Minskningen av biologisk mångfald i Europa är omfattande. För att kunna skydda arter och ekosystem räcker det inte att bevara det som finns kvar. Det är helt och hållet avgörande att återskapa naturen, och det görs genom restaurering. Under sommaren 2024 beslutades om en ny restaureringslag inom EU som kan bli oerhört viktig för återskapandet av natur inom EU. På WWF har vi jobbat hårt för att lagen ska bli verklighet och nu när lagen är på plats byter vi fokus till att implementera lagstiftningen genom framtagande av nationella restaureringsplaner. Vi behöver ett brett engagemang för att restaurera naturen.
Om du också tycker att det är viktigt att stoppa förlusten av värdefull natur bland annat genom krav till beslutsfattare om en ambitiös restaureringsplan, skriv gärna under här: WWF | Stoppa förlusten av värdefull natur – agera nu!
Naturrestaurering innebär åtgärder för att förbättra förutsättningarna för arter och naturtyper. Restaurering hjälper ekosystem att återställa det som har försämrats, skadats eller förstörts i naturen som följd av bland annat klimatförändringar, föroreningar och framförallt ett ohållbart brukande, som intensivt jord- och skogsbruk eller fiske.
Viktiga delar av naturen att restaurera kan exempelvis vara våtmarker eller vattendrag, ängs- och betesmarker. Det kan vara allt från skogar, våtmarker och jordbruksmark till sötvatten-, marina- och urbana ekosystem.
Naturrestaurering görs på olika sätt beroende på ekosystem. Restaurering av våtmarker kan exempelvis göras genom att återfukta tidigare torrlagda områden. I skogsmiljöer kan det handla om bränning, skogsbete, att gynna en variation av trädslag och olikåldrighet, borttagande av trädarter som inte är inhemska och i stort anpassa skogsbruket till att bli mer naturanpassat. Andra åtgärder kan vara att röja i igenvuxna betesmarker, återplantera ålgräsängar i haven, eller genom att bekämpa invasiva arter.
Att restaurera naturen handlar inte bara om att återställa naturen och ett välfungerande ekosystem. Det ger hotade arter bättre livsmiljöer och därmed större chans att överleva. Det motverkar klimatförändringar genom att många restaurerade ekosystem ökar förmågan att binda kol. Det ökar också ekosystemens motståndskraft mot effekterna från klimatförändringarna. Dessutom är det en nyckel till att trygga den långsiktiga livsmedelsproduktionen och förbättra folkhälsan.
Genom att restaurera naturen mår vi människor bättre. Risken för vissa sjukdomar minskar och det förbättrar vår mentala hälsa. Tätortsnära natur och mer friluftsliv är bra för vår hälsa. Urbana grönytor motverkar till exempel buller och föroreningar och ger skydd mot översvämningar.
Att återställa naturen är positivt för samhällsekonomin. Det ger ökad tillväxt och jobb på landsbygden kopplade till bland annat naturvård, turism och jordbruk.
Att återställa ekosystem till ett mer naturligt tillstånd gör det möjligt att ta upp och lagra mer koldioxid, samtidigt som det minskar klimatförändringarnas effekter.
Den 17 juni 2024 kom slutbeskedet: det blev ett ja till EUs restaureringslag. Totalt valde 20 länder att stödja lagförslaget i miljörådet, tillräckligt för kvalificerad majoritet för lagen. Förslaget till en starkare restaureringslag har under förhandlingar mellan EUs ministerråd och EUs parlament försvagats. Trots detta ser WWF fortfarande lagen som ett mycket viktigt verktyg för att bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och för att bromsa och anpassa klimatförändringar.
Lagen kommer att bidra till att uppfylla EUs åtagande i konventionen om biologisk mångfald och med detta beslut har EU något att visa upp vid FNs konferens om biologisk mångfald under hösten 2024.
