplan, som ska presenteras senast den 1 september. Det finns redan praktiska lösningar som förenar klimat, biologisk mångfald och beredskap.
Den 17 juni uppmärksammas Naturbetesdagen. Men om den ska bli mer än en symbolisk påminnelse krävs politiska beslut som gör det möjligt att skala upp de lösningar som redan fungerar.
Tre beslut är avgörande:
• Säkra långsiktig och stabil finansiering för naturrestaurering. Det nationella stödet för restaurering behöver öka flerfaldigt för att Sverige ska ha en chans att nå målen i EU:s naturrestaureringslag. De offentliga stöden måste vara stabila och långsiktiga, så att företag och markägare vågar investera i restaurering som ger samhällsnytta över tid. Även rådgivningsverksamhet är en avgörande del för att stöden ska komma till konkret nytta.
• Belöna betesbaserad djurhållning. I ett hållbart livsmedelssystem spelar betesbaserad köttproduktion en central roll. Naturbetesdrift är mindre beroende av fossil energi, konstgödsel och importerat foder och är därmed mindre sårbar. Betande djur är en förutsättning för biologisk mångfald och fungerar som en trygghet när samhället ställs inför påfrestningar. Jordbrukspolitiken behöver tydligare gynna naturbetesdrift genom riktade investeringsstöd och miljöersättningar.
• Stötta certifiering av naturvårdsfrämjande produkter. Naturrestaurering måste följas av lönsamt företagande av naturbetesmark i ett fungerande livsmedelssystem. Stöd för certifiering sänker tröskeln för intresserade lantbrukare och stimulerar marknadsutvecklingen.
Det finns en avgörande insikt som regeringen måste ta fasta på. Naturrestaurering är inte en kostnad vid sidan av samhällsutvecklingen, utan en investering i Sveriges framtida försörjning. I en tid när både natur och livsmedelssäkerhet pressas har Sverige inte råd att låta fungerande lösningar stanna i liten skala.
Om rätt beslut fattas kan naturbetesmarkerna bidra till lägre sårbarhet, starkare livsmedelsberedskap och ett rikare landskap. Om de uteblir går Sverige miste om en av de få lösningar som samtidigt stärker biologisk mångfald, svensk matproduktion och nationell motståndskraft.
Minna Hellman är hållbarhetsstrateg vid Coop Östra.
Gustaf Lind är generalsekreterare för Världsnaturfonden WWF Sverige.
Elina Matsdotter är hållbarhetschef vid Scan Sverige.
Anna Jamieson är verksamhetsledare för Naturbeteskött i Sverige.
Jan Zetterman är vd för Skärgårdsstiftelsen.
Thomas Bertilsson är vd för Upplandsstiftelsen.
