Samtidigt som vattenbristen breder ut sig i stora delar av Sverige, riskerar det viktigaste skyddet av våra vatten – EU:s vattendirektiv – att försvagas. Det skulle hota det vatten vi dricker, badar i och är beroende av för mat, natur, rekreation och hälsa. Fiskar, andra arter och hela ekosystem påverkas också.
Läs debattartikeln i Aftonbladet 160726 här
Vattendirektivet skyddar och förbättrar våra sjöar, vattendrag och vårt grundvatten och bidrar till trygg dricksvattenförsörjning, livsmedelsproduktion, friska ekosystem och stabil ekonomi. Nu vill gruv- och industrisektorn luckra upp skyddet för att lättare få undantag från kraven på att inte försämra vattenmiljön.
Att sänka kraven vore att spela högt med hela samhällets motståndskraft. Trots att direktivet formellt rör kritiska råmaterial finns förslag om undantag även för andra sektorer, vilket riskerar att sänka miljöambitionen, försvaga skyddet och urholka långsiktiga hållbarhetsmål.
Ett försvagat vattendirektiv skulle skada ekosystemen i våra vatten, där föroreningar, vandringshinder och övergödning kan slå ut känsliga arter som gädda och abborre och leda till algblomning, syrebrist och grumligt vatten.
Ansvaret ligger ytterst hos EU:s lagstiftare, men också hos Sveriges regering. Regeringen bör aktivt motsätta sig försvagningar och säkerställa att besluten vilar på vetenskaplig grund.
När EU nyligen bad om synpunkter om vattendirektivet kom över 3 100 svar in, varav 87 procent från privatpersoner. Budskapet var glasklart: Försvaga inte vattendirektivet. De problem som lyfts gäller istället bristfällig dokumentation, krångliga nationella regler och otillräckliga resurser.
Påståenden om att direktivet bromsar investeringar och orsakar orimliga kostnader saknar stöd – tvärtom uppstår kostnader när vatten förorenas, vilket snabbt kan höja VA‑avgifterna, särskilt i små kommuner.
Att underlätta gruvdrift kan få stora lokala konsekvenser för vattnet, medan vinsterna ofta går till globala eller nationella aktörer. Om direktivet luckras upp flyttas dessutom ansvaret för reningen från förorenaren till dem som behöver rent vatten – som jordbruk, livsmedelsindustri och dricksvattenproducenter – vilket i praktiken innebär att barnfamiljer, lantbrukare och små kommuner får betala.
Att mjuka upp vattendirektivet kan få konsekvenser bortom gruvsektorn. Gruvdrift kan släppa ut föroreningar som är mycket svåra att rena bort och som hotar dricksvattnet – i värsta fall krävs nya vattenkällor, till miljardkostnad.
Samtidigt läcker nedlagda gruvor fortfarande metaller och gifter till mark och vatten på flera håll i Sverige. Dessa föroreningar läcker till vattendrag och grundvatten med kostsamma åtgärderna som följd.
Särskilt oroande är riskerna för grundvattnet. När grundvatten, som står för cirka 65 procent av Europas dricksvatten, förorenas kan det ta årtionden innan halterna sjunker – om de alls gör det.
Rent vatten är en grundförutsättning för livet och ett hållbart samhälle. När vattenbrist redan råder i Sverige har vi inte råd att försvaga vattendirektivet – det leder till färre arter, sämre vatten och högre kostnader. Vattendirektivet måste försvaras – för allas och kommande generationers skull.
Gustaf Lind, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
Sten Frohm, generalsekreterare Sportfiskarna
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Thomas Johansson, generalsekreterare Stiftelsen för Östersjölaxen
Siri Lundström, generalsekreterare Älvräddarnas riksorganisation
