Tänk om vi kunde slippa älgen? Så tolkar vi skogsbolagens inställning till vår nationalsymbol. Det är en djupt oroande syn på viltets roll i svensk natur, som kan få allvarliga konsekvenser – inte bara för älgen.
Läs debattartikeln i Aftonbladet 250901 här.
Älgjakten, som nu drar i gång, är en viktig del av svensk kultur och naturförvaltning. Men precis som under de senaste höstarna kommer det skjutas långt fler älgar än vad som är långsiktigt hållbart. Det beror inte på jägarkåren, utan på att stora skogsbolag ser älgen som ett skadedjur snarare än en tillgång.
Skogens konung är redan under stark press. I somras kom nyheten att älgen kan komma att rödlistas av SLU Artdatabanken och klassas som “nära hotad”. Orsaken är att antalet älgar i Sverige minskat med en tredjedel på bara tio år.
Till skillnad från många andra hotade arter är förklaringen till älgens snabba fall varken höljd i dunkel, eller komplex att åtgärda. Orsaken är en högst medveten förvaltning med målet att minska betesskadorna på skog.
Hur många älgar som ska skjutas är starkt kopplat till det så kallade femprocentsmålet, som skogsbolag ligger bakom, och som innebär att högst fem procent av unga tallar får skadas av vilt varje år. Men för att nå det målet behöver antalet älgar i Sverige halveras från dagens redan låga nivå, visar statistik från Sveriges Lantbruksuniversitet SLU. En så kraftig sänkning riskerar att få oåterkalleliga effekter. Inte bara för älgstammen – utan även för ekosystem och arter som är beroende av älgens betande, och för rovdjur som har älg som föda.
När skogarna töms på älg minskar även utrymmet för jakt, och en djupt rotad tradition i Sverige riskerar att på många håll gå om intet.
WWF har länge varnat för älgens situation – och oron delas av Svenska Jägareförbundet, forskare och andra aktörer med djup kunskap om viltförvaltning. Nu är det hög tid att skogsbolagen rannsakar sin syn på viltet, och ödmjukt inser att arter som i dag klassas som skadedjur, inte bara älg utan även arter som rådjur och dovhjort, fyller viktiga roller i våra ekosystem.
Skogens betydelse som råvara och kolsänka är självklart viktig, men det är också värt att påminna om att Sveriges skogsförråd ökade som mest under den period då älgstammen var som störst. Det talar emot skogsbolagens argument om att älgen är ett hot mot volymproduktion. Tvärtom visar detta att det går att kombinera ett rikt naturliv med ett produktivt skogsbruk – om viljan finns.
Att få in mer lövträd som rönn, asp, sälg och ek som älgarna gillar, liksom att plantera fler tallar, är bättre sätt att minska skadorna på ung tallskog än att halvera älgpopulationen. Vi behöver även hitta nya sätt att bruka skogen än dagens kalhyggesbruk, för den biologiska mångfaldens skull och för motståndskraften mot bland annat klimatförändringar.
Vi ser med oro på att det vilda allt oftare framställs som ett problem. Det är en kampanj mot naturen som vi inte längre kan acceptera. Älgens nedgång har bromsats de senaste två åren, enligt Naturvårdsverkets nya rapport, men det är tack vare jägarnas medvetna val – medan skogsbolag fortsätter att driva på för ökad avskjutning.
Alltför många arter har redan raderats från svensk natur. Det är hög tid att ta ställning: vill vi ha kvar vår nationalsymbol eller ska våra skogar eka allt mer tomma?
Benny Gäfvert, rovdjursexpert Världsnaturfonden WWF
Gustaf Lind, generalsekreterare Världsnaturfonden WWF
