Lördagen den 30 augusti firar vi på WWF Fröets dag, och uppmärksammar betydelsen av att samla och sprida lokala ängsfröer. Ta fram luppen och titta närmare på ängsblommornas fröer. Väddklintens frön med sin tjusiga pensel eller de rörande små, bruna fröna som under rätt förutsättningar växer upp till Dalarnas landskapsblomma, liten blåklocka.
Införd i Dalademkraten den 31 aug 2025.
Och visst är det ett mirakel som sker, varje år. Hur en liten prick i den mörka, fuktiga jorden, kan bli en fullt utvecklad blomma som doftar och drar blickarna till sig. Så härligt uppkäftigt på något vis. Livet.
Det finns mycket att göra för våra ängsfröer. En av de mest omvälvande förändringar som skett i det svenska jordbrukslandskapet är att mängden blommor minskat.
De blomrika ängarna har ersatts av vallodling av gräs och klöver på åkermark. I stället för artrikt hö, som under transporten i öppna vagnar drällde fröer som bidrog till artspridningen i landskapet, ligger nu djurens vinterfoder hårt packat och inplastat i vita ensilagebalar.
Effektivt och produktivt, men våra vilda pollinatörer sätts på svältkost. Fjärilar och vildbin får svårt att hitta nektar och pollen. Rödlistan sväller.
Men kanske är en vändning på gång? Enligt färska siffror vill mer än 3 200 bönder så in blommor på sina åkrar, sedan den nya miljöersättningen för ”Blommande åker och fältkant” infördes i år.
Det är en fråga som WWF drivit i många år, och det är fantastiskt glädjande att intresset från lantbruksföretagen är så stort.
Ekonomiska styrmedel gör skillnad. Får lantbruket betalt för ekosystemtjänster vill man gärna vara med och göra jordbruket mer hållbart. I stället för artrikt hö, som under transporten i öppna vagnar drällde fröer som bidrog till artspridningen i landskapet, ligger nu djurens vinterfoder hårt packat och inplastat i vita ensilagebalar.
En utmaning är dock att det råder brist på svenska vilda ängsfröblandningar.
Många blomremsor sås in med främmande arter, och i värsta fall kan de små blompåsarna som privatpersoner använder när de anlägger ängar innehålla invasiva arter. Något som Naturskyddsföreningen nyligen visade i en granskning.
Vi behöver därför öka tillgången på vilda svenska ängsfröblandningar både för insådd på åkermark och mager ängsmark.
Våra inhemska insekter och växter har utvecklats tillsammans under tiotusentals år och många av våra hotade insekter är beroende av våra inhemska växter för att hitta livsrum och föda. Allt hänger ihop i livets väv.
För att ta fram riktigt bra ängsfröblandningar driver WWF, tillsammans med Svenska botaniska föreningen och ängsfröföretaget Pratensis, projektet ”Ängsfröer för hela Sverige”.
Vi nöjer oss inte med att det ska vara svenska fröer. Vårt mål är att ta fram ängsfröblandningar för sex olika regioner i Sverige.
Klimat- och vegetationsförhållanden och arternas naturliga utbredning skiljer sig åt från norr till söder. Fröblandningarna behöver återspegla detta.
Men även arter som förekommer i hela landet, som liten blåklocka, behöver ha regionalt ursprung. Att använda samma variant av liten blåklocka från Skåne till Norrbotten riskerar annars att utarma den genetiska mångfalden.
Under sommaren har ett engagerat och kunnigt gäng samlat vilda ängsfröer från ett sextiotal arter runt om i landet.
En frösamlare från Dalarna berättar hur hela huset blev fullt av ängsväxter när de låg på tork. Men vad gör man inte för den biologiska mångfalden?
Sommarens fältarbete har också bjudit på uppiggande möten. De flesta blir glada och stolta när de får veta att frön från deras bygd ska vara med och bygga upp nya ängsfröblandningar. Fröskörden ska nu tas om hand, rensas och uppförökas till plantor.
Inför nästa säsong söker vi kontakt med lite större odlingsföretag, som vill vara med och skala upp ängsfröodlingen runt om i Sverige.
Att dessa företag kommer vara med och bygga upp något väldigt viktigt och vackert, det behöver jag väl inte säga. Vem vill inte bidra till att mirakel fortsätter att ske?
Jenny Jewert, jordbruksexpert på Världsnaturfonden WWF.
