Efter årtionden av minskade bestånd visar den akut hotade spetsnoshörningen nu en tydlig återhämtning i Kenya. Antalet har ökat med över 30 procent på bara fyra år – tack vare bevarandeinsatser och samarbeten både lokalt och internationellt.
Kenya har länge varit ett av de länder som drabbats hårt av tjuvjakt på noshörning, men de
senaste åren har utvecklingen vänt. Enligt en ny rapport från landets statistikmyndighet har det
totala antalet noshörningar i Kenya ökat från 1 603 individer år 2020 till 2 100 år 2024, en ökning
på 31 procent. Den hotade spetsnoshörningen, som det endast fanns 384 av i Kenya runt 1980,
uppgår i dag till 1 059 individer. Det är en mycket positiv utveckling för en art som länge varit
akut hotad.
– Det är underbart med en så kraftig ökning av noshörningar i ett område som länge har
haft det tufft. Det är också ett fint bevis på att lokalbefolkningens insatser och ökat
skydd är viktiga komponenter i bevarandearbetet, säger Olle Forshed, expert på bland
annat noshörningar på Världsnaturfonden WWF.
Bakom framgången ligger omfattande insatser för att spåra individer, stärkt skydd mot tjuvjakt,
samt flytt av noshörningar till nya, säkra områden.
Arbetet kräver starkt engagemang från parkvakter, forskare och organisationer. Wildlife
Research & Training Institute Kenya (WRTI) samarbetar bland annat med WWF-Kenya, Kenya
Wildlife Service och internationella forskningspartners för att utveckla metoder för att stärka
skyddet för noshörningarnas överlevnad i landet. Bland annat analyseras blod, saliv och
avföring för att kontrollera och säkerställa noshörningarnas hälsa före, under och efter
flyttningar. Det ökar chanserna för fortplantning och stärker på sikt noshörningsbeståndet.
WWF arbetar med att minska tjuvjakt och den illegala handeln med horn, stärka skyddet av
reservaten och stötta lokalsamhällen som lever nära noshörningarna. Insatser som är
avgörande för att bevarandet av noshörningar ska lyckas.
Framgången för noshörningarna i Kenya visar att långsiktiga insatser ger resultat. Samtidigt
fortsätter hotet av tjuvjakt att vara påtagligt, vilket gör stödet från parkvakter, forskare och
framförallt lokalbefolkningen avgörande för artens överlevnad och långsiktiga framtid.