Sverige valde att in i det sista motverka lagen och röstade nej. Naturvårdsverket fick under hösten 2024 i uppdrag att ta fram ett förslag till restaureringsplan som de ska presentera i början av 2026. WWF driver på för att Sverige ska få en ambitiös restaureringsplan. Det handlar till exempel om att få vetenskapligt baserade mål och rätt incitament för restaurering av naturen. WWF arbetar också för att andra EU länder ska ta fram ambitiösa restaureringsplaner.
Restaureringslagen har ett övergripande mål om att restaurera 20 procent av EUs land och hav till 2030 och mål om att samtliga ekosystem i behov av restaurering ska vara återställda till år 2050. Restaureringslagen är smart uppbyggd eftersom den kopplar till annan miljölagstiftning, bland annat art- och habitatdirektivet, fågeldirektivet, ramdirektivet för vatten och havsmiljödirektivet.
Restaureringslagen har tidsatta mål som stärker genomförandet av denna befintliga miljölagstiftning. Men i lagen finns också nya lagkrav om urbana grönytor, fritt strömmande vatten, marina habitat, pollinatörer och att stärka biologisk mångfald generellt i jord- och skogsekosystem. Lagen är i huvudsak utformad som tidsatta mål där medlemsländerna får utrymme att anpassa sina åtgärder till regionala förhållanden i nationella restaureringsplaner. Det finns också ett generellt krav på att restaureras mark inte ska försämras med en del undantagsmöjligheter.
2022 presenterade EU kommissionen ett förslag till en förordning för naturrestaurering, en lagstiftning om att återställa natur inom EU. Efter många turer beslutades restaureringslagen slutgiltigt i juni 2024. Det är en EU-lagstiftning som gäller direkt i medlemsländerna och som har tidsatta mål för restaurering av olika typer av ekosystem, som hav, sötvatten, naturbetesmark och skog. Det är den första breda lagstiftningen om biologisk mångfald sedan art- och habitatdirektivet beslutades för tre decennier sedan.
Trots insatser för att bromsa förlusten av biologisk mångfald har den negativa trenden inte vänt. 2021 hade bara 15 procent av livsmiljöerna inom EU god bevarandestatus, med 81 procent dålig bevarandestatus, enligt Europeiska miljöbyrån.
För att kunna skydda arter och ekosystem räcker det inte att bevara det som finns kvar – vi måste också återskapa natur. Restaureringslagen har stor potential att bli den vändning som krävs. Det är ett viktigt verktyg för EUs genomförande av FNs globala handlingsplan för biologisk mångfald som antogs av världens länder i december 2022. Det finns också en stor potential för att stärka naturens upptag av växthusgaser vid naturrestaurering, vilket minskar klimatutsläppen.
Europa är den kontinent som värms upp snabbast och den världsdel där naturen är mest undanträngd. Restaureringslagen är precis vad Europa och Sverige behöver för att tackla kriserna för klimatet och biologisk mångfald.
Restaureringslagen och den nationella restaureringsplanen kommer att forma naturvården och politiken under lång tid framåt. År 2050 är slutmålet i lagen. EUs medlemsländer har två år på sig att ta fram nationella restaureringsplaner, men restaureringsåtgärder behöver sättas in direkt.
Sveriges regering har länge arbetat emot en förordning om naturrestaurering. Nu driver Sverige och några andra länder att restaureringsförordningen ska öppnas upp och försvagas. I Sverige har regeringen beslutat restaureringsplanen ska ligga på mininivå, att alla undantag i lagen ska användas och att man ska bortse från vetenskaplig bedömning av hur mycket som behöver restaureras.
Restaureringsplanen ska tas fram i dialog med olika intressenter. WWF har varit mycket aktiv i påverkan kring denna. Du kan läsa mer om dialogarbetet här.
Ett utkast till plan kommer att presenteras av Naturvårdsverket i samarbete med andra myndigheter den 27 februari 2026. Planerna ska vara inlämnade till EU-kommissionen 1 september 2026, och under det följande året finns möjlighet att ändra den efter synpunkter från EU- kommissionen eller ändrad politikisk ambition.
WWF har tillsammans med de andra stora miljöorganisationerna i EU hittills utvärderat genomförandet av restaureringsförordningen i olika medlemsländer. En första bedömning kommer att presenteras under hösten 2025. Ännu en bedömning presenteras 2026 när planerna ska vara inskickade. Utvärderingen visar att Sveriges genomförande ligger bland de sämre inom EU. Miljöorganisationerna ser med stor oro på detta och rekommenderar att genomförandet stärks när det gäller den vetenskapliga basen, ökade investeringar samt förankringen av arbetet på lokal och regional nivå. Läs mer om genomförandet av restaureringslagen här.
Det finns flera knäckfrågor kring genomförandet av restaureringsförordningen. Det är viktigt att målnivåerna för restaurering baseras på vad som, ur ett ekologiskt perspektiv, är nödvändigt för att bevara utpekade livsmiljöer och arter. Det behövs också kraftigt ökade resurser till skydd, skötsel, restaurering och andra naturvårdsåtgärder för att nå målen i lagen. Sverige behöver investera i restaurering av natur i stor skala. Den största delen av resurser behövs från den statliga budgeten men det behövs också nya lösningar för hur näringslivet och de statliga markägarna ska kunna bidra mer.
Lagkravet om att ett restaurerat område inte får försämras är viktigt att genomföra i praktiken. Det är också viktigt att kartlägga livsmiljötyperna och bedöma tillståndet för att prioritera rätt restaureringsåtgärder på rätt plats och nå lagkraven. Detta både för att få bäst effekt för klimat och biologisk mångfald, men också för att det ska vara mest resurseffektivt.
WWF har genom sitt EU-kontor tillsammans med våra alla WWF kontor i medlemsländer arbetat intensivt för att få igenom en ambitiös restaureringslag.
Stödet för lagen har varit stort och ett upprop för lagen samlade över en miljon medborgare, drygt 200 civilorganisationer och 6 000 forskare. Ett högt antal stora europeiska företag har dessutom gjort ett gemensamt uttalande för en stark restaureringslagstiftning. Även en opinionsundersökning från WWF visar att 90 procent av svenska folket vill att naturen ska restaureras inom EU, och att tre av fyra vill ha en restaureringslag på EU-nivå.
Det är viktigt att ha en rapportering om tillståndet för naturen som baseras på ekologisk kunskap om hur stora arealer som behövs för att bevara en viss art eller naturtyp långsiktigt, så kallade referensarealer. Sverige rapporterar regelbundet till EU kommissionen om hur vi lyckas med att bevara de arter och naturtyper som pekas ut i EUs art- och habitatdirektiv. Under lång tid har detta gjorts baserat på naturvårdsbiologisk kunskap och utifrån EU kommissionens vägledning. Nu vill regeringen istället basera rapporteringen när det gäller skog på hur läget för naturtyperna såg ut när vi gick med i EU 1995. När det gäller gräsmarker vill regeringen rapportera tillståndet för naturtyperna av gräsmarker som okänt i de fall där det inte har nått gynnsam bevarandestatus. WWF anser att det strider mot EUs restaureringsförordning och arbetar för att Sverige åter ska tillämpa en kunskapsbaserad approach.
WWF har med sina experter hållit ett utbildande webbinaruim för journalister, ledarskribenter och kommunikatörer om naturrestaureringslagen. Syftet har varit att utbilda om lagstiftningen och att kunna ställa bra frågor till politiker.
Se webinariet i efterhand
Lösenord: f=b4=qpc
Storkungarna klapprar med näbbarna och lövgrodorna spelar högljutt. Vi är i ett till synes ursprungligt, pastoralt landskap med betande hästar och kor vid floden Rhen i Nederländerna. Men precis allt är nytt. Här har stora områden aktivt förvildats igen och det är inte bara naturen som är vinnare.
Emelie NilssonSakkunnig svensk naturvårdspolicy
Utbildad bevarandebiolog från Lunds Universitet. Mina specialområden är naturvårdspolicy på svensk och EU-nivå. Artskydd, strandskydd, områdesskydd, restaureringslag och naturvårdsbudget.
Mer om migSenast ändrad 19/12/25
